Ny favoritblogg

Om mode... eller kanske inte: antifashion.

Udda intressen

Jag älskar broar. Speciellt hängbroar.

Och måsar. De svävar så vackert. Speciellt kring hängbroar.

Älskar, älskar inte...

Om man packat ett par flyttkartonger med kläder och prylar som skall skänkas till Myrorna så är det ingen bra idé att öppna dem några månader senare för att se vad man kan tänkas ha lagt där. Just nu står 6 par skor på mitt vardagsrumsgolv. Jag fick helt plötsligt för mig att de inte var så hopplösa som jag tyckte tidigare. Kanske till och med riktigt snygga.

Korkat.

iTunes - Just For You

iTunes har tydligen något "nytt" koncept som ger tips om musik baserat på vad man tidigare köpt.

Jag köpte Thåströms "Skebokvarnsv. 209" för ett tag sedan. Nu rekommenderar iTunes "Back To Bedlam" med James Blunt. Och "Son Of A Plumber".

De kan ju för tusan inte vara kloka. Inte någonstans. *ryser*

Lista

Den här listan flaxar runt på lite olika bloggar. Hittade den först hos superkryp.

Senaste impulsköp: Tre cd-skivor (Lou Reed: Transformer, Velvet Underground: The Velvet Underground & Nico, Neil Young: Harvest).
Bästa promenad: Hem från jobbet.
Favoritdryck: Vin, helst rött.
Äter lyxmiddag på: Hemma.
Favoritgata: Sveavägen.
Bästa förfestmusiken: Just nu är jag Depeche Mode-fixerad.
En bra gå bort-present: Tulpaner, tulpaner, tulpaner.
Favoritlyxartikel: Champagne.
Älsklingsljud: Hammond-orgel och skränande måsar. Inte nödvändigtvis samtidigt.
Senaste upptäckt i Stockholm: Jag rör mig bevisligen i alltför snäva cirklar eftersom jag inte kan komma på att jag upptäckt något nytt på ett bra tag. Skärpning!
Favoritgalleri: Har inget, springer i antikaffärer och på loppmarknader i stället.
Favvosajt: Shortcut.
Tidning: Residence.
Här bjuder jag mamma på middag: Hemma.
Favoritförort: Förort?? Nä.
Fikar gärna på: Gillar inte att fika.
Favvobutik: NK.
Bästa lunchställe: Chinatown i Lausanne. Funkade bra när jag bodde i Lausanne, funkar klart mindre bra nu.
Favoritmärke: Oj, det går ju knappt att svara på... jag begränsar mig till kategorin hudvård/smink och säger då självklart Chanel.
Favoritdjur: Katt.
Världens bästa nu levande regissör: Ingen aning. Film är något jag inte begriper mig på.
Stjärna jag vill träffa: Om jag får återuppliva de döda: Serge Gainsbourg. Om inte: Bob Dylan.
Favvoskor: Ett par snygga halvhöga stövlar som funkar både till kjol och till byxor.
Klädkonto per månad: Det har jag aldrig vågat räkna ut.
Modeförebild: Coco Chanel, för hennes sätt att vända uppochner på samtidens föreställningar om hur mode skulle vara.
Mest överskattade affär: Någon form av hatkärlek får mig att även här svara NK.
Det dyraste jag köpt: Min bostadsrätt.
Mode jag aldrig vill se igen: Cityshorts. Men vänta nu... det är ju toppmodernt i år igen. *gaaaah!*
Favoritprodukt på Systembolaget: Champagne. Naturligtvis. Se frågan om favoritlyxartikel.
Bästa fyllekäket: Ett stort lass med skagenröra.
Favoritbar: Eriks Vinbar.
Senaste fyndet: Den här kjolen. 20% rabatt. Tack, Åhléns.
Bästa romanen: Anthony Burgess: Earthly Powers.
Bästa diktsamligen: Leonard Cohen: Puckelryggens sånger.
Favoritprodukt på apoteket: Ipren.
Beställer i baren: Vin.

Sockerchock

Idag har jag haft en klänning med volang och rosett. Den som känner mig vet att detta är ovanligt, oväntat... för att inte säga helt osannolikt. Ännu mer otroligt är att jag faktiskt kände mig snygg och inte ett dugg utklädd.

Titta det snöar, titta det snöar, titta det...

... är för jävligt.

Vårkänslor

Där hängde den. Kjolen som jag suktat efter i ett par månader men aldrig ens kommit mig för att prova. Mitt framför näsan på mig. I rätt färg. Och rätt storlek. Eftersom jag har ångrat så bittert att jag inte köpt den tidigare så var jag självklart tvungen att göra det nu.

Det är en mörkt smutsgrön kjol från J Lindeberg, i tung viscose/polyester med riktigt bra fall. Modellen kan väl närmast beskrivas som... punkterad ballong, kanske?

Jag är lycklig.

Uppskjutardjävul i repris

Nu när jag äntligen fått min bokhylla och min förvaringsbänk så har jag inte längre något rimligt skäl att fortsätta möblera min lägenhet med flyttkartonger, pappkassar med prylar och klädhögar. Det jag ska behålla kan lätt sorteras in på lämpliga ställen, och överflödet kan säljas på Blocket eller bäras iväg till Myrorna.

Hur kommer det sig då att allt fortfarande är kvar?

Separationsångest?

Är det så enkelt att jag börjar bli rädd för att "Projekt Lägenhet" snart är klart, och att jag då inte ska ha något att göra efter det?

Shop/un-shop

Igår un-shoppade jag sandalerna jag shoppade i onsdags. Jag insåg att bara för att de var rätt storlek så var det inte skäl nog att köpa dem. Om de inte passar min stil så ska jag helt enkelt inte ha dem. Det skulle ju vara fantastiskt om jag äntligen börjar inse detta uppenbarligen svårbegripliga faktum. Jag vet inte hur många av mina felköp i skoväg som fått traska iväg mer eller mindre oanvända till Myrorna. Expediten försökte dock få mig att ändra mig genom att försäkra mig om att alla kvinnor behöver ett par sandaler med kilklack i sommar. Är det så, verkligen?

Jag gjorde dock raskt av med pengarna igen genom att shoppa kökshanddukar från Klässbols Linneväveri. Modellen heter Manhattan, jag hade redan två och köpte nu fyra till. Alla mina gamla slitna, eländiga kökshanddukar ligger i en hög på vardagsrumsgolvet på väg mot sopnedkastet.

Dessutom halkade jag in på Zanzlöza Zmycken, där jag hittade något jag letat efter en längre tid: ett läderarmband. Just det här var från Jean Paul Gaultier. Omedelbar kärlek uppstod.

Tyvärr var jag otrogen mot den kärleken redan idag. Min blick råkade nämligen falla på ett armband från Hermès på NK... och det fick följa med mig hem, eftersom det verkligen bad mig om det. Jag ljuger inte, det talade mycket förföriskt till mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det för Jean Paul. Eller för mitt bankkonto.

I övrigt har jag också investerat i en dvd-spelare. Igen. Min tredje. Ska försöka behärska mig och inte titta på samtliga avsnitt av en säsong av 24 i ett sträck igen, det är vad som tagit död på de tidigare dvd-spelarna. Eller så är det just precis vad jag ska göra nu när jag ändå har garanti på den. Jag är i alla fall trygg i förvissningen om att jag inte behöver titta på melodifestivalen i kväll.

Äntligen!

Äntligen äntligen äntligen har jag fått mina möbler som jag beställde den 3 december. Det var på tiden.

Dagens toppnotering på nöjd-kund-index, tillsammans med ett stort fång virtuella rosor, går till de två killarna från Birka Logistik som mot alla odds lyckades lirka in min Unit från Asplund i lägenheten. Otroligt skickliga och trevliga.

Dagens fnysning går till killen från Nordiska Galleriet som inte ens orkade packa upp bokhyllorna ur sina kartonger.

Balenciaga

Jag har förälskat mig totalt i Balenciagas kollektion för våren/sommaren 2006. Speciellt kjolen som finns på bilderna 7, 9 och 10. Jag är rent generellt svag för asymmetriska kjolar, klassiska och lite småkorrekta vid första anblicken men där det händer något mer. Det gäller inte bara kjolar, förresten.

Walking in my shoes

Gick ut för att köpa ett par boots. Kom hem med ett par sandaler i stället. Sandaler som troligen åker tillbaka till affären i morgon, de är inte helt perfekta vid närmare eftertanke. Inte bara med tanke på att de är föga lämpliga i det här vädret, utan för att de faktiskt inte var så snygga när de väl kom med mig hem. De är dessutom lite för stora.

Jag har förvånansvärt många par skor (och stövlar...) med tanke på att jag alltid gnäller över hur svårt jag har att hitta skor i min storlek. Jag har nämligen så löjligt små yttepyttefötter att det enda som funkar är italienska 35:or eller barnstorlek. Till och med min nioåriga systerdotter har större fötter.

För något år sedan hade jag en diskussion med goda vänner om kroppsuppfattning och vilka tre saker man skulle vilja ändra på om det plötsligt stod en god fé där med ett trollspö i handen. Jag är nöjd med det mesta, men konstaterade att jag gärna skulle vilja ha lite större fötter så att jag hade lättare att hitta snygga skor. Per undrade lite stillsamt om det inte var enklare att jag önskade att det fanns ett större utbud av skor i min storlek i svenska affärer. Det kan han ju ha rätt i. Hur som helst så vågar jag inte tänka på hur min garderob skulle se ut i så fall. Eller min plånbok.

Se rött

Jag har haft albinokaninröda och svidande ögon hela dagen idag, vet inte varför. Troligen begynnande förkylning.

Först nu kom jag på att jag har en flaska ClearEyes hemma. Det hjälpte. Synd att jag inte har något hjälpmedel mot dåligt minne här hemma också. Eller har jag det? Minns inte.

Antik- och kuriosamässa

Idag började antik- och kuriosamässan i Sollentuna. Som vanligt tog jag en dag ledigt för att hänga på låset och trängas med pensionärerna. Det är nog sista året jag gör det.

Den stora antikmässan i Älvsjö blir mer och mer ointressant i och med att prylarna som säljs är på tok för dyra.

Jag trodde att jag skulle uppskatta Sollentunas antik- och kuriosamässa mer, men den blir mer och mer ointressant i och med att prylarna som säljs där till 97,3% bara är rent skräp. Dyrt skräp, dessutom. Älvsjös antikmässa har i alla fall den goda smaken att ge någorlunda valuta för pengarna. Om man har pengarna, alltså.

Jag kom ut från mässan med en enda sak som jag faktiskt letat lite halvhjärtat efter: en vas från Skruf, signerad Edenfalk. Ganska nöjd kund, i alla fall.

Våga vägra...

... melodifestivalen!

Allvarligt talat. Är jag den enda som gör i stort sett vad som helst för att slippa se och höra melodifestivalen?

Pip?

Problemet med att koka ägg samtidigt som jag har Depeche Mode i iPodens hörlurar är att jag inte uppfattar äggklockans pipande. Jag tror att det är en synth som ska vara där. Hårdkokta ägg är gott, som tur är.

Det påminner mig osökt om en kväll för många år sedan. Jag stod i köket och stökade, och helt plötsligt hörde jag hur min make (numera ex-make) drog igång dammsugaren i vardagsrummet. Frivilligt. Jag studsade givetvis ut till honom för att utstöta lämpliga glädjetjut och andra uppmuntrande läten. Nej, det var inte dammsugaren. Han hade köpt en ny skiva med något obskyrt råpunkrasselskrammelband. Röjde gjorde det förvisso på sitt sätt, men jag hade föredragit dammsugaren.

För den som inte förstått det ännu så har jag snällt accepterat att bli musikindoktrinerad. Men vissa blippanden gör mig sannerligen förvirrad.

Kan inte låta bli...

Den var ännu bättre på Globen häromdagen. Men den är inte så illa här heller.

Det finns fördelar med att vara så totalt bortkopplad från samtiden som jag oftast är. När man väl upptäcker musik man tycker om så finns det massor att gräva i.

Nackdelarna kan ni säkert räkna ut själva.

Trendspaning

Jag har haft detta i huvudet ett bra tag nu, men inte riktigt hittat formen. Därför struntar jag i formen.

De nyckelord jag tänker på är medvetna konsumtionsval, simple living, less is more, kvalitet framför kvantitet. Kanske med en släng av ekologiskt hållbarhetstänk.

Nej, det handlar inte om att alltid köpa billigt och spara pengar, snarare tvärtom. Det handlar om att köpa en dyrare kvalitetströja i stället för en hel hög H&M-tröjor. Att dricka ett glas av ett riktigt gott vin i stället för att köpa hem en bag-in-box. Att ta sig tid att handla och laga mat med omsorg, kärlek och riktigt bra råvaror. Men också att äta middag på en riktigt bra, enkel kvarterskrog i stället för att lägga pengar i onödan på en dyrare restaurang som kanske har ett "finare" namn men där maten inte är riktigt i klass med priset.

Känner ni igen det? Det kommer ni att göra. Om inte nu, så om ett tag.

Modeminnen

Jag måste nog modifiera min sågning av 80-talsmodet en smula.

Köpte senaste DV Mode häromdagen, men hade inte ork att titta i den förrän idag. Inredningstidningar kan inte ligga olästa någon längre stund hemma hos mig, men jag är inte lika intresserad av kläder.

Artikeln jag fastnade för var "När världen blev en catwalk", om 80-talet. Den återupplivade minnet av vad som faktiskt i mina ögon var bra, nämligen Mugler, Alaïa, Gaultier och framför allt min stora favorit på den tiden, Claude Montana. Jag ger mig. Det fanns snygga kläder även på 80-talet.

Annat som jag tyckte om i tidningen var fotoreportagen Glamazon och Rollspel, samt Balenciagas kollektion.

Kanske, kanske kommer modet att svänga mot något som jag gillar nu. Det ser nästan så ut.

Finfredag och sunksöndag

Mitt lite halvhjärtade försök till finfredag har avlösts av en riktigt helhjärtat sunkig helg. Tänk otvättat hår och mysbyxor, så förstår ni. Igår lördag hade jag egentligen tänkt gå ut på stan en sväng, men efter att ha sett snön så bestämde jag mig för att strunta i det. Samma sak idag, trots att det inte snöar som igår. Eländet ligger ju kvar på marken i alla fall.

Lördagens ovilja att gå ut var inte helt orelaterad till att väninna T kom på improviserad middag på fredagen. Hon har bestämt sig för att indoktrinera mig (själv påstår hon att det handlar om att utbilda mig i nutidskultur) så hon kom hem till mig och laddade ner allt hon hade med Depeche Mode i min iTunes. Indoktrineringen funkar förvånansvärt bra, jag har frivilligt erbjudit mig att gå med henne på konserten i sommar. Det som funkar väldigt mycket mindre bra är att dricka Frozen Margaritas kl 04:00, man blir så himla trött dagen efter.

Musik

Liksom Sessan och många andra var jag på Depeche Mode-konserten igår. Det var en klart intressant erfarenhet, speciellt eftersom jag har en stark misstanke om att jag var en av de få som var där som i stort sett inte hade den minsta aning om vad det var för musik som väntade mig.

Detta bör nog förklaras.

Naturligtvis har jag inte kunnat missa Depeche Mode totalt de senaste 25 åren, men de har aldrig gjort något djupare intryck på mig. När de först slog igenom tyckte jag bara att det var något lättviktigt blippande strunt som min dåvarande pojkvän var helt överförtjust i men som framkallade allergiska reaktioner hos mig, och det intrycket har aldrig egentligen fått en chans att ändras. Jag har följaktligen inte lyssnat aktivt.

Hur som helst, en väninna släpade mig till Globen igår (jag protesterade faktiskt inte alls särskilt kraftfullt). Jag blev klart positivt överraskad. Självklart kände jag igen mycket av det som spelades, även om jag inte på förhand skulle kunnat räkna upp några låtar. OK, med tumskruvar skulle jag kanske lyckats klämma ur mig Personal Jesus och Master And Servant. Och Gahans röst går ju inte att ta miste på, jag tycker mycket om den även om jag normalt gillar lite "spetsigare" röster (eller hur man nu ska beskriva det).

Gårdagens solklara musikfavorit var Leave In Silence, som var helt underbar. John The Revelator fastnade också direkt. När det gäller scendekor erkänner jag att jag blev klart förtjust i de små texterna som flimrade förbi med tillrop som "misery", "pain" och liknande. Trivsamt med folk som inte är för klämkäcka, och en välkommen motvikt till schlagerfestivalseländet som jag benhårt vägrar titta/lyssna på.

Det mest lustiga var väl alla associationer till annat som jag fick under konserten. I mitt huvud blixtrade förbi The Doors, tidiga Genesis (Peter Gabriel) och ett gäng andra osorterade bilder och ljud.

Sammanfattning: Jag kommer inte att bli Depeche Mode-fan, men jag kan absolut tänka mig att traska iväg på fler konserter om tillfälle ges, och kanske peta in några valda låtar i min iPod. Och jag kommer aldrig, aldrig att anamma 80-talets klädmode igen, hur modernt det än kan tänkas bli. Du milde tid, så mycket gräsligt man får se när man letar runt på nätet och tittar på gamla bilder på Depeche Mode.