Hurra för IKEA!

De som känner mig vet att jag är rätt så pedantisk (läs: hyperpedant). Dessutom gillar jag skor. IKEA har nu kommit med den idealiska lösningen för att förena dessa två saker: KOMPLEMENT skolådor med genomskinlig kortsida. Ett antal sådana inköptes häromdagen i Kungens Kurva, och nu är min garderob nästan löjligt välordnad med skorna skyddade och samtidigt fullt synliga. Hur praktiskt som helst.

Att det dessutom meddelades att IKEA ska öppna i min gamla hemstad Uddevalla gör inte saken sämre. Arbetstillfällen behövs där.

iTunes i otakt

Ibland avskyr jag verkligen iTunes.

Jag håller just nu på med att kopiera in hela min skivsamling i iTunes (jodå, jag köpte en 160 GB iPod Classic, silverfärgad - kunde helt enkelt inte låta bli...). Jag är en smula pedantisk - OK, fruktansvärt pedantisk egentligen - när det gäller hur jag vill ha mina skivor sorterade i iTunes-biblioteket. Jag tycker att det är logiskt med en mapp per artist, därefter en mapp per skiva. Två undermappar till denna mapp, om det är en dubbel-cd. Den logiken har inte iTunes.

När jag kopierar in Monica Zetterlunds Monicas Bästa så hamnar den inte i en artistfolder utan i foldern för samlingar. Nåja, det kan man väl kanske förstå, även om jag tycker att det är lite långsökt. Det är ju faktiskt en samlingsskiva. Jag får väl sortera om den själv.

Vad som gör mig mer förbryllad är Leonard Cohens The Essential Leonard Cohen. Det är en dubbel-cd och en samlingsskiva. Följande logiken i exemplet ovan så sorterar alltså iTunes helt glatt in första cd:n i foldern för samlingar. Men cd nr 2 hamnar i foldern Leonard Cohen. Eh??

Dagens konstigaste sortering är i alla fall Janis Ians Between The Lines. Det är absolut inte en samlingsskiva, men det tycker iTunes.

Jag har att göra ett bra tag framöver med detta, känns det som.

-------
Uppdatering: Oh, ännu en konstighet! När vissa spår på en skiva har två artister, exempelvis "R.E.M. Feat. Kate Pearson" på en skiva med R.E.M. så skapar iTunes ett helt eget litet artistbibliotek för just den låten. Kul. *aaaargh!*

Dagens outfit

Mysbyxor, sliten slafsig tröja, Birkenstock. Håret nödtorftigt uppsatt med ett gammalt diadem, osminkad. Och så ett par urtjusiga små glittriga örhängen från Thomas Sabo. Det skär sig en smula, även jag inser det, men det är ett försök att råda bot på problemet jag berättade om i föregående inlägg. Det är de enda örhängen jag har som är tillräckligt lätta för att inte göra ont.

Ett öra rött

Dagens i-landsproblem är min vänstra örsnibb, som inte mår sådär jättebra just nu. Jag försökte nämligen ha örhängen igår, vilket jag inte haft på över ett halvår. Jag visste inte att hål som man haft i öronen i närmare 30 år kunde få för sig att växa igen. Intressant men jobbigt.

Det är i och för sig praktiskt på sätt och vis, för det tar bort tankarna från den lätta baksmälla som jag också lider av. Det är lite för gott med Cosmopolitan.

Akut habegär

En iPod på 160 GB. Det är det nyaste på den fronten, och den vill jag ha. Helst nu på studs. Det skulle lösa alla de problem jag har med min nuvarande på ynka 20 GB, där får det inte plats en bråkdel av vad jag vill släpa med mig i musikväg.

Bäst före

Jag är barnsligt förtjust i Ekströms chokladpudding. Nu läser jag på paketet att "färdig pudding förvaras i kylskåp och är hållbar ca 2 dygn". Två dygn?! Lögn och förbannad dikt. Ingen chokladpudding har ens klarat 24 timmar i mitt kylskåp.

Kärlek vid första öronkastet

Som jag nämnt tidigare så är jag väldigt långsam i svängarna när det gäller musik. De senaste sisådär 25 åren har på något konstigt sätt gått spårlöst förbi, förutom lite udda avarter i form av Serge Gainsbourg och annat småfranskt. Sedan jag köpte min iPod för snart två år sedan gör jag mitt bästa för att komma ikapp, vilket ibland bjuder på överraskningar.

För exakt två månader sedan lånade jag en skiva av en kompis med en grupp som jag inte hade lyssnat på tidigare. Jag hade inga speciella förväntningar, det var mer ett utslag av att jag hade hört gruppens namn ett antal gånger och tyckte att det ingick i allmänbildningen att i alla fall ha lyssnat på några av låtarna. Jag langade in skivan i min iPod tillsammans med lite annat smått och gott och åkte iväg på en veckas semester till mina föräldrar på västkusten.

Redan 30 sekunder in på första låten var jag fast. Efter en genomlyssning konstaterade jag att den här skivan hör hemma bland mina 5-10 absoluta favoritskivor.

Skivan heter Silence Is Sexy och gruppen heter Einstürzende Neubauten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. Det första som slog mig var att den är "europeisk". Den har i mina öron mer gemensamt med ovan nämnda Serge Gainsbourg än med amerikansk - eller för den delen brittisk - musik. Det är en varm, otroligt vacker skiva fylld med rytmer, stämningar och ljudlandskap. Och en dos av befriande galen humor. Jag hittar någon ny liten detalj varje gång jag lyssnar.

När jag kom tillbaka till civilisationen igen (läs: Stockholm och cyberspace) så ville jag förstås veta mer. Jag läste om supporterprojektet, dvs gruppens arbete med att slå sig fri från beroendet av skivbolag och i stället producera skivorna tillsammans med, och för, sina fans. I näst sista sekunden hoppade jag på projektets fas 3, som har pågått sedan februari 2006 och som går mot sitt slut just nu (sista anmälningsdag 16 september). Jag har förvisso missat alla live-webcasts från inspelningsstudion (även om det går att titta på de flesta av dem i efterhand) men bara en sådan sak som den digitala skivan Jewels gör att det har varit mer än värt pengarna.

Den nya skivan Alles Wieder Offen släpps i en publik version i skivbutikerna i slutet av oktober, och jag räknar med att min utökade supporterversion finns hos mig i början av oktober. Det jag har hört av "work in progress" låter oerhört lovande.

Skatteåterbäringen kom alltså mer än väl till pass i år, för supporterprojektet och för att köpa en massa CD-skivor.

Och för alla som redan känner till Einstürzende Neubauten och som säkert undrar... jo då, jag gillar även deras tidiga skivor.

Pissväder

Blä.

Dags att lägga undan sommarkläderna, tror jag.

Nyårslöften

För de allra flesta är nyår något som inträffar den 1 januari. Så icke för mig. Jo, naturligtvis firar jag nyårsafton den 31 december, alla ursäkter för att dricka champagne är bra. Men jag har inte någon direkt känsla av att det är något nytt som sätter igång. Den känslan har jag däremot på hösten. Fransmännen säger "la rentrée", vilket ungefär kan översättas med "återkomsten". Man kommer helt enkelt tillbaka igen från semestern och allt sätter igång med nya krafter. Höstmodet dyker upp i butikerna och man kan äntligen börja klä sig vettigt igen.

Om det nu är nyår just precis nu så är det naturligtvis också dags för nyårslöften:

1. Fortsätta utrensningen i köket - och sedan se till att inte fylla på med en massa skräp igen. I förlängningen kan detta överföras till en generellt mer medveten konsumtion.
2. Laga minst en ny maträtt i veckan. Jag är innerligt trött på att ständigt äta samma saker.
3. Bli duktigare på att bjuda hem kompisar. De är säkert också trötta på att ständigt äta samma saker så de kan ju få vara försökskaniner för mina matlagningsexperiment. Om de vågar.
4. Lyssna på minst en ny skiva varje dag. "Ny" behöver inte vara nyutgiven, det innebär helt enkelt en skiva som är ny för mig.
5. Hitta ett nytt jobb.
6. Sluta lova en massa saker som jag inte kommer att hålla.

Etikettsfråga

Nu har jag kommit på att jag kan sätta små etiketter på mina inlägg för att snabbt få en överblick över vilka ämnen jag skriver om. Återstår bara det lilla jobbet att sätta etiketter på alla gamla inlägg. Så bra, jag har ändå inget vettigt för mig i helgen... Dessutom måste jag fundera ut hur jag ska göra för att få en lista över etiketterna i bloggens högerspalt. Tips på det sistnämnda mottages tacksamt.

La vie en rose

Om jag ser någon som är klädd helt i vitt så tycker jag att det ser fräscht och normalt ut, speciellt på sommaren. Om jag ser någon som är klädd helt i svart (vilket jag gör varje dag när jag ser mig i spegeln) så tycker jag att det ser mycket snyggt ut. Om jag ser en fullvuxen kvinna klädd helt i babyrosa - inklusive skor och handväska - så undrar jag vad det är för fel på henne.

Förmodligen är det mig det är fel på.

Jag visste väl det!

Nu är det äntligen vetenskapligt bevisat. Det är bättre både för mig själv och för min omgivning att jag gör så som jag vill, dvs hoppar över frukosten. Eftersom jag är så vansinnigt morgontrött så skulle en rejäl frukost helt enkelt bara ytterligare försämra mina reflexer och min reaktionsförmåga och göra mig fullständigt livsfarlig både för mig själv och andra på vägen till jobbet.

Jag har för övrigt ansökt om medlemskap i B-samfundet. Jag har inte fått medlemskapet bekräftat. De har väl inte vaknat än.

Den som spar...

...han (eller i detta fallet hon) har. Frågan är väl bara vad det är jag har egentligen. Inte är det då gott om plats i frys och köksskåp, i alla fall. Jag blir alltid lika förvånad över vad jag hittar när jag börjar gräva. Därför har jag nu gett mig själv i uppgift att äta mig igenom mina matförråd och inte köpa hem en massa nytt.

Ska bli riktigt spännande att se vilka maträtter jag tvingas uppfinna mot slutet. Tonfisk med vaniljsås? Rådjursfilé med oliver? Jag ser med spänning fram emot detta.

Idag: fullkornspasta med köttfärssås som jag fiskade upp ur frysen.

Dagens i-landsproblem

Jamen helvete också. Ursäkta uttrycket. Jag har hittat en del bra kläder på J Lindeberg genom åren, men nu ska de tydligen hålla sig till enbart herrkläder från och med i höst. Surt.

Nåja, det irriterade mig tillräckligt för att jag skulle skriva ett blogginlägg i alla fall, i denna något avsomnade blogg. Inget ont, etc.

Rött är sött

Visst är den fin? Min nya mobil, som faktiskt - hittills i alla fall - har visat sig vara riktigt lätt att använda. Samsung D830 är modellbeteckningen.

Teknikpanik

Jag måste verkligen köpa en ny mobiltelefon. Det är ett allvarligt fel på den jag har. Jag har haft den i sex år nu, och nu har den blivit helkonstig. Siffrorna på tangenterna bara kryper iväg hela tiden, de är omöjliga att se.

Nej, jag tycker inte att jag ska behöva hala upp läsglasögonen varje gång jag ska ringa ett samtal. Och jag har sett en jättefin röd telefon som jag vill ha. Det är väl skäl nog?

Packat och... näh.

Inte har jag lyckats packa ännu. Ska det vara så förbaskat svårt att packa lite prylar för tre dagars krälande i historiska skyttegravar? Tydligen. Hmpfh.

Ålning medelst hasning

I morgon bär det iväg till Tyskland och Frankrike för att kräla i tyska arméns pansarvagnsspår. En god vän till mig som är mycket intresserad av och kunnig på militärhistoria anordnar denna lilla gruppresa med syfte att under tre dagar beskåda samtliga skyttegravar och andra krigsrelaterade minnesmärken mellan något för mig okänt flygfält i Tyskland och ända ner till den lilla franska staden Sedan.

Jag är visserligen väldigt intresserad av historia, men jag och de två andra medföljande tjejerna har en alternativplan för lördagen: shopping. Sedan är inte en jättestad, men något ska vi väl lyckas köpa. Om inte annat så kan vi tillbringa dagen på lämpliga små caféer. Och så finns en fin medeltida fästning att titta på i stan, så vi inte helt missar det militäriska.

Jag skrev "i morgon", men strängt taget påbörjas resan - enligt mitt sätt att se det - redan sent i kväll. Flyget går okristligt tidigt från Skavsta (vilket väl innebär trist/obefintlig taxfree, antar jag...) så M och P kommer och hämtar upp mig redan kl 04:15 med bil. I min kalender är det fortfarande torsdag kväll. Undrar hur detta ska gå. Håll tummarna för att jag inte försover mig.

Politik

Det blev Sarkozy som vann det franska presidentvalet, som väntat. Jag kan inte säga att jag är glad för den saken. Han känns lite för nära Le Pen och George W för att det skall vara riktigt bekvämt. Nu återstår bara att se hur många demonstrationer och kravaller det kommer att bli i Frankrike den närmaste tiden.

Vårstädning i köket

Mitt skafferi är inte stort, men trots detta lyckas en del saker gömma sig längst in så att jag helt glömmer bort dem. Nu har jag hittat tre oöppnade flaskor med diverse asiatiska saker: Black Bean Garlic Sauce, Oyster Sauce och Mrs Cheng's Wok Sauce. Bäst före-datum är alldeles precis passerat, förstås. Det tänker jag strunta högaktningsfullt i. Nu har jag ställt fram dem på köksbänken och i helgen skall inhandlas diverse ingredienser för wok. Tidigare har jag bara testat Oyster Sauce så de andra är nya, förhoppningsvis intressanta bekantskaper.

Varför, varför...

...varför skjuta upp till morgondagen det du kan skjuta upp tills i övermorgon?

Nu går det dock inte att skjuta upp så mycket längre, jag måste deklarera. Faktiskt. Nästa år slipper jag i alla fall den dumma K12-blanketten eftersom vi äntligen är äkta bostadsrättsförening. Men då hittar jag väl i gengäld på någon annan dumhet som gör att jag måste fylla i en massa extra papper.

Yoghurt

Dagens bästa upptäckt: Lindahls Mejeriprodukter har börjat med halvkilosförpackningar av sin underbara turkiska yoghurt. Jag såg också på deras hemsida att den finns med vaniljsmak (och jordgubb, men det är mindre intressant tycker jag), men det har jag inte sett i någon affär ännu.

Den perfekta sommarfrukosten är denna yoghurt med färska nektariner och lite råsocker. Mums.

Favorit i repris

Jag ska naturligtvis på Nine Inch Nails-konsert igen i augusti, tillsammans med Sessan. Den här gången ska jag nog försöka våga mig lite närmare scenen.

Sopranos?

Helgen har ägnats åt shopping, sömn och sång. Shopping och sömn har jag klarat av alldeles på egen hand, sången har jag fått hjälp med utav Christin Sargent. Min syster tipsade mig om hennes workshops, och vi bestämde oss för att gå dit.

Efter några inledande hummande ooooommmm för att väcka rösten till liv (kurslokalen förpliktigar, vi höll till på Atmajyoti yogacenter) följda av några andra röstövningar så fick vi ägna ett antal timmar åt You've Got A Friend. Verkligen både kul och intressant att lära sig mer om sin röst och olika sätt att uttrycka sig. Jag kommer definitivt att fortsätta, jag har funderat på sånglektioner ett tag (i rent amatörsyfte, för att inte skrämma grannarna när jag sjunger i duschen) och Christin är jätteduktig och kul att arbeta med.

Dagens i-landsproblem

Det är inte lätt att plocka ögonbrynen när man inte ser vad man gör. Det är sannerligen inte lätt att plocka ögonbrynen när glasögonen är i vägen heller.

Reklampaus

Jag tror att jag nämnt www.killtoknow.org vid något tillfälle. Troligen i samband med Depeche Mode-konserterna förra året, det var nämligen då jag upptäckte Jennies foton. Efter Nine Inch Nails-konserten i söndags så har jag kollat sajten, men till min besvikelse inte hittat något. Men idag upptäckte jag http://somabish.livejournal.com/. Hon är verkligen fantastiskt duktig!

Same same but different

Det finns tydligen två bloggar som heter "Mitt liv som kund", min och denna:

http://www.kundliv.blogspot.com/

Mats på MLSK2 (som jag kommer att kalla den fortsättningsvis, ett tidigare yrkesliv inom telekom med en massa obegripliga förkortningar för allting har satt sina spår) verkar dock klart mer fokuserad på att verkligen prata om hur det är att vara kund. På ett mycket bra sätt dessutom. Jag lallar ju mest omkring och skriver om allt möjligt som faller mig in.

Och visst är det ett utmärkt bra namn på en blogg?

Nine Inch Nails

Man kanske skulle ta sig samman, komma ner från det lilla molnet av Lou Reed-förväntan och leva lite mer i nuet. Dvs kläcka någon form av kommentar kring söndagens konsert. Kompisar på ett franskt forum har i och för sig redan tvingat mig att skriva en recension, så det är väl bara att översätta valda delar.

Låt mig till att börja med konstatera att nackdelarna överväger fördelarna när det gäller att vara kvinna - liten sådan - i en publik som till övervägande delen består av män. Jag såg med andra ord inte så väldigt mycket. Men jag hörde desto bättre, och hade gott om plats att dansa.

Jag fick höra låten jag så väldigt gärna ville höra: Something I Can Never Have. Underbar. Ungefär mitt i konserten, när de spelade Burn, verkade ljudteknikern till slut hitta volymknappen och skruvade upp den ett par hack. Helt rätt beslut.

Den låt som mest förvånade mig var Survivalism. Jag var inte beredd på att den skulle funka så bra live som den gjorde, massor av nya ljud som jag inte känner igen från studioversionen.

Det var tredje konserten på tre dagar och den näst sista på den här delen av turnén, och jag tyckte att det märktes en smula på Trents röst när han sjöng Hurt. Eller i alla fall på de delar av Hurt som jag lyckades uppfatta, eftersom ett ärkepucko kom vinglande från ingenstans och insisterade på att sjunga... eh, vråla med i refrängen, rakt in i mitt vänstra öra. Jag vet inte om det var ärkepuckots brist på sångröst som var det värsta, eller det faktum att han inte ens kunde texten. Till refrängen. Jag är säker på att killen intill med mikrofonen var precis lika förtjust som jag över detta.

Sammanfattning: mycket bra konsert.

-----
Edit: Fredrik Strage borde förresten ta och tvätta öronen. De spelade faktiskt The Beginning Of The End från nya skivan också.

En midsommarnattsmardröm

Jag vet vad jag ska göra på midsommar. Ja, inte exakt vad jag ska göra på midsommarafton, där velar jag fortfarande lite fram och tillbaka, men jag vet ungefär var jag kommer att befinna mig. I Köpenhamn eller Paris. Eller någonstans mitt emellan.

Torsdag 21 juni skall jag se Trentemøller på Vega i Köpenhamn. Och lördag 23 juni ska jag se Lou Reed's Berlin i Paris. Nu återstår bara att hitta hotell och flyg och såna där världsliga detaljer.

Listigt

Jaha, då har man blivit utmanad på en lista. Av Superkryp. Bäst att lyda, antar jag.

Tio första
Första bästa kompis: Ulla, som bodde i grannhuset på landet.
Första bil: En begagnad svart Ford Fiesta XR2 som jag och exmaken köpte för bröllopspresentspengarna.
Första kärlek: Mikael, vi gick i samma klass på lågstadiet.
Första husdjur: Den svartvita katten Merlin.
Första semester: Det måste nog vara Paris-resan i tvåan på gymnasiet tillsammans med A-L.
Första jobb: Sålde mjukglass på Domus.
Första köpta skiva: Troligen Sweet - Sweet Fanny Adams.
Första riktiga kärlek: Mikael. Nej, inte samma Mikael som första kärleken. Jag tillhör den generation där alla killar heter Mikael eller Anders... eller möjligen Johan.
Första piercing: Första och enda är hål i öronen som jag gjorde någon gång på högstadiet.
Första konsert: Om jag kunde komma ihåg det... men den första jag har ett klart minne av är i alla fall Ebba Grön.

Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Cider på KGB igår kväll.
Senaste bilfärd: Taxi igår till Globen.
Senaste filmen du såg: Mel Gibsons Jesus-film, vad den nu heter. Bedrövligt dålig film.
Senaste ringda telefonsamtal: Till L igår för att bestämma var vi skulle ses innan konserten.
Senaste bubbelbadet: Ingen aning.
Senaste spelade cd: Jesus Christ Superstar.
Senaste kyss: Den kan inte ha varit särskilt märkvärdig eftersom jag inte kan minnas den.
Senaste gången du grät: En liten tår föll igår under "Something I Can Never Have".
Senaste måltiden: Frukost, dvs amerikanska pannkakor med lönnsirap och hallon, apelsinjuice och kaffe därtill.

Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja, men det var väldligt länge sedan och det gick naturligtvis som man kan gissa, dvs åt skogen.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Japp.
Fastnat med blicken i någons urringning: Hehe. Javisst.
Fått ditt hjärta krossat: Ja. Men tydligen går det att klistra ihop igen.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.
Haft ett one night stand: Ja.
Busringt till någon: Nej.

Sex saker du gjort idag
1. Sovit länge.
2. Duschat.
3. Ätit frukost
4. Letat efter en vettig live-bootleg av Survivalism - tyvärr utan något lysande resultat.
5. Bestämt vad jag ska göra på midsommar.
6. Läst lite i nyinköpta "Please kill me - the uncensored oral history of punk".

Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min iPod.
2. Min silverring från LOD som jag har haft på mig varje dag sedan jag köpte den för fem år sedan.
3. Min lägenhet.
4. Musiksamlingen.
5. Datorn.

Fyra personer du kan berätta allt för
Trollet, Sessan, Akela, Piotrr... och några till. Om man nu verkligen kan säga att man kan berätta "allt". Ibland undrar jag om jag ens vågar berätta allt för mig själv.

Tre val
Blått eller rött? Rött.
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Chips.

Två saker att göra innan du dör
1. Byta jobb.
2. Strunta i konventioner.

En sak du ångrar
Allt jag inte vågat göra.

Fyra personer som skulle kunna göra samma blogginlägg
Den som orkar.

Påsktraditioner

Som jag skrivit om i samband med jul så är jag inte mycket för traditioner och ritualer, och inte alls benägen att pynta. Såhär i påsktider har jag dock två saker som är viktiga för mig. Det ena är tulpaner i mängder. Det andra är Jesus Christ Superstar.

Jag är inte ett dugg religiös, men den skivan - originaluppsättningen av Jesus Christ Superstar från 1970 med Ian Gillan som Jesus och Murray Head som Judas - kommer bra nära en religiös upplevelse. Den är sanslöst bra. Gillan och Head ömsom viskar, ömsom skriker fram konflikter, förakt, ilska, samvetskval, sorg, ångest och kärlek. Den välplanerade kontrasten till apostlarnas lallande aningslöshet är slående. Musiken är i allra högsta grad dansbar, med vissa låtar som bryter av. Ett piano dräller några noter här och där, en liten liten dissonans skär till ibland om man lyssnar riktigt noga.

Jag vet inte om det är en ren händelse att denna skiva också fungerar utmärkt som uppvärmning inför morgondagens konsert med Nine Inch Nails. Enligt wikipedia har Trent Reznor en gång i forntiden spelat rollen som Judas i en skoluppsättning av Jesus Christ Superstar. Det kan jag utan problem tänka mig. Jag kan också lätt tänka mig en NIN-version av "Crucifixion".

Bakom mina solglasögon

Jag är inte storkonsument av solglasögon. Jag äger totalt tre par: ett par klassiska RayBan Wayfarer, ett par Calvin Klein och ett par Prada.

Mina RayBan har en lite speciell plats i mitt hjärta. Jag använder dem inte alls längre, men det skulle inte falla mig in att göra mig av med dem. Jag hade haft billiga kopior under många år, men när jag fick mitt livs första bonus så bestämde jag mig för att köpa ett par alldeles äkta. De kostade den svindlande summan av 108 schweizerfrancs den 20 juli 1990 på Lunetterie de Pépinet i Lausanne. Jag hittade kvittot under vårstädningen. Tror nog att jag i alla fall kan slänga det nu.

Öppet hus

Här sitter jag utan dörr till lägenheten och väntar. Väntar på hantverkare. Det är mitt öde nuförtiden.

De skulle dykt upp någon gång mellan 9 och 10 för att påbörja arbetet. Halv 11 ringde de på dörren - för att meddela att de skulle sätta igång när de kom tillbaka från lunch. Strax före 12 påbörjades arbetet. Nu har de varit spårlöst borta i en dryg halvtimme, utan förklaring. Och utan att ha satt en dörr på plats. Det känns på något vis ganska tryggt och bra att jag valde att vara hemma och vakta när denna installation av säkerhetsdörr skulle göras. Än så länge känns det mer som en osäkerhetsdörr.

Ut ur vinteridet

Helgen har ägnats åt att vårstäda, allt från arkiv till överskåp. Det är helt sanslöst så mycket papper man kan samla på sig, helt i onödan. Även garderoben har sin beskärda del av konstigheter som jag inte förstår varför jag behållit. Fel storlek, fel modell, fel fel fel. Nej, inte fel färg, faktiskt. Jag köper ju bara svarta kläder och skor så det kan inte bli så helt galet i det avseendet.

Jag ångrar lite att jag inte hållit igång bloggen under stambytet, det har varit så många förvecklingar och raseriutbrott så det skulle räckt gott och väl till ett par inlägg om dagen. Men det har tagit alltför mycket energi. Jag nöjer mig med att konstatera att jag får en ny säkerhetsdörr i morgon, därefter skall jag förhoppningsvis slippa se hantverkare på väldigt, väldigt länge.