torsdag, september 20, 2007

iTunes i otakt

Ibland avskyr jag verkligen iTunes.

Jag håller just nu på med att kopiera in hela min skivsamling i iTunes (jodå, jag köpte en 160 GB iPod Classic, silverfärgad - kunde helt enkelt inte låta bli...). Jag är en smula pedantisk - OK, fruktansvärt pedantisk egentligen - när det gäller hur jag vill ha mina skivor sorterade i iTunes-biblioteket. Jag tycker att det är logiskt med en mapp per artist, därefter en mapp per skiva. Två undermappar till denna mapp, om det är en dubbel-cd. Den logiken har inte iTunes.

När jag kopierar in Monica Zetterlunds Monicas Bästa så hamnar den inte i en artistfolder utan i foldern för samlingar. Nåja, det kan man väl kanske förstå, även om jag tycker att det är lite långsökt. Det är ju faktiskt en samlingsskiva. Jag får väl sortera om den själv.

Vad som gör mig mer förbryllad är Leonard Cohens The Essential Leonard Cohen. Det är en dubbel-cd och en samlingsskiva. Följande logiken i exemplet ovan så sorterar alltså iTunes helt glatt in första cd:n i foldern för samlingar. Men cd nr 2 hamnar i foldern Leonard Cohen. Eh??

Dagens konstigaste sortering är i alla fall Janis Ians Between The Lines. Det är absolut inte en samlingsskiva, men det tycker iTunes.

Jag har att göra ett bra tag framöver med detta, känns det som.

-------
Uppdatering: Oh, ännu en konstighet! När vissa spår på en skiva har två artister, exempelvis "R.E.M. Feat. Kate Pearson" på en skiva med R.E.M. så skapar iTunes ett helt eget litet artistbibliotek för just den låten. Kul. *aaaargh!*

måndag, september 10, 2007

Dagens outfit

Mysbyxor, sliten slafsig tröja, Birkenstock. Håret nödtorftigt uppsatt med ett gammalt diadem, osminkad. Och så ett par urtjusiga små glittriga örhängen från Thomas Sabo. Det skär sig en smula, även jag inser det, men det är ett försök att råda bot på problemet jag berättade om i föregående inlägg. Det är de enda örhängen jag har som är tillräckligt lätta för att inte göra ont.

söndag, september 09, 2007

Ett öra rött

Dagens i-landsproblem är min vänstra örsnibb, som inte mår sådär jättebra just nu. Jag försökte nämligen ha örhängen igår, vilket jag inte haft på över ett halvår. Jag visste inte att hål som man haft i öronen i närmare 30 år kunde få för sig att växa igen. Intressant men jobbigt.

Det är i och för sig praktiskt på sätt och vis, för det tar bort tankarna från den lätta baksmälla som jag också lider av. Det är lite för gott med Cosmopolitan.

onsdag, september 05, 2007

Akut habegär

En iPod på 160 GB. Det är det nyaste på den fronten, och den vill jag ha. Helst nu på studs. Det skulle lösa alla de problem jag har med min nuvarande på ynka 20 GB, där får det inte plats en bråkdel av vad jag vill släpa med mig i musikväg.

Bäst före

Jag är barnsligt förtjust i Ekströms chokladpudding. Nu läser jag på paketet att "färdig pudding förvaras i kylskåp och är hållbar ca 2 dygn". Två dygn?! Lögn och förbannad dikt. Ingen chokladpudding har ens klarat 24 timmar i mitt kylskåp.

Kärlek vid första öronkastet

Som jag nämnt tidigare så är jag väldigt långsam i svängarna när det gäller musik. De senaste sisådär 25 åren har på något konstigt sätt gått spårlöst förbi, förutom lite udda avarter i form av Serge Gainsbourg och annat småfranskt. Sedan jag köpte min iPod för snart två år sedan gör jag mitt bästa för att komma ikapp, vilket ibland bjuder på överraskningar.

För exakt två månader sedan lånade jag en skiva av en kompis med en grupp som jag inte hade lyssnat på tidigare. Jag hade inga speciella förväntningar, det var mer ett utslag av att jag hade hört gruppens namn ett antal gånger och tyckte att det ingick i allmänbildningen att i alla fall ha lyssnat på några av låtarna. Jag langade in skivan i min iPod tillsammans med lite annat smått och gott och åkte iväg på en veckas semester till mina föräldrar på västkusten.

Redan 30 sekunder in på första låten var jag fast. Efter en genomlyssning konstaterade jag att den här skivan hör hemma bland mina 5-10 absoluta favoritskivor.

Skivan heter Silence Is Sexy och gruppen heter Einstürzende Neubauten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. Det första som slog mig var att den är "europeisk". Den har i mina öron mer gemensamt med ovan nämnda Serge Gainsbourg än med amerikansk - eller för den delen brittisk - musik. Det är en varm, otroligt vacker skiva fylld med rytmer, stämningar och ljudlandskap. Och en dos av befriande galen humor. Jag hittar någon ny liten detalj varje gång jag lyssnar.

När jag kom tillbaka till civilisationen igen (läs: Stockholm och cyberspace) så ville jag förstås veta mer. Jag läste om supporterprojektet, dvs gruppens arbete med att slå sig fri från beroendet av skivbolag och i stället producera skivorna tillsammans med, och för, sina fans. I näst sista sekunden hoppade jag på projektets fas 3, som har pågått sedan februari 2006 och som går mot sitt slut just nu (sista anmälningsdag 16 september). Jag har förvisso missat alla live-webcasts från inspelningsstudion (även om det går att titta på de flesta av dem i efterhand) men bara en sådan sak som den digitala skivan Jewels gör att det har varit mer än värt pengarna.

Den nya skivan Alles Wieder Offen släpps i en publik version i skivbutikerna i slutet av oktober, och jag räknar med att min utökade supporterversion finns hos mig i början av oktober. Det jag har hört av "work in progress" låter oerhört lovande.

Skatteåterbäringen kom alltså mer än väl till pass i år, för supporterprojektet och för att köpa en massa CD-skivor.

Och för alla som redan känner till Einstürzende Neubauten och som säkert undrar... jo då, jag gillar även deras tidiga skivor.

tisdag, september 04, 2007

Pissväder

Blä.

Dags att lägga undan sommarkläderna, tror jag.