Idag skulle min lägenhet vara inflyttningsklar efter stambytet. Är den det? Tja... gissa.
Med andra ord: idag har jag lekt surkärring. Jag har med allra största nöje talat om för entreprenören som hanterar stambytet i min lägenhet att det är finstädning som gäller enligt kontraktet, inte grovstädning. Och att den städning som idag kl 15 var gjord i lägenheten förvisso var en välgjord grovstädning, men alls inte någon finstädning.
Jag har vidare meddelat att jag därför inte flyttar hem idag som planerat utan att jag räknar med att han tar dit en städfirma som fixar finstädningen så den är klar på måndag kl 14 när det är besiktning av min lägenhet. Sen flyttar jag hem. Om jag är nöjd med städningen, alltså. Att kunna flytta hem idag var inte alls var planerat från min sida... men det behöver inte han veta. Jag hade lugnt räknat med 1-2 veckor till och är både förvånad och imponerad över att såpass mycket är klart i tid.
Som bonus innebär detta att jag inte behöver städa lägenhet i helgen, utan kan ägna kvällarna åt att dricka alkohol och dagarna till att vara lagom bakfull. Perfekt.
fredag, november 03, 2006
Ett år
Idag är det ett år sedan jag startade min blog. Ett antal klyschor flyger naturligtvis igenom mitt huvud i samband med detta. Oh så tiden går. Och så vidare.
Ska jag fortsätta att blogga eller inte? Jag har varit väldigt omotiverad på senaste tiden. Jag får väl göra ett litet försök, ger det fram till nyår eller så. Om jag inte kommit igång igen då så får min blogg stilla somna in. Tyvärr. För det har varit kul att skriva och kul att träffa på nya människor via min blog.
Vi får se vad som händer.
Ska jag fortsätta att blogga eller inte? Jag har varit väldigt omotiverad på senaste tiden. Jag får väl göra ett litet försök, ger det fram till nyår eller så. Om jag inte kommit igång igen då så får min blogg stilla somna in. Tyvärr. För det har varit kul att skriva och kul att träffa på nya människor via min blog.
Vi får se vad som händer.
onsdag, november 01, 2006
onsdag, oktober 18, 2006
tisdag, oktober 10, 2006
Hösten är här
Igår höll jag på att frysa ihjäl i min tunna kappa, så idag åkte nya höstkappan på. Svart, förstås. Jag har gett upp försöket att köpa något annat än svarta kläder. Patetiskt eller praktiskt? Nu finns det i alla fall en affär här i stan som bara säljer svarta kläder, så jag kan inte vara helt ensam om denna beteendestörning.
Hösten är på sätt och vis min favoritårstid. Nej, jag gillar inte regn och blask och kyla och mörker, men jag gillar att man äntligen kan börja klä sig vettigt igen. Det är svårt att se snygg ut när man håller på att dö av värmeslag.
Hösten är på sätt och vis min favoritårstid. Nej, jag gillar inte regn och blask och kyla och mörker, men jag gillar att man äntligen kan börja klä sig vettigt igen. Det är svårt att se snygg ut när man håller på att dö av värmeslag.
Kuriöst
I helgen var det Antik- och Kuriosamässa i Sollentuna igen. För första gången på flera år så struntade jag fullkomligt i detta. Jag har tydligen tappat intresset för att fylla mitt hem med prylar.
I stället fyller jag min hårddisk med musik. Det funkar också som hobby.
I stället fyller jag min hårddisk med musik. Det funkar också som hobby.
tisdag, oktober 03, 2006
Dockteater
Var ska jag börja? Förmodligen med att upplysa er om att jag fortfarande har ett stort, fånigt leende på läpparna.
I söndags fick jag se och höra en av mina absoluta favoriter, David Johansen, tillsammans med nygamla New York Dolls på Berns. I sisådär 24 timmar efteråt hörde jag inte så mycket mer överhuvudtaget, ljudnivån var skapligt hög och det blev väl inte bättre av att jag höll mig så långt framme vid scenen som möjligt. Men det var det värt.
Man kan ju undra om det är möjligt att ett band som varit upplöst i sisådär 30 år och där två tredjedelar av originaluppsättningen inte längre lever kan vara intressant. Svaret är att det går alldeles utmärkt. David Johansens röst är lite raspigare, men fortfarande helt fantastisk. Kanske är det just den där extra raspigheten som gör den riktigt, riktigt bra. Speciellt "Private World" var otrolig. Och bandet verkar ha så himla kul på scenen, med en självdistans till glittret och det chockrosa nagellacket som gör att det faktiskt funkar. Ironisk, bullrig, oborstad glamrock när den är som bäst, helt enkelt.
I söndags fick jag se och höra en av mina absoluta favoriter, David Johansen, tillsammans med nygamla New York Dolls på Berns. I sisådär 24 timmar efteråt hörde jag inte så mycket mer överhuvudtaget, ljudnivån var skapligt hög och det blev väl inte bättre av att jag höll mig så långt framme vid scenen som möjligt. Men det var det värt.
Man kan ju undra om det är möjligt att ett band som varit upplöst i sisådär 30 år och där två tredjedelar av originaluppsättningen inte längre lever kan vara intressant. Svaret är att det går alldeles utmärkt. David Johansens röst är lite raspigare, men fortfarande helt fantastisk. Kanske är det just den där extra raspigheten som gör den riktigt, riktigt bra. Speciellt "Private World" var otrolig. Och bandet verkar ha så himla kul på scenen, med en självdistans till glittret och det chockrosa nagellacket som gör att det faktiskt funkar. Ironisk, bullrig, oborstad glamrock när den är som bäst, helt enkelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
