Modeminnen

Jag måste nog modifiera min sågning av 80-talsmodet en smula.

Köpte senaste DV Mode häromdagen, men hade inte ork att titta i den förrän idag. Inredningstidningar kan inte ligga olästa någon längre stund hemma hos mig, men jag är inte lika intresserad av kläder.

Artikeln jag fastnade för var "När världen blev en catwalk", om 80-talet. Den återupplivade minnet av vad som faktiskt i mina ögon var bra, nämligen Mugler, Alaïa, Gaultier och framför allt min stora favorit på den tiden, Claude Montana. Jag ger mig. Det fanns snygga kläder även på 80-talet.

Annat som jag tyckte om i tidningen var fotoreportagen Glamazon och Rollspel, samt Balenciagas kollektion.

Kanske, kanske kommer modet att svänga mot något som jag gillar nu. Det ser nästan så ut.

Finfredag och sunksöndag

Mitt lite halvhjärtade försök till finfredag har avlösts av en riktigt helhjärtat sunkig helg. Tänk otvättat hår och mysbyxor, så förstår ni. Igår lördag hade jag egentligen tänkt gå ut på stan en sväng, men efter att ha sett snön så bestämde jag mig för att strunta i det. Samma sak idag, trots att det inte snöar som igår. Eländet ligger ju kvar på marken i alla fall.

Lördagens ovilja att gå ut var inte helt orelaterad till att väninna T kom på improviserad middag på fredagen. Hon har bestämt sig för att indoktrinera mig (själv påstår hon att det handlar om att utbilda mig i nutidskultur) så hon kom hem till mig och laddade ner allt hon hade med Depeche Mode i min iTunes. Indoktrineringen funkar förvånansvärt bra, jag har frivilligt erbjudit mig att gå med henne på konserten i sommar. Det som funkar väldigt mycket mindre bra är att dricka Frozen Margaritas kl 04:00, man blir så himla trött dagen efter.

Musik

Liksom Sessan och många andra var jag på Depeche Mode-konserten igår. Det var en klart intressant erfarenhet, speciellt eftersom jag har en stark misstanke om att jag var en av de få som var där som i stort sett inte hade den minsta aning om vad det var för musik som väntade mig.

Detta bör nog förklaras.

Naturligtvis har jag inte kunnat missa Depeche Mode totalt de senaste 25 åren, men de har aldrig gjort något djupare intryck på mig. När de först slog igenom tyckte jag bara att det var något lättviktigt blippande strunt som min dåvarande pojkvän var helt överförtjust i men som framkallade allergiska reaktioner hos mig, och det intrycket har aldrig egentligen fått en chans att ändras. Jag har följaktligen inte lyssnat aktivt.

Hur som helst, en väninna släpade mig till Globen igår (jag protesterade faktiskt inte alls särskilt kraftfullt). Jag blev klart positivt överraskad. Självklart kände jag igen mycket av det som spelades, även om jag inte på förhand skulle kunnat räkna upp några låtar. OK, med tumskruvar skulle jag kanske lyckats klämma ur mig Personal Jesus och Master And Servant. Och Gahans röst går ju inte att ta miste på, jag tycker mycket om den även om jag normalt gillar lite "spetsigare" röster (eller hur man nu ska beskriva det).

Gårdagens solklara musikfavorit var Leave In Silence, som var helt underbar. John The Revelator fastnade också direkt. När det gäller scendekor erkänner jag att jag blev klart förtjust i de små texterna som flimrade förbi med tillrop som "misery", "pain" och liknande. Trivsamt med folk som inte är för klämkäcka, och en välkommen motvikt till schlagerfestivalseländet som jag benhårt vägrar titta/lyssna på.

Det mest lustiga var väl alla associationer till annat som jag fick under konserten. I mitt huvud blixtrade förbi The Doors, tidiga Genesis (Peter Gabriel) och ett gäng andra osorterade bilder och ljud.

Sammanfattning: Jag kommer inte att bli Depeche Mode-fan, men jag kan absolut tänka mig att traska iväg på fler konserter om tillfälle ges, och kanske peta in några valda låtar i min iPod. Och jag kommer aldrig, aldrig att anamma 80-talets klädmode igen, hur modernt det än kan tänkas bli. Du milde tid, så mycket gräsligt man får se när man letar runt på nätet och tittar på gamla bilder på Depeche Mode.

I säkert förvar

Någonstans i lägenheten ligger fjärrkontrollen till min stereo. Möjligen har den råkat bli utslängd av misstag, men det mest troliga är att jag lagt den på ett säkert ställe för att den inte ska komma bort. En smula trist att jag inte kommer ihåg var detta säkra ställe är.

Jag letar vidare. Kylskåpet, kanske?

Egenheter

Det verkar som om det mest intressanta bloggvirket just nu är listor om vilka egenheter man har. Även på Shortcut hittade jag en tråd med dylika bekännelser. Idétorka, anyone? Så jag hoppar väl på tåget och gör hela två listor. Så konstig är jag.

Egenheter i köket:

• Hur jag än bär mig åt så klarar jag inte av att koka en lagom mängd pasta. Det blir alltid för mycket. Även om jag mäter upp det. Det ser ju så lite ut så jag slänger i lite till för säkerhets skull, även om jag vet att det kommer att bli för mycket.
• Jag avskyr matrester. Även om jag ställer in resterna i kylen så är sannolikheten för att jag äter upp dem väldigt, väldigt liten. Enda chansen är om det är tillräckligt mycket kvar för att bli en lagom lunchlåda till dagen efter.
• Efter att ha bott utomlands i många år med klimat som är mer gynnsamt än det svenska för diverse småkryp så förvarar jag numera alltid torrvaror i tättslutande burkar. Det är så trist när maten kryper omkring i skafferiet.
• Jag lagar i stort sett alltid middag på kvällen, även om det bara är till mig själv (vilket oftast är fallet eftersom jag är singel utan barn). Det tristaste som finns är att äta en macka eller en yoghurt eller något sånt, då är jag faktiskt nästan hellre utan mat.
• Uppdaterat 060221 kl 23:10: Jag kan ha choklad hemma i flera veckor utan att ens frestas att äta upp den. Om jag har förstått mina vänner korrekt så är detta en Extremt Egendomlig Egenhet.

Andra konstigheter:

• Jag klarar inte av att läsa en bok eller se en film som någon rekommenderat. Det värsta en vän kan göra är att sticka en bok i handen på mig och säga "den här är jättebra, du får låna den". Jag läser den helt enkelt inte.
• Jag har oändligt svårt för att gå och lägga mig på vardagarna. En fredagkväll kan jag däcka tidigt, men det är snudd på omöjligt att komma i säng före midnatt en vanlig vardag. Inte för att jag har saker att göra, och inte för att jag inte är trött (ibland sitter jag nästan och halvsover), utan helt enkelt för att... jag vill inte.
• Jag klarar inte av att ha fula förpackningar i mitt hem. Saker och ting flyttas raskt över till snyggare behållare. Detta gäller även såna obskyra saker som diskmaskinstabletter, de ligger i en snygg plexiglaslåda i städskåpet i stället för i sin fula originalförpackning.
• Jag missbrukar inredningstidningar, inredningsböcker, inredningsprogram på tv... det mesta som har med inredning att göra.

Nej, jag ger upp. Det måste ju finnas (minst) en femte egenhet att lägga till på varje lista, men jag kan inte komma på vad det skulle vara. Jag får väl fundera vidare och återkomma.

I väntans tider

Den 3 december beställde jag en bokhylla och en förvaringsbänk. Enligt uppgift var leveranstid 6-8 veckor.

Även om man räknar bort ett par veckor för julledighet så har jag gått rejält över tiden.

Heta kittel, sjud och bubbla

Min köttfärssås har nu puttrat i tre timmar, och det blir nog lagom med ungefär en timme till på spisen. Hur jag står ut med att vänta på middagen så länge? Det gör jag inte. Detta är inte dagens middag. Köttfärssås blir liksom andra grytor bättre dagen efter, det är alltså morgondagens middag jag lagar idag. Och ett antal fryslådor. Idag har jag ätit annat.

För övrigt undrar jag samma sak som Helena: Vad har hänt med köttfärsen? Jag kommer att välja köttfärs med största omsorg fortsättningsvis, jag märker att det är klart sämre kvalitet på den fabrikspackade färsen. Ännu en sak att notera inför kommande matshoppingturer.