Musik

Liksom Sessan och många andra var jag på Depeche Mode-konserten igår. Det var en klart intressant erfarenhet, speciellt eftersom jag har en stark misstanke om att jag var en av de få som var där som i stort sett inte hade den minsta aning om vad det var för musik som väntade mig.

Detta bör nog förklaras.

Naturligtvis har jag inte kunnat missa Depeche Mode totalt de senaste 25 åren, men de har aldrig gjort något djupare intryck på mig. När de först slog igenom tyckte jag bara att det var något lättviktigt blippande strunt som min dåvarande pojkvän var helt överförtjust i men som framkallade allergiska reaktioner hos mig, och det intrycket har aldrig egentligen fått en chans att ändras. Jag har följaktligen inte lyssnat aktivt.

Hur som helst, en väninna släpade mig till Globen igår (jag protesterade faktiskt inte alls särskilt kraftfullt). Jag blev klart positivt överraskad. Självklart kände jag igen mycket av det som spelades, även om jag inte på förhand skulle kunnat räkna upp några låtar. OK, med tumskruvar skulle jag kanske lyckats klämma ur mig Personal Jesus och Master And Servant. Och Gahans röst går ju inte att ta miste på, jag tycker mycket om den även om jag normalt gillar lite "spetsigare" röster (eller hur man nu ska beskriva det).

Gårdagens solklara musikfavorit var Leave In Silence, som var helt underbar. John The Revelator fastnade också direkt. När det gäller scendekor erkänner jag att jag blev klart förtjust i de små texterna som flimrade förbi med tillrop som "misery", "pain" och liknande. Trivsamt med folk som inte är för klämkäcka, och en välkommen motvikt till schlagerfestivalseländet som jag benhårt vägrar titta/lyssna på.

Det mest lustiga var väl alla associationer till annat som jag fick under konserten. I mitt huvud blixtrade förbi The Doors, tidiga Genesis (Peter Gabriel) och ett gäng andra osorterade bilder och ljud.

Sammanfattning: Jag kommer inte att bli Depeche Mode-fan, men jag kan absolut tänka mig att traska iväg på fler konserter om tillfälle ges, och kanske peta in några valda låtar i min iPod. Och jag kommer aldrig, aldrig att anamma 80-talets klädmode igen, hur modernt det än kan tänkas bli. Du milde tid, så mycket gräsligt man får se när man letar runt på nätet och tittar på gamla bilder på Depeche Mode.