Kärlek vid första öronkastet

Som jag nämnt tidigare så är jag väldigt långsam i svängarna när det gäller musik. De senaste sisådär 25 åren har på något konstigt sätt gått spårlöst förbi, förutom lite udda avarter i form av Serge Gainsbourg och annat småfranskt. Sedan jag köpte min iPod för snart två år sedan gör jag mitt bästa för att komma ikapp, vilket ibland bjuder på överraskningar.

För exakt två månader sedan lånade jag en skiva av en kompis med en grupp som jag inte hade lyssnat på tidigare. Jag hade inga speciella förväntningar, det var mer ett utslag av att jag hade hört gruppens namn ett antal gånger och tyckte att det ingick i allmänbildningen att i alla fall ha lyssnat på några av låtarna. Jag langade in skivan i min iPod tillsammans med lite annat smått och gott och åkte iväg på en veckas semester till mina föräldrar på västkusten.

Redan 30 sekunder in på första låten var jag fast. Efter en genomlyssning konstaterade jag att den här skivan hör hemma bland mina 5-10 absoluta favoritskivor.

Skivan heter Silence Is Sexy och gruppen heter Einstürzende Neubauten.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. Det första som slog mig var att den är "europeisk". Den har i mina öron mer gemensamt med ovan nämnda Serge Gainsbourg än med amerikansk - eller för den delen brittisk - musik. Det är en varm, otroligt vacker skiva fylld med rytmer, stämningar och ljudlandskap. Och en dos av befriande galen humor. Jag hittar någon ny liten detalj varje gång jag lyssnar.

När jag kom tillbaka till civilisationen igen (läs: Stockholm och cyberspace) så ville jag förstås veta mer. Jag läste om supporterprojektet, dvs gruppens arbete med att slå sig fri från beroendet av skivbolag och i stället producera skivorna tillsammans med, och för, sina fans. I näst sista sekunden hoppade jag på projektets fas 3, som har pågått sedan februari 2006 och som går mot sitt slut just nu (sista anmälningsdag 16 september). Jag har förvisso missat alla live-webcasts från inspelningsstudion (även om det går att titta på de flesta av dem i efterhand) men bara en sådan sak som den digitala skivan Jewels gör att det har varit mer än värt pengarna.

Den nya skivan Alles Wieder Offen släpps i en publik version i skivbutikerna i slutet av oktober, och jag räknar med att min utökade supporterversion finns hos mig i början av oktober. Det jag har hört av "work in progress" låter oerhört lovande.

Skatteåterbäringen kom alltså mer än väl till pass i år, för supporterprojektet och för att köpa en massa CD-skivor.

Och för alla som redan känner till Einstürzende Neubauten och som säkert undrar... jo då, jag gillar även deras tidiga skivor.

Pissväder

Blä.

Dags att lägga undan sommarkläderna, tror jag.

Nyårslöften

För de allra flesta är nyår något som inträffar den 1 januari. Så icke för mig. Jo, naturligtvis firar jag nyårsafton den 31 december, alla ursäkter för att dricka champagne är bra. Men jag har inte någon direkt känsla av att det är något nytt som sätter igång. Den känslan har jag däremot på hösten. Fransmännen säger "la rentrée", vilket ungefär kan översättas med "återkomsten". Man kommer helt enkelt tillbaka igen från semestern och allt sätter igång med nya krafter. Höstmodet dyker upp i butikerna och man kan äntligen börja klä sig vettigt igen.

Om det nu är nyår just precis nu så är det naturligtvis också dags för nyårslöften:

1. Fortsätta utrensningen i köket - och sedan se till att inte fylla på med en massa skräp igen. I förlängningen kan detta överföras till en generellt mer medveten konsumtion.
2. Laga minst en ny maträtt i veckan. Jag är innerligt trött på att ständigt äta samma saker.
3. Bli duktigare på att bjuda hem kompisar. De är säkert också trötta på att ständigt äta samma saker så de kan ju få vara försökskaniner för mina matlagningsexperiment. Om de vågar.
4. Lyssna på minst en ny skiva varje dag. "Ny" behöver inte vara nyutgiven, det innebär helt enkelt en skiva som är ny för mig.
5. Hitta ett nytt jobb.
6. Sluta lova en massa saker som jag inte kommer att hålla.

Etikettsfråga

Nu har jag kommit på att jag kan sätta små etiketter på mina inlägg för att snabbt få en överblick över vilka ämnen jag skriver om. Återstår bara det lilla jobbet att sätta etiketter på alla gamla inlägg. Så bra, jag har ändå inget vettigt för mig i helgen... Dessutom måste jag fundera ut hur jag ska göra för att få en lista över etiketterna i bloggens högerspalt. Tips på det sistnämnda mottages tacksamt.

La vie en rose

Om jag ser någon som är klädd helt i vitt så tycker jag att det ser fräscht och normalt ut, speciellt på sommaren. Om jag ser någon som är klädd helt i svart (vilket jag gör varje dag när jag ser mig i spegeln) så tycker jag att det ser mycket snyggt ut. Om jag ser en fullvuxen kvinna klädd helt i babyrosa - inklusive skor och handväska - så undrar jag vad det är för fel på henne.

Förmodligen är det mig det är fel på.

Jag visste väl det!

Nu är det äntligen vetenskapligt bevisat. Det är bättre både för mig själv och för min omgivning att jag gör så som jag vill, dvs hoppar över frukosten. Eftersom jag är så vansinnigt morgontrött så skulle en rejäl frukost helt enkelt bara ytterligare försämra mina reflexer och min reaktionsförmåga och göra mig fullständigt livsfarlig både för mig själv och andra på vägen till jobbet.

Jag har för övrigt ansökt om medlemskap i B-samfundet. Jag har inte fått medlemskapet bekräftat. De har väl inte vaknat än.

Den som spar...

...han (eller i detta fallet hon) har. Frågan är väl bara vad det är jag har egentligen. Inte är det då gott om plats i frys och köksskåp, i alla fall. Jag blir alltid lika förvånad över vad jag hittar när jag börjar gräva. Därför har jag nu gett mig själv i uppgift att äta mig igenom mina matförråd och inte köpa hem en massa nytt.

Ska bli riktigt spännande att se vilka maträtter jag tvingas uppfinna mot slutet. Tonfisk med vaniljsås? Rådjursfilé med oliver? Jag ser med spänning fram emot detta.

Idag: fullkornspasta med köttfärssås som jag fiskade upp ur frysen.