Huset där jag bor genomlider just nu en total ansiktslyftning. Det är fasadrenovering och stambyte på en gång. Det blir säkert toppen när det väl är färdigt (speciellt som jag har lagt min näsa i blöt mer än en gång avseende val av färger och annat, det har sina fördelar att vara styrelseordförande) men just nu är det bara jobbigt. Alla fönster är igensatta med plast och spånskivor så jag ser inte dagsljuset alls. Och byggdammet kryper längre och längre in i lägenheten.
Ändå har det inte börjat på allvar här hos mig. Först om en vecka börjar stambytet i min lägenhet. Det innebär sex veckors helvete, som jag raskt bestämde att jag inte tänker stå ut med. Jag utlokaliserar mig till Kungsholmen under tiden.
Stambyte medför en del vånda. Först av allt måste jag ta ner alla gardiner, packa ner allt glas och porslin i köket i lådor, plasta in alla möbler och ett antal andra sådana praktiska saker. Sen måste jag packa en kappsäck (eller snarare flera) för sex veckor. Sist - men inte minst - måste jag få ändan ur vagnen och bestämma vad jag vill ha för tillval i badrummet. Naturligtvis duger inte det som är satt som standard.
Varför ska jag vara så petig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar