Stämmer bra

You Belong in Paris

Stylish and a little sassy, you were meant for Paris. The art, the fashion, the wine, the men! Whether you're enjoying the cafe life or a beautiful park... You'll love living in the most chic place on earth.

What City Do You Belong In?

Nyårsfest i sikte

Sitter här och förbereder mig lite smått inför aftonens nyårsfirande hos goda vänner. Det är en tradition att vi firar nyår ihop. Jag minns inte riktigt när vi började denna tradition, det var några år sedan, men hur som helst så ska det bli mycket trevligt.

Mitt stora problem är förstås det gamla klassiska "iiiiih, jag har ingenting att ta på mig!". Jag har faktiskt inte den blekaste aning om vad jag ska hitta i garderoben som funkar i kväll. Köpte en ny fin klänning häromdagen, men den är fortfarande hos skräddaren. Jag har väldigt svårt för att hitta kläder som passar utan att behöva ta varvet om "min" fantastiska, pålitliga, duktiga Basem på Oden Skrädderi.

Nåja, det blir väl något svart i vanlig ordning. Jag får väl flippa loss rejält i smyckeskrinet och sminkskåpet i stället, som kompensation.

Chez moi

... serveras det ofta ostar av olika slag, gärna franska och gärna getostar. En av mina favoriter som jag skrivit om tidigare är Cabecou, som jag brukar hitta på NK. Häromdagen upptäckte jag Pélardon. Jag har tidigare skrivit om den underbara lilla butiken Chez Albert på Roslagsgatan, och nu har jag upptäckt en ny fransos: Chez Jean-Yves på Upplandsgatan. Där hittade jag min Pélardon. Jag hittade massor av andra skojiga saker också, men avhöll mig ståndaktigt från att köpa något annat än osten.

Franska små butiker är oändligt trivsamma och uppfinningsrika när det gäller sortimentet. Det är kanske därför som de har så fantastiskt fantasilösa namn?

-------
Uppdatering: Snälla, snälla svenska folk, lär er en gång för alla att stava till och uttala chèvre. Säg efter mig: schääääävreuh. Schääääävreuh. Tonvikten ligger på äääää. Det där avslutande "euh" är lite svårt att beskriva, det är ett mellanting mellan ö och e. Lite som ett kort "öh" (exempel: "öh bruden!"). Sedär, det var väl inte så svårt?

Storögt förvånad

... är nog årets underdrift.

Ett paket bland många andra som trillat in från diverse leverantörer. Säkert ännu en oanvändbar pryl, tänkte jag. Pillade trots allt lite nyfiket bort ett hörn på omslagspappret. Nej, fy på mig, inte öppna förrän julafton. Men det såg ju ut som en svart låda, vad kan det vara? Pillade lite till. Slet sedan av pappret. Tålamod har aldrig varit en av mina starka sidor, däremot nyfikenhet.

Vit kartong runt svart låda. Av med kartonghöljet. Fin svart låda, stängd med en liten svart rosett. Knöt upp rosetten. Öppnade locket lite försiktigt till hälften. Stängde igen det med en smäll. Tittade mig förvånat omkring. Öppnade locket igen. Stängde det. Öppnade det.

Wow.

Jag fann inte ord för att uttrycka min förvåning. Det är inte ofta jag får en present som är så på pricken perfekt, och som jag inte ens visste att jag ville ha. Jonas Bohlins vackra salladsbestick Salvia. Jag är fortfarande mållös, ännu en dryg vecka efteråt.

Opp Amaryllis

Jag är djupt imponerad över att de två amaryllisarna jag fick innan jul har överlevt, och att de blommar så vackert. Växter har annars en otrevlig tendens att avlida så fort de kommer i närheten av mitt hem.

Ja ja, det skulle säkert vara ännu snyggare med ett par ytterkrukor i stället för de fula plastkrukorna, men jag har inte orkat släpa mig ner i källaren för att leta upp ytterkrukorna. Jag har liksom inte vågat tro att det var någon idé, pga nyss nämnda o-gröna fingrar.

Vårens projekt är belysning och tavlor. Väldigt tomt på mina väggar.

Inte så lysande

Kan någon upplysa mig om vilken ärkeidiot det är som designat spotlights och fläktlampa i mitt kök? De är ju i stort sett helt omöjliga att bryta sig in i för att byta lampa. Spotlightsen är dessutom så funtade så man måste ha en liten spegel för att kunna se att pilla in lampeländet, eftersom hålen för lampan sitter på "hitsidan" som man inte kan se. Och de är naturligtvis mikroskopiska.

Notering till mig själv: Köp inte fler glödlampor. De jag har i lager räcker nog hela 2006 också.

Inredningsöverdrifter

Jag känner ingen annan som skulle få för sig att köpa två påsar med fem handduksklämmor i varje trots att h*n bara behöver två handduksklämmor. Jag gjorde det idag. Varför? Jo, det var fem olikfärgade klämmor i påsen, och jag skulle prompt ha två i samma färg (neutralt silvervit) för att sätta fast på mina skrubbhandskar som jag vill hänga upp på en krok i badrummet.

Nu har jag åtta handduksklämmor i glada färger som ligger och skräpar här hemma. Säg till om ni behöver handduksklämmor...

Julkorv

Läskigt

"Coppola släpper champagne på burk"

*urk!*

Jaha, nu är det jul igen

Ett säkert tecken på det är att jag helt plötsligt börjar sjunga julsånger för mig själv, väldigt högt och tydligt, när jag pysslar runt här hemma. På repertoaren just nu är O Helga Natt (eller allra helst den franska texten Minuit Chrétien, den är faktiskt enklare att sjunga, följer musiken bättre) samt Hark The Herald Angels Sing.

Mysigt för mig, vet inte hur grannarna tar det.

Julstök

Jag borde packa min väska. I stället dricker jag vin, slötittar på TV, bläddrar i tidningar. Och bloggar. Jag tar tåget löjligt tidigt i morgon bitti för att fira jul med föräldrarna, så jag borde gå och lägga mig tidigt. I stället kommer jag att flänga runt här som en skållad råtta en bra stund efter midnatt och packa väskan.

Allt det där verkar väldigt logiskt, eller hur? Jag gillar ordet procrastination, eller som min söta syster så vackert uttrycker det: "varför skjuta upp till morgondagen det du kan skjuta upp tills i övermorgon?"

Sex laxar i en laxask

... är faktiskt lättare att säga än lunchsushi. Framför allt om man försöker säga det flera gånger i sträck, snabbt.

Försökte mig i alla fall på en lunchsushi (iiiih, det är till och med svårt att STAVA rätt) idag, på nyöppnat ställe bredvid jobbet. Ett klart misstag. Var tvungen att slänga eländet och gå och köpa en bit paj i stället. Så trött man blir.

Att sova

... sova! Kanske också... gå och lägga mig i tid för en gångs skull? Se däri ligger knuten!

Indiskt

För ett par veckor sedan totalsågade jag Annakhan. Dagens tips för den som är sugen på indiskt blir att i stället kravla sig ner ända till Söder, till Shanti på Katarina Bangata.

Vilka är då fördelarna med Shanti?
- supertrevlig personal
- jättegod mat
- rikligt med mat
- flexibilitet ("Nä, mango lassi med sprit har vi aldrig serverat... men vi kan ju testa!")
- väldigt bra priser (att stället är fullt ett par dagar innan lön i julveckan säger en hel del)
- konkurrentbevakning ("Annakhan... ja, de har ju precis bytt ägare.")

Nackdelarna är:
- ... ääääh... nä... kommer inte på några.

Barnsligheter

Fikade idag med en söt liten Fille på knappt 4 veckor (och hans föräldrar, förstås) och kom efteråt att tänka på att jag sett en suveränt snygg barnservis från Stelton i en inredningstidning. Ovanligt med så snygga saker för barn, det verkar som om de flesta som gör barnprylar tror att alla normala människor omedelbart ändrar smak och börjar gilla puttnuttigheter så fort de får barn. Dessutom verkar servisen vara perfekt formgiven för att fungera ihop med barn.

Finn fem fel

... eller i alla fall två. Här har ni andra halvan av mitt badrumsskåp, den högra sidan för hudvårdsprylarna (vänstra är sminksidan). Något i denna bild känns lite konstigt, eller hur?

Rätt gissat: de fula gula burkarna.

Saken är den att de är endast fel ur rent estetisk synpunkt i badrumsskåpet, när det gäller funktion är de bland det bästa jag testat på länge. Det är Total Comfort, dagkräm och nattkräm från Garnier. Totalbudget.

Efter att ha testat dessa krämer under några veckor återgick jag för ett tag sedan till mina vanliga Chanel-krämer. Jag var i och för sig nöjd med de fula gula, men jag stod inte ut med att se dem i badrummet.

Jag har dock blivit smått desperat, mina kinder har den senaste veckan varit helt rödfnasiga av torrhet. Så i morse bestämde jag mig för att plocka fram de fula gula igen och se vad som skulle hända. På med dagkrämen. Jag kunde riktigt höra hur det sa *schlurrp* när krämen absorberades på nolltid av min uttorkade hy. Känns väldigt bra. Det är tydligt att Chanel Age Delay inte är en bra dagkräm för mig på vintern. Ska nu jämföra nattkrämer också, fula gula mot Chanel Ultra Correction som ju i och för sig är lite kraftfullare än Age Delay-serien.

Jobbigt att vara en sån total förpackningssnobb.

Mission possible

Äntligen är julklapparna till föräldrarna inhandlade. Till pappa blir det en tvål från Dolce & Gabbana, inhandlad på Parfymeri L i Västermalmsgallerian. Mammas julklapp kommer från Eivy Flodins Parfumerie på Nybrogatan, det blev duschkräm/bubbelbad från det för mig okända märket Caudalie. Hur som helst doftade den gott och förpackningen var helt ok, så det blir nog bra. Jag har väldigt svårt att ge bort saker som jag inte själv kan tänka mig att få, om det inte är en uttrycklig önskan från någon att få en specifik sak.

Dessa lyckade julklappsinköp gjorde mig naturligtvis smått euforisk, och inte blev det sämre när jag trillade in på Designtorget på Nybrogatan. Först hittade jag citruspressar av den absolut bästa modell som finns till helt ok pris, 125 kr för limepressen och 150 kr för citronpressen. Gissa vilken som är vilken... Färgerna är något... eh... i livligaste laget för mig, men jag försäkrar att modellen är oslagbar. Jag har en limepress sedan tidigare i samma modell, som en väninna tagit med från Colombia till mig, men den börjar tyvärr rosta sönder. Om ni använder mycket lime och/eller citron så spring genast och köp en sån här:












På Designtorget hittade jag dessutom en förstoringsspegel med sugpropp som kan sättas fast på väggen till det facila priset 225 kr. Eftersom den förstoringsspegel jag egentligen vill ha är svindyr så tyckte jag att detta var en bra kompromiss.

Sedärja, nu fick ni en liten titt i mitt badrumsskåp också. Den som har mycket god syn kan se att det ligger ett par burkar från i.d. makeup och skräpar, och en ny pensel har också hittat hem till mig. Jag föll nämligen för frestelsen att köpa ögonskuggan Violet Sky och eyelinern Bark, samt eyelinerpensel. Två ögonprodukter plus en pensel resulterade dessutom i en liten bonuspresent i form av ett lipgloss i färgen True. Jag gillar egentligen inte lipgloss, får se om jag behåller den eller ger bort den.

Igår kväll efter ett par glas vin kom jag med osviklig kvinnlig logik på att jag visst fick lov att köpa i.d.-produkterna, omedelbums. Jag insåg nämligen att jag inte behöver köpa några nya kläder till Den Stora Firmafesten i slutet av januari, jag har vad jag behöver både för första kvällens cocktailparty och den stora galakvällen (eller vad man nu ska kalla det för) dag två. Oj, så mycket pengar jag sparade helt plötsligt! Och oj, så förvånade mina kollegor kommer att bli över att få se mig i något annat än svart för en gångs skull.

Klappa ihop

Ännu en lördag, och jag inser till min fasa att jag måste bryta löftet jag gav förra lördagen. Jag har nämligen inte hittat föräldrarnas julklappar ännu.

Vi har bestämt oss för att inte ge varandra dyra klappar. Mamma önskar sig badskum och pappa vill ha en väldoftande tvål, vilket ger mig en känsla av barndomens jular igen eftersom det brukade vara standardjulklapparna från oss barn till föräldrarna när vi var sisådär en tvärhand höga.

Det borde vara hur enkelt som helst, men det är det inte. De badskum jag sett har haft de mest gräsliga förpackningar som inte känns ett dugg trevliga att ge bort, och att hitta en helt vanlig tvål (inte flytande) som ändå känns lite lyxigare och funkar för pappa är helt stört omöjligt. Har folk slutat tvätta sig, eller vad är det frågan om?

Habegär

Jag fick nöjet att prova en massa olika produkter från i.d. makeup i onsdags. Nu har jag gripits av akut habegär efter ögonskuggorna, som var helt fantastiska. Jo, det är bökigt med ögonskugga i löspuderform, i pytteburkar som förmodligen är löjligt enkla att vispa ner från badrumshyllan. Men jag är verkligen sugen på att köpa några skuggor i alla fall. Och eyeliner, också den i puderform. Suverän liten eylinerpensel från i.d. makeup måste ju också inhandlas i så fall. *gaaah!*

Det finns två saker jag inte gillar

I och för sig finns det väl fler saker, men de som är aktuella just nu är saffran och russin. Idag var inte en perfekt dag för mig, med andra ord.

Ny favorit

Daniel har börjat blogga. Kul! Han har en förmåga att skriva vardagsbetraktelser som får mig att skratta så tårarna rinner.

Best of 2005 - Skönhet

På Sessans order kommer här min lista över höjdpunkterna under 2005 inom skönhetsområdet:

1. Att jag hittat min naturliga hårfärg igen efter 10 år och trivs med den - trots visst gnäll från Rolando (min frisör). Raringen påstår bestämt att jag är för ung för att vara gråhårig. Han behöver nog också glasögon.
2. Att jag har lärt mig att det faktiskt inte alls är en dum idé att följa råden från andra när det gäller skönhetsprodukter. Tack vare detta har jag upptäckt både Nars Orgasm, MAC Strobe Cream och andra godbitar.
3. Att jag alldeles på egen hand hittat Chanel No 5 Elixir Sensuel - första parfymen som på allvar kunnat slå ut min gamla 80-talsfavorit Montana Parfum du Peau.
4. Att jag återupptäckt Sebastians Potion 9, som gör underverk för mitt hår. Dessutom har de bytt ut den gamla läskiga plåtiga tuben mot en ny förpackning som är mycket fräschare.
5. Att jag shoppat ett lager Neutrogena Rain Bath Shower Gel när jag var i USA, och att jag har förhoppningen om att kunna använda mig av www.shopthestates.com i fortsättningen när jag behöver fylla på förrådet.
6. Att jag rensat hårt i badrumsskåpet och numera bara har sådant jag verkligen använder och tycker om.

Boklåda

Idag traskade jag in på Hedengrens och frågade efter en bok som jag inte visste titeln på, av en författare som jag inte visste namnet på. Jag hade bara en vag beskrivning av bokens handling och visste att boken var svensk, från 2005. Döm om min förvåning när jag fick boken framplockad omedelbart, utan så mycket som ett höjt ögonbryn. Det kallar jag service!

Nyfiken? Det var "Fräsch, frisk och spontan" av Mons Kallentoft. Återkommer med recension, om jag finner det värt besväret.

Rent hus

Jag har ägnat en del av dagen till att rensa i skafferi, kyl och frys på ett närmast maniskt sätt. Det känns skönt att få lite koll på vad som finns och vad som inte finns. Nu finns det i alla fall inga kantareller kvar i frysen, de sista blev kantarellstuvning på varma mackor idag.

Har också plockat ner lergrytan från översta köksskåpet. Nu får jag se till att börja använda den, annars åker den ut. Jag har ett suveränt recept på fylld kyckling som blir jättegod i lergryta, men det är inte så kul att äta kyckling flera dagar i sträck. Får väl se till att bjuda hem några vänner på middag.

I morgon ska det shoppas kastruller och stekpanna. Mina gamla med teflonbeläggning börjar falla sönder, de tålde inte diskmaskinen. Det gjorde inte min rostfria kastrull heller, den började rosta. Jag har fått lära mig att "rostfritt" inte alls betyder att prylarna inte rostar, bara att de är en smula tåligare mot rost. Trist. Framför allt trist att inte kunna slänga in allt i diskmaskinen. Hur klarade jag mig egentligen innan jag hade diskmaskin?

Nyårslöften

Det börjar bli dags att fundera på nyårslöften inför 2006. Först ut på listan får bli att jag lovar att sluta köpa hem grönsaker eftersom jag ändå aldrig äter upp dem och de bara blir liggande och blir dåliga i kylen.

Skämt åsido, det vore kanske inte helt fel att börja se över sina konsumtionsvanor. Igår hittade jag exempelvis ett par ursnygga svarta byxor. I min garderob. De var helt nya, upplagda och klara för användning, men jag hade totalt glömt bort att jag hade dem. Även om jag blivit betydligt bättre med åren så har jag klara hamstertendenser. Och guldfisktendenser, tydligen.

Måttfullhet

... är också en dygd som jag verkar ha missat. Aj, mitt stackars huvud!

Tålamod är en dygd

... och jag är inte en särskilt dygdig flicka. Att jag aldrig lär mig! Varför, oh varför ska jag prompt gå ner på stan en lördag eftermiddag, speciellt en lördag i december? Nästa helg ska jag gömma mig under sängen från fredag kväll till måndag morgon.

Nå, jag hade i alla fall rätt om en sak - det blev en "bright, bright sunshiny day". Äntligen!

-------
Nemi sitter i soffan och ser sur ut.
Cyan säger: Hej! Är du redo att gå ut?
N: Jag vet inte om jag orkar...!
C: Varför inte? Vad har du gjort?
N: Inte mycket... varit på banken, posten och i affären... pratat med minst åtta människor.
C: Och då blev du så... trött?
N: Mhm. Energimängden det tar för att INTE DÖDA folk är överväldigande.

Fredagens trerätters

... blev bara en tvårätters. Om man inte kallar ett glas champagne för efterrätt, förstås.

Var på Annakhan med en väninna. Vi skulle egentligen ha varit många fler, men de flesta hade drabbats av sjukdom, plötsligt arbete, pendeltåg och liknande vedervärdigheter och kunde inte komma. Vi hade en utomordentligt trevlig kväll, men tyvärr kan jag inte påstå att varken maten eller personalen på Annakhan kommer att få mig att rusa dit igen. Trevligheten fick vi själva stå för. Personalen var förvirrad, halvsnorkig och stundvis spårlöst försvunnen. Maten var bara ett litet snäpp bättre än den jag får hos min vanliga lunchindier vid Norrtull. Priset var naturligtvis flera gånger högre.

Efterrätten avnjöts på Bistro Jarl. Alltid trevligt, även om jag är såpass förändringsobenägen att jag längtar tillbaka till tiden innan de byggde ut.

Jag misstänker att jag är en smula kinkig och bortskämd.

I can see clearly now

Veckans helrenovering inkluderade även ett par läsglasögon. Jag har insett att det inte är små konstiga saker som kryper omkring på pappret, utan bokstäver som bildar ord - bara man kan se dem tillräckligt tydligt. Klarsynt observation, kan man tycka. Om det är sant att man blir klokare ju äldre man blir så är detta säkert en nödvändighet för att man överhuvudtaget skall överleva, med tanke på hur lång tid det kan ta att upptäcka sådana här små självklarheter.

Läsglasögon måste naturligtvis vara snygga. Det blev till slut ett par från Prada, vilket händelsevis är samma märke som solglasögonen jag köpte i somras. Eftersom jag är förpackningsfetischist och färgfobiker så uppskattar jag inte bara glasögonen i sig utan även det svarta fodralet, den svarta putsduken och inte minst den snygga, svarta ask det hela levereras i.

Sitter här och känner mig lite suddig och försöker vänja mig vid att se en skarp närmiljö. Undrar om man kan köpa till dammfilter så man slipper se att det är ostädat?

-------
I can see clearly now the rain has gone
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that made me crash
It's gonna be a bright, bright sunshiny day

Hemmakväll

Manikyr, pedikyr, ansiktsmask. Igår var jag hos Rolando och klippte mig och i morgon bitti är det dags för det årliga tandläkarbesöket. Helrenovering, med andra ord.

-------
Uppdatering 051209: Inga hål! Hurra!! Tänk att man kan bli så lycklig för... ingenting.

Den som väntar på något gott

... väntar ibland i onödan.

I morse tvärnitade jag framför tidningskiosken som annonserade att senaste numret av Plaza har en artikel "Hemma hos Mårten Claesson". Superspännande att se hur en superminimalist lever och bor idag! Jag kastade mig alltså in och köpte tidningen. Eftersom jag trots allt måste sköta mitt jobb (idag dessutom ända fram till midnatt) så har jag inte haft tid att titta i den inplastade tidningen. Slet ivrigt upp den när jag kom hem för en stund sedan.

Skenet bedrar.

Ja, det är titeln på artikeln, och det är också så det känns. Verkligen fina bilder, men... jag har redan sett dem. Jag har exakt dessa bilder nedladdade på min dator från Hemnet. Jag har dessutom sett mer än så. Jag var på visningen i somras på den lägenheten när den låg ute för försäljning. Så det var tyvärr inget nytt för mig, förutom möjligen lite förklarande text kring hur lägenheten är tänkt att fungera.

Jo, jag erkänner. Jag gick på visningen enbart för att det annonserades att lägenheten var arkitektritad av Claesson/Koivisto/Rune, mina absoluta favoriter inom svensk arkitektur och design. Den som gillar minimalism bör absolut köpa Plaza nr 01 - januari 2006 och kolla in artikeln. Själv tänker jag köpa en spargris och börja samla femkronor för att någon gång i framtiden (år 2035 eller så) ha råd att anlita CKR.

Dagens trerätters

... var inte prisvärd. Tack och lov var det inte jag som betalade.

Min arbetsgivare bjöd på julfest, anordnad av Bestseller/On Stage. Kalventrecôte och Peter Jöback - tja, varför inte, tänkte jag. Nu undrar jag snarare varför.

Artisterna är säkert bra var för sig, men att försöka få till någon form av helhet med Peter Jöback, Petra Nielsen, Loa Falkman och Nanne Grönvall var inte helt trivialt. Nej, det var fel uttryckt. Det gick inte att få till något som helst helhetsintryck. Småbitar av underhållningen var bra, exempelvis var Jöback en mycket näpen Cabaret-conferencier (Willkommen, bienvenue, welcome...) och en för mig okänd Åsa Fång sjöng Piaf så jag blev riktigt glad. Helhetsintrycket var dock att jag hellre hade stannat hemma och lagt en ansiktsmask.

Maten behöver vi inte ens nämna.

There's no such thing

... as a free lunch. Brukar man ju säga. Men så här i december brukar det bli påfallande många gratismåltider i alla fall. Aftonen bjöd på en trevlig - om än inte superdelikat - trerätters, jobbsnack och en bordskavaljer som såg ut som en lillebror till Julian McMahon. En om möjligt snyggare lillebror. Oj. Mycket trevlig att titta på, och dessutom var han väldigt trevlig och gullig att tala med. Klart uppiggande.

Lite nöjd i alla fall

Jag måste modifiera mitt uttalande i föregående inlägg en smula. Jag är faktiskt trots allt lite nöjd kund idag. För att inte säga fånigt lycklig kund. Jag fick nämligen tag på åtta flaskor Arbois Tradition 2000 idag. Det är inte många flaskor av den sorten som letar sig ända upp till Sverige. Det är ett mycket speciellt vin, som jag lärde mig uppskatta när jag bodde i franska Jura. Eller rättare sagt, jag bodde i Lausanne och helgpendlade över till Frankrike.

Mer om detta speciella vin och området det kommer från kan man läsa här.

Sista gången!

Kanske inte sista som i allra, allra sista gången någonsin, men helt klart sista gången på länge. Åhléns City lär inte se mycket av mig den närmaste tiden. Maken till urusel service får man leta efter.

Först en tur ner till matavdelningen, som blivit väldigt rörig sedan de byggde om. Den superlånga charkdisken är bara förvirrande, för kunder såväl som expediter. Det var rätt så många före mig i kö till charken, så jag frågade en expedit om de hade det jag sökte, med de exakta orden "så jag slipper stå i kö i onödan om ni inte har det". Jodå, visst hade de den eftersökta varan. Jag och mina ömma fötter stod alltså snällt kvar. När det väl blev min tur möttes jag av ett "oj då, det var visst slut". Men jag frågade ju alldeles nyss, hur tydligt som helst?? "Ja, men man kan ju inte hålla reda på allt här i disken, juh..." Nähä. De lär inte behöva hålla reda på mig som kund fortsättningsvis, i alla fall.

Sedan upp till den där udda mellanavdelningen för diverse hygienprodukter. Dambindor borde ju vara en enkel match att inhandla. Icke så på Åhléns. De hade bara det egna märket. De fungerar säkert bra, och det är fullt möjligt att jag skulle kunna tänka mig att pröva dessa bindor, men inte just nu och framför allt inte för att det är det enda tillgängliga alternativet. Varför inte just nu? Jo, helt enkelt därför att jag är grinigare än vanligt när jag har mens och vill ha det jag är van vid. Men är det inte just när jag har mens som jag behöver bindor? Äh, sluta ställa dumma frågor!

Sist men inte minst, kosmetikavdelningen. Förvirrat flickebarn vid disken som knappt visste vilket märke hon sålde. Snäll och rar förvisso, men jag vill ha lite mer än så när jag lägger mina surt förvärvade slantar på hudvård.

Sen ska man försöka hitta ner i tunnelbanan också, till råga på allt elände. Det är ju rena labyrinten där nere med all ombyggnad och tjafs. Och inte blir det snyggare än tidigare heller.

Missnöjd kund idag.

Bor jag verkligen här?

SvD skriver om homestaging (inte oväntat, det gör ju alla nu för tiden) och visar bilder före/efter.

Jag läser tipsen på hur man kan avslöja att en homestagingkonsult varit inblandad:

• "Sparsmakad möblering, inte en personlig pryl framme, kylskåpsdörren är rensad från magneter. Barnteckningar och släktfotografier är borta, likaså tandborstar och rakhyvlar i badrummet. Röriga bokhyllor existerar inte. "
• "Titta efter allt som saknas: personliga prylar, fotografier, barnteckningar, diplom etcetera."

Tittar mig omkring här hemma och konstaterar glatt att jag enligt alla dessa kriterier egentligen inte bor här, jag har bara stajlat hemmet för en visning. Det mesta i checklistan stämmer ju in på mitt hem, precis som det ser ut till vardags och precis som jag vill att det ska se ut.

Vi minimalister är sorgligt missförstådda :-)

Lördagsshopping

Igår kom jag mig äntligen för att traska iväg och beställa mina hett efterlängtade möbler. Leverans någon gång i början av februari, gissningsvis. De bokhyllor jag har idag är så bedrövliga så inte ens Myrorna vill ha dem, så jag måste försöka få tag på någon som kan forsla bort dem till tippen.

Eftersom jag ändå var ute och kastade pengar omkring mig passade jag på att köpa ett halsband från 60-talet på Modernity. Jag tycker om 60-talssmycken, de passar på något konstigt vis min stil. Det är alltid en smula farligt för plånboken att gå in på Modernity, det är en av mina absoluta favoritaffärer. Oftast är dock de saker som finns där alldeles på tok för dyra, vilket är bra.