Ordningen återställd

Nu har katterna åkt hem efter fyra veckor hos mig och jag har ägnat en och en halv timme åt att röja och dammsuga och putsa och fixa. Lägenheten börjar se normal ut igen, och jag har nog lyckats bli av med 90% av katthåren. Det enda som återstår är en hög med lakan mitt på vardagsrumsgolvet, det är de lakan jag använde för att skydda möblerna och de är helt ludna. Det sitter kvar minst en halv katt där. Jag måste hitta någon form av klädborste för att få bort det värsta innan jag slänger in det hela i tvättmaskinen, jag misstänker att resultatet inte blir så bra annars.

Det känns onekligen lite konstigt att kunna sitta vid datorn utan att en katt kommer fram och sätter sig i vägen för mig (typiskt Leo), eller att gå förbi sovrummet utan att bli beordrad att sätta sig på sängen och gosa (Kajsas favoritställe).

Nattsömn

Kissarna är söta, även om de inte låter mig sova helt ostört. Igår kväll tog jag en rejäl kelstund med Leo, vilket fick till resultat att han faktiskt sov hela natten. Värmegolvet i badrummet är tydligen skönt att sova på, jag ska testa vid tillfälle. I stället är det Kajsa som gjort mysattacker mot mig hela natten, hon krafsar på min hand och kör ner hela huvudet i min handflata, med den lilla kalla och våta nosen först, så att jag ska gosa. Det är ju faktiskt svårt att bli sur på något sånt, även om jag vaknade ett par gånger i natt.

Jag tror att katterna saknar G och J.

Kompisar

I'll kill that cat...

Just nu är jag inte särskilt glad. Klockan är halv sex på morgonen, och Leo har gnällt hela natten sedan klockan ett. Det är inget som helst fel på honom, mer än att han vill ha uppmärksamhet. Problemet är bara att när jag väl vaknar till och klappar honom så sticker han iväg utom räckhåll. Jag slumrar till. Och en kvart senare så börjar gnället igen och väcker mig. Det som slutligen fick mig ur sängen var att han mycket omsorgsfullt vässade klorna på min soffa. Förhoppningsvis går den att reparera.

Lärt sig något nytt

Efter tre veckor har Leo lärt sig att man kan krypa in bakom gardinen för att sedan hoppa upp i sovrumsfönstret till Kajsas plats. Det innebär också att han äter upp Kajsas mat, och eftersom hans mage inte tål den så blir det lite jobbiga effekter som bland annat gjort att jag var tvungen att ägna mig åt att tvätta en långhårig kattsvans kl 5 på morgonen. Jag har därför valt att plocka bort hennes mat, hon får helt enkelt äta av Leos mat på dagarna. Det gör hon ju i vilket fall som helst, så det kan inte göra någon större skillnad.

Leo är världens snällaste katt, den enda gången han blir lite irriterad (förutom förstås när jag försöker tvätta svansen på honom) är när jag försöker borsta honom för att få bort lite av all den päls han fäller. Då åker faktiskt en antydan till klor fram.

Paketinslagning

Utvikningskatt, del 2

Dubbelgångare

Det här är misstänkt likt den blick jag får varje morgon av Leo, när han tittar upp på mig där jag ligger i sängen och försöker låta bli att vakna.

Som man bäddar...

...får man ligga.

Lillkatten har fått in en reflex som gör det något svårt för mig att bädda sängen. Så fort jag går in i sovrummet så rusar hon efter, kastar sig upp i sängen och jamar uppfordrande. Då skall det nämligen gosas. Jag förväntas sitta eller ligga i sängen och klappa henne tills hon får nog, vilket tar ett bra tag.

Hur bäddar man en säng när en liten katt trippar fram och tillbaka över den? Tips mottages tacksamt.

Magmedicin

Leo har upptäckt att det är väldigt mysigt att ligga på mage. Min mage.

När jag kom hem i fredags kväll efter att ha varit bortrest sedan tidigt torsdag morgon så blev jag praktiskt taget överfallen av två kelsjuka katter. Rent materiellt hade de klarat sig finfint, det fanns mat och vatten i överflöd, kattlådan funkade bra, de hade inte rivit huset eller käkat upp inredningen - men ingen hade ju klappat dem på JÄTTELÄNGE.

Resultatet av detta var att jag hade sällskap av båda katterna i sängen hela natten. Detta har inte inträffat förut. En annan sak som inte inträffat förut var att Leo upptäckte att min mage var en utmärkt sovplats. Förvisso mysigt, även om själva momentet när han kliver upp på min mage och hela hans tyngd - som inte är oansenlig - vilar på fyra små tassar blir ganska plågsamt om det dras ut på för länge. Norska skogskatter är inte direkt småväxta.

Det kan för övrigt noteras att i torsdags klev jag ur sängen så tidigt så att det faktiskt för en gångs skull var jag som väckte katterna, och inte tvärtom. Hämnden är ljuv.

Can't buy me love

Beatles sjöng om att man inte kan köpa kärlek för pengar. Det stämmer bra. Däremot så har jag upptäckt att kattmat är en mycket gångbar valuta för att köpa sig kärlek från de små ulltottarna som springer omkring här hemma.

I morse väcktes jag av ett dovt brummande ca 10 cm från mitt högra öra. När jag mödosamt hade lyckats öppna ett öga så såg jag att källan till detta ljud var Leo, som hade tagit sig upp på sängbordet (utan att välta det) och låg där och spann för fulla muggar. När han såg att jag rörde lite vagt på mig blev han fullkomligt överlycklig och började spinna ännu högre. Det finns ingen snooze-knapp på katter, märkte jag. Ljudet blev bara värre av att jag petade på honom.

Till slut lyckades jag få honom att förstå att jag inte tänkte kliva ur sängen, och då traskade han resolut upp i min säng och la sig bredvid mig - för första gången. Det har han inte vågat sig på tidigare. Han har inga problem med att kliva upp i knät på mig när jag sitter i soffan eller vid datorn, men han gillar tydligen inte sängen. Med tanke på att han inte direkt är fjäderlätt så är jag tacksam för att han inte gör som de flesta andra katter jag känt brukar göra: kliver upp på magen på mig och börjar trampa runt. Eller jagar mina fötter som sticker fram under täcket. Varken Leo eller Kajsa gör något av detta, vilket onekligen är praktiskt. I stället jagar de varandra runt i lägenheten, högljutt jamande. Hmpfh. Nåja, man får väl vara tacksam för det lilla.

I morgon bitti kl 7 ska jag ta flyget från Arlanda. Kan man hoppas att katterna hjälper till att väcka mig?