Dockteater

Var ska jag börja? Förmodligen med att upplysa er om att jag fortfarande har ett stort, fånigt leende på läpparna.

I söndags fick jag se och höra en av mina absoluta favoriter, David Johansen, tillsammans med nygamla New York Dolls på Berns. I sisådär 24 timmar efteråt hörde jag inte så mycket mer överhuvudtaget, ljudnivån var skapligt hög och det blev väl inte bättre av att jag höll mig så långt framme vid scenen som möjligt. Men det var det värt.

Man kan ju undra om det är möjligt att ett band som varit upplöst i sisådär 30 år och där två tredjedelar av originaluppsättningen inte längre lever kan vara intressant. Svaret är att det går alldeles utmärkt. David Johansens röst är lite raspigare, men fortfarande helt fantastisk. Kanske är det just den där extra raspigheten som gör den riktigt, riktigt bra. Speciellt "Private World" var otrolig. Och bandet verkar ha så himla kul på scenen, med en självdistans till glittret och det chockrosa nagellacket som gör att det faktiskt funkar. Ironisk, bullrig, oborstad glamrock när den är som bäst, helt enkelt.