Semesterminnen

Jag skulle kunna berätta om strålande sol från blå himmel och nära nog tropisk värme. Om solvarma, kala klipphällar och kristallklart saltvatten. Om tång och sjögräs. Om solnedgångar bortom öarna. Om regnet som kommer så påpassligt under den traditionsenliga bryggfesten med dans långt in på natten.

Jag skulle kunna berätta om mammas köttbullar. Om silluncher och grillkvällar. Om räkor direkt från räktrålaren. Om pappa som tassar iväg mitt i natten för att komma hemkrypande på morgonkvisten med ett gäng nyfångade makrillar och krabbor.

Jag skulle kunna berätta om den ostyriga jättetaxen. Om den sjubenta spindeln Albert som bor under hörnskåpet i vardagsrummet. Om måsen Papp-app-app, som dresserat mina föräldrar till att mata honom när han sätter sig och blänger uppfordrande genom köksfönstret.

Jag skulle kunna berätta om alla Lassies jag mött. Om boxaren Ingos kusin. Om katten Morris/Clinton. Om Saltön. Om alla turister som söker efter sin Lassie.

Jag skulle kunna berätta om Udentutt, Flåshöken, Nisse Knott och Sture Bäver. Om grannsämja och osämja. Om uteplatser, staket, byggnadslov och bestickning.

Jag skulle kunna berätta. Men jag nöjer mig med att konstatera att jag är hemma igen, bland asfalt och avgaser. Och att det är helt fullkomligt underbart.