Morrissey ska man tydligen lyssna på. Återigen något jag missat, alltså. Resonerar dock som så att han kan ju inte vara helt och hållet fel. Han har i alla fall bra musiksmak enligt vad jag har lyckats läsa mig till. New York Dolls-fan på gränsen till det patetiska. Gulligt. Dessutom är han passande dyster, enligt uppgift. Också något som tilltalar mig.
Min utbildning i nutidskultur fortsätter alltså så sakteliga, den här gången tack vare Lisa. Jag passade på att låna massor av musik av henne häromdagen, däribland någon form av singelsamling med The Smiths. Någonstans ska man ju börja.
Men - ärligt talat - har inte Morrissey en liiiiten smula jobbig röst? Notera att detta uttalande kommer från en person som har Bob Dylan som husgud, så gudarna ska veta att jag borde klara det mesta när det gäller jobbiga röster.
Nåja. Man vänjer sig väl. Sa hon dystert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar