Äntligen hemma

Jag sitter vid mitt eget köksbord, med min egen dator och mitt eget trådlösa nätverk. Efter sex långa veckor (40 dagar och 40 nätter, faktiskt... en sådär lite lagom biblisk prövning av tålamod och själsstyrka) har jag äntligen flyttat hem till min stambytta lägenhet.

Förutom det välbehövliga och efterlängtade bytet av stammar har en del andra saker till min förtret blivit bytta också, exempelvis kökskranen. Jag ägnade tid och energi (men faktiskt inte särskilt mycket pengar) åt att hitta den perfekta kökskranen när jag renoverade köket för ett par år sedan. Sen utgick jag - dumt nog - från att "återställa till ursprungsskick efter stambytet" även innefattade att jag fick behålla min fina kökskran. Nix. Det skulle jag ha sagt till särskilt om, visade det sig. I stället fick jag standardkranen standardkran, ett fult åbäke. Tydligen är det praxis att alltid byta kranen, även om befintlig kran är helt ny. Jaha. Härligt med slöseri av naturresurser.

Det tog faktiskt ett tag innan jag fattade vad som hade hänt, jag stod där igår kväll och drack ett glas vatten och glodde dumt på kökskranen och kände att något var fel. Kökskranens exakta utseende ligger inte högst upp i det medvetna tänkandet, kan man väl påstå. Idag har jag följaktligen lekt surkärring än en gång, och ska få tillbaka rätt kran så småningom. Tröttsamt.

Nu ska jag gå och bädda ner mig under dubbla täcken. I morgon åker surkärringen fram igen i samtal med fastighetsskötaren. Det kan inte vara rimligt med bara 17 grader inomhus.