Shop/un-shop

Igår un-shoppade jag sandalerna jag shoppade i onsdags. Jag insåg att bara för att de var rätt storlek så var det inte skäl nog att köpa dem. Om de inte passar min stil så ska jag helt enkelt inte ha dem. Det skulle ju vara fantastiskt om jag äntligen börjar inse detta uppenbarligen svårbegripliga faktum. Jag vet inte hur många av mina felköp i skoväg som fått traska iväg mer eller mindre oanvända till Myrorna. Expediten försökte dock få mig att ändra mig genom att försäkra mig om att alla kvinnor behöver ett par sandaler med kilklack i sommar. Är det så, verkligen?

Jag gjorde dock raskt av med pengarna igen genom att shoppa kökshanddukar från Klässbols Linneväveri. Modellen heter Manhattan, jag hade redan två och köpte nu fyra till. Alla mina gamla slitna, eländiga kökshanddukar ligger i en hög på vardagsrumsgolvet på väg mot sopnedkastet.

Dessutom halkade jag in på Zanzlöza Zmycken, där jag hittade något jag letat efter en längre tid: ett läderarmband. Just det här var från Jean Paul Gaultier. Omedelbar kärlek uppstod.

Tyvärr var jag otrogen mot den kärleken redan idag. Min blick råkade nämligen falla på ett armband från Hermès på NK... och det fick följa med mig hem, eftersom det verkligen bad mig om det. Jag ljuger inte, det talade mycket förföriskt till mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det för Jean Paul. Eller för mitt bankkonto.

I övrigt har jag också investerat i en dvd-spelare. Igen. Min tredje. Ska försöka behärska mig och inte titta på samtliga avsnitt av en säsong av 24 i ett sträck igen, det är vad som tagit död på de tidigare dvd-spelarna. Eller så är det just precis vad jag ska göra nu när jag ändå har garanti på den. Jag är i alla fall trygg i förvissningen om att jag inte behöver titta på melodifestivalen i kväll.