Fuldagar och snyggdagar

Jag är nog inte ensam om detta fenomen. Vissa dagar hjälper det inte vad man än gör. Man vet att man ser så eländig ut att man utan problem kan skrämma hästar i sken, göra att hjärtsjuka personer sträcker sig efter medicinburken, ge små barn mardrömmar, spela första monster i vilken skräckfilm som helst och så vidare. Andra dagar behöver man inte anstränga sig alls, man är bara så himla snygg.

I alla fall är det så det känns. Det är förmodligen inte alls någonting som egentligen syns, det sitter inuti huvudet och inte utanpå. Men det är ett lika reellt faktum i vilket fall som helst.

Just nu är jag inne i en snygg-period. Det vore himla skönt om den kunde få fortsätta ett tag till.