Den senaste tiden har jag påfallande ofta fått höra att jag ser fräsch ut. Verkligen kul, men jag kan inte för mitt liv begripa vad det beror på. Mitt sunda liv? Nja. Njä. Nej, det tror jag inte på.
En möjlig ledtråd är att jag börjat använda rouge. Inte för att jag var särskilt intresserad just av att använda rouge, utan för att jag hittade en så löjligt fin rougeborste från Shu Uemura som jag bara var tvungen att köpa. Och att ha en rougeborste i badrumsskåpet utan att använda rouge kunde inte ens jag försvara för mig själv. Eftersom alla tjatar sig hesa om Nars-rouget Orgasm så köpte jag alltså ett sådant. Mycket bra köp, inte ens jag som knappt kan stava till rouge kan misslyckas med att dutta på det så att det ser bra ut.
En annan ledtråd som jag faktiskt tror på är håret. Min nuvarande hårfärg är ett gäng tunna slingor i alla möjliga och omöjliga färger, allt från mörkbrunt med ett stänk av rött till kritvitt. Det känns som en färgkombination som funkar extremt bra mot min hy. Vem som lyckats med detta konstverk? Moder Natur. På bilden till vänster syns rätt tydligt var de blonda slingorna som Rolando petat dit slutar, och var de mer okonventionellt brokiga naturliga slingorna tar vid. Rätt intressant att återupptäcka sin naturliga hårfärg efter sisådär 10 år... Och att upptäcka hur den förändrats under denna tid.
Håret mår oändligt mycket bättre av att slippa blekning, det är glänsande och friskt. Bara topparna, där blekningen fortfarande sitter kvar, är risiga och trista. Och varför ska jag betala för något som verkar ordna sig av sig själv numera? Det finns klara fördelar med att vara blond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar