söndag, november 27, 2005

Jul, jul, shoppande jul

Även om det finns andra dagar som gör tappra försök, såsom fars dag och mors dag, så är ändå julen ohotad när det gäller shoppinghysteri. Julen borde ju alltså vara den perfekta högtiden för en shopaholic som jag. Trots detta så får all julskyltning och alla hysteriska uppmaningar att köpa presenter och pynt snarast effekten att jag blir lite lätt illamående. Två skäl till detta:
  • Jag gillar inte kitsch, glitter, prål och onödigt pynt (benämningen "rassel" som Lulu Carter i Äntligen Hemma använder är helt lysande). Och hur många julsaker passar inte in i minst en av dessa kategorier?
  • Jag vill inte ge presenter och önska mig saker bara för att det "ska vara så" för att alla andra gör det. Jag tycker mycket bättre om att ge och få saker spontant.

Jag kommer att fira jul med föräldrarna i år igen, och vi har bestämt att vi inte ska ge varandra några dyra presenter. Det är ju kul om det ligger något litet paket under granen, men det blir väl en finare tvål, ett paket te och liknande saker. Trevlig användbar vardagslyx, med andra ord.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen, äntligen äntligen någon som inte heller vill ge bara för att ge. Eller få bara för att få. Jag avskyr att ge julklappar. Eller att få dem. Men jag förlorar varje år. Mor älskar julklappar. Att ge dem. Och att få dem. Syster har ärvt detta. *suck*

Jag har just slängt ett helt hem. Jag vill inte ha en pinal till, förutom en ny dammsugare och hur kul är det att få i julklapp?

/Inger

ninni sa...

Jag antar att dina föräldrar och din syster inte heller är av sorten som kan acceptera att ge bort det man faktiskt önskar sig, om det verkar för tråkigt (för dem, alltså). Fruktansvärt jobbigt. Mina föräldrar är tack och lov lätthanterliga, och min kära syster och jag har för länge sedan slutat ge varandra julklappar. Hon får en slant att köpa klappar till syskonbarnen för, det brukar bli bra.

Jag anses nog som väldigt cynisk, men jag är bara praktisk tycker jag själv.