Summering

Idag är väl den idealiska dagen för att summera året som gått. Har det hänt något, då? Jodå, när jag tänker efter så har det faktiskt hänt en del.

Jag har gått ner i vikt, två klädstorlekar ungefär sedan all-time-high i början av mars. Har ingen aning om hur det gått till eller hur mycket det motsvarar i kilo. Klart positivt, och det allra mest positiva är att jag lyckas hålla vikten. Jag har också hittat tillbaka till min naturliga hårfärg efter sisådär 10 år av diverse frisörers mer eller mindre lyckade försök att göra blonda slingor. Nu sköter Moder Natur den saken. Slingorna är väl strängt taget grå/vita och inte blonda, men det ser i alla fall bra ut och håret har inte mått såhär bra på länge.

I samband med detta så är det väl läge att nämna två av årets absoluta favoriter i kategorin nyupptäckta skönhetsprodukter: Shaper Blow Out Thermal Body Boost från Sebastian och Phytonectar Ultra Nourishing Shampoo från Phyto. Shaper ger volym och motverkar samtidigt frissighet och flygigt hår, shampot är helt enkelt superbra (förutom att det är förpackat i glasflaska vilket är en smula läskigt med tanke på krossrisken).

Under året har jag tack vare snäll väninna och snäll syster experimenterat med olika ansiktskrämer, med mer eller mindre lyckat resultat. Det mest lyckade var Garnier Total Comfort (också känd som "den fula gula") - en superbra budgetprodukt. Årets minst lyckade var Imedeens hudkrämer, de gav mig allergiska utslag (men en annan väninna säger att hon aldrig hittat bättre hudkrämer, så det där är förstås väldigt individuellt). Årets axelryckning var en svindyr kräm från Kanebo - Sensai Advanced Recovery Concentrate Cell-Refining Cream. Nu har jag återgått till Chanel, det är vad som tydligen passar min hud bäst.

Jobbmässigt har det varit ett tungt år, mycket stress och press. Men jag har också lyckats åstadkomma en del stora positiva förändringar på jobbet, som jag hoppas skall göra livet lättare nästa år. Här hemma har hösten gått i stambytets tecken, också en stressfaktor (inte minst eftersom jag är ordförande i bostadsrättsföreningen). Allt detta har gjort att jag totalt tappat bort intresset för matlagning, hoppas att det dyker upp igen nästa år.

Det roligaste är att jag återupptäckt en gammal passion: musik. Jag är ju alltid väldigt långt efter när det gäller att upptäcka artister, så det är väl egentligen inte förvånande att jag först i år fått upp öronen för Depeche Mode och Nine Inch Nails. Sisådär 20 år verkar vara en normal inkubationstid för mig. Men samtidigt har jag till min stora förvåning kastat mig huvudstupa in i det nutida minimal techno-träsket och upptäckt artister som Trentemöller och Lawrence. Endera dagen ska jag nog trava iväg till Club Bricolage/Olssons Video som ligger här precis runt hörnet.

Nåja, min gamla nostalgi-ådra har fått sitt också med ett mycket bra nytt album av Bob Dylan och det allra bästa av allt: en konsert med New York Dolls. Den konserten var en sådan där önskedröm som inte hade en chans att förverkligas egentligen eftersom bandet var upplöst i sisådär 30 år - vilket ju gör det ännu mer fantastiskt.

Men det allra allra bästa med 2006 var i alla fall mina vänner i både glädje och sorg, både er som jag träffar irl och mina cyber-vänner. Jag önskar er ett riktigt gott nytt år och hoppas att 2007 blir ett toppenår för oss alla.

Tack för tipset!

Idag var jag tvungen att testa det här. Funkar ju hur bra som helst.

Musiklista igen

Total brist på inspiration, så jag plockar upp en gammal lista och kör igen.

Öppna iTunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara.

Hur många låtar?: 2454 st.

Sortera låt efter titel:
Första låten: det är fortfarande "Heroes", David Bowie och jag vet fortfarande inte vad fnuttarna i titeln gör där. Bortsett från den låten så är första låt (-) Ions, Tool.
Sista låten: Ziggy Stardust, David Bowie

Sortera efter tid:
Kortaste låt: Intro, T. Raumschmiere 0:07
Längsta låten: Heisse Scheibe, Sven Väth 19:57

Sortera efter album:
Första låten: Leave In Silence, Depeche Mode (A Broken Frame)
Sista låten: Lady Stardust, David Bowie (Ziggy Stardust)

Sortera efter artist:
Första låten: Lost In Sound, Alex Smoke
Sista låten: Optimistique, Wamdue Kids

De fem mest spelade låtarna:
Ah, lite mer varierat den här gången.
Shining Bright Star (Phones Industrial Version), Black Strobe
Martyr (Booka Shade Dub), Depeche Mode
Always Something Better (Vocal Version Featuring Richard Davis), Trentemöller
The Operative, Cabaret Voltaire
Something I Can Never Have (Still), Nine Inch Nails

Första låten som kommer upp på Shuffle:
Senza Merda, Stewart Walker

Sök...
"sex", hur många låtar kom upp? Bara 12 stycken
"love", hur många låtar kom upp? 82 st
"death", hur många låtar kom upp? 6 st
"you", hur många låtar kom upp? 149 st
"chewbacca", hur många låtar kom upp? ingen

Sammanfattningen är väl att jag har upptäckt en del nytt sen sist. Eller gammalt, beroende på hur man ser på saken.

Inget att hänga upp sig på

Jag har nästan en hel flyttkartong full med... galgar. Jag ifrågasätter starkt att jag kommer att behöva alla dessa, en rensning är kanske på sin plats.

En städad tillvaro

Som vanligt när jag ska städa så grottar jag ner mig i detaljer i stället för att göra i ordning de stora dragen först. Den här helgen skulle enligt planerna ägnas åt att få ordning i lägenheten efter stambytet. I vanlig ordning inträffar i stället följande:

Jag fastnar framför datorn.

Inser efter ett tag att det inte blir någon städning om jag inte sätter igång. Jag rycker alltså loss fingrarna från tangentbordet och går för att städa. Då fastnar jag genast i detaljfrågan huruvida jag ska spara den där specifika prylen eller göra mig av med den. Och tills jag bestämt mig så kommer jag inte vidare. Går alltså tillbaka till datorn.

Sliter mig från datorn igen, tar tag i något annat. Lyckas få undan några prylar på rätt ställe, fastnar igen i ovanstående behålla/slänga-dilemma. Tar fram en tidning i stället och sätter mig i soffan. Känner mig duktig som inte gick tillbaka till datorn i alla fall. Fast när jag läst klart tidningen måste jag ju titta om något intressant hänt i cyberspace sedan sist. Tillbaka till datorn, alltså.

Jag förmodar att jag ska vara tacksam för att jag - medvetet - inte kopplat in min tv ännu. Den skulle antagligen vara ytterligare ett störningsmoment i städningen.

Dagens outfit

Här kommer dagens lilla fashion report: Joggingbyxor, långärmad tröja, höghalsad tjock kofta, extra varma knästrumpor (någon slags sportstrumpor som jag inhandlade när jag tvingades åka till Sälen på kick-off med jobbet för några år sedan), lammullstofflor samt en gammal pälscape som jag köpte för 50 kr i Oslo för jättemånga år sedan. Jag äger inga sådana där finurliga torgvantar med avklippta fingertoppar, annars skulle jag nog ha det också.

Har jag nämnt att det är förbannat kallt i min lägenhet?

Jag är kär!

Jag är fullständigt bedövande förälskad i Anders Trentemøller. Eller i alla fall i hans musik. Det bästa som hänt i Danmark sedan Gasolins glansdagar.

Jag erkänner att jag även är lite svag för Richard Davis. Underbart dyster röst.

Michelingumman är tillbaka

Idag var det premiär för stora vinterkappan. Förra året inträffade detta den 16 november, påstår min blog. Jag avskyr fortfarande att frysa, det blir inte bättre med åren. *gnäll*

Temperaturen i lägenheten är en yttepytteliten smula bättre, jag överlever i alla fall. Men det är inte roligt att kliva ur sängen på morgonen och gå in i ett iskallt badrum för att duscha. Det som gör det än mer surt är att jag har fullt fungerande golvvärme i badrummet, men tydligen får jag inte använda den på några veckor eftersom badrummet är så nytt - det riskerar att skada fogar och sånt. Förvisso vill jag inte ha ett läckande badrum, men jag skulle så gärna vilja slippa att frysa tårna av mig.

Sen skulle jag gärna vilja att elektrikern fick dit mina spotlights i taket. Den mycket sparsamma belysning som finns i badrummet nu är visserligen behaglig (man slipper se så väldigt mycket av sin bleka nuna på morgonkvisten) men synnerligen opraktisk.

Man ska inte ropa hej...

... till hantverkare. När man tror att man äntligen är av med dem, så betyder det bara en sak: man har inte dubbelkollat allting tillräckligt noga.

Just nu kokar jag av ilska. Igen. Det är dock tyvärr det enda som kokar i min lägenhet. Min gasspis funkar inte alls. Dessutom har det hänt något egendomligt med min elugn, den ena knappen går inte att trycka in som den ska och känns som att den sitter lite löst och snett.

Det jag absolut inte kan förstå är att jag inte fått reda på att gasen är avstängd. Att jag inte upptäckte detta tidigare beror helt enkelt på att i söndags hade jag redan ätit när jag flyttade hem på kvällen, och igår var jag för trött och frusen för att äta hemma så det blev pizza i stället. Men idag tänkte jag fixa lite te och smörgås i all enkelhet, för att fira att jag är hemma igen. Så blev det alltså inte.

Nåja, thai-mat är ju väldigt gott, förstås. Speciellt som jag tänker se till att byggentreprenören får stå för notan. Idag blev det en liten enkel men god och trevlig kvarterskrog. Om problemet kvarstår i morgon så... vilken av stans lyxkrogar är bäst? Tips mottages tacksamt.

Hela 18,8 grader inomhus idag. Något ska man väl vara glad för, antar jag.

Nine Inch Nails

Jag fick tag på biljetter, hängde på tangentbordet kl 9 när Ticnet släppte biljetterna. Jag vet inte riktigt hur fort de gick åt, men nu kl 11 är de i alla fall helt slut.

Lycklig.

Äntligen hemma

Jag sitter vid mitt eget köksbord, med min egen dator och mitt eget trådlösa nätverk. Efter sex långa veckor (40 dagar och 40 nätter, faktiskt... en sådär lite lagom biblisk prövning av tålamod och själsstyrka) har jag äntligen flyttat hem till min stambytta lägenhet.

Förutom det välbehövliga och efterlängtade bytet av stammar har en del andra saker till min förtret blivit bytta också, exempelvis kökskranen. Jag ägnade tid och energi (men faktiskt inte särskilt mycket pengar) åt att hitta den perfekta kökskranen när jag renoverade köket för ett par år sedan. Sen utgick jag - dumt nog - från att "återställa till ursprungsskick efter stambytet" även innefattade att jag fick behålla min fina kökskran. Nix. Det skulle jag ha sagt till särskilt om, visade det sig. I stället fick jag standardkranen standardkran, ett fult åbäke. Tydligen är det praxis att alltid byta kranen, även om befintlig kran är helt ny. Jaha. Härligt med slöseri av naturresurser.

Det tog faktiskt ett tag innan jag fattade vad som hade hänt, jag stod där igår kväll och drack ett glas vatten och glodde dumt på kökskranen och kände att något var fel. Kökskranens exakta utseende ligger inte högst upp i det medvetna tänkandet, kan man väl påstå. Idag har jag följaktligen lekt surkärring än en gång, och ska få tillbaka rätt kran så småningom. Tröttsamt.

Nu ska jag gå och bädda ner mig under dubbla täcken. I morgon åker surkärringen fram igen i samtal med fastighetsskötaren. Det kan inte vara rimligt med bara 17 grader inomhus.

Rent hus

Det lönar sig bevisligen att leka surkärring. Idag tog jag en liten tur till lägenheten för att hämta ett par saker, och hör och häpna! Den var i perfekt städat skick! De våttorkade golven var fortfarande en smula fuktiga, jag måste ha missat den som städade med bara några minuter.

Nu har jag alltså en ren och fin och stambytt lägenhet som jag kan flytta tillbaka till när som helst. Men jag trivs såpass bra här så jag tänker hänga kvar några dagar till. Flyttar troligen hem på måndag.

Hemlös

Från och med nu och fram tills dess att min lägenhet återigen är beboelig så är jag inackorderad hos mina underbara vänner I och P. Jag har blivit matad, fylld med margaritas och vin, och tilldelad en bredbandsuppkoppling. I som är kvällstrött har nattat sig, P och jag sitter på två stolar bredvid varandra och umgås. Via datorn. Det är ju lite läskigt att verkligen prata irl med varandra, eller hur? Bäst att sanera via ett antal digitala mellansteg. Jag har även fått en sladd till högtalarna, så vi slåss lite lätt om vem som för tillfället har rätt att spela musik. Musiken stör inte I, hon sover som en mycket vacker stock.

För tillfället har P och jag enats om Nine Inch Nails. Funkar förträffligt. Men jag smider onda planer på att ta över och massakrera hans öron med en charmerande dansk vid namn Trentemøller. Håll tummarna för att jag lyckas.

Bytt är bytt

Idag skulle min lägenhet vara inflyttningsklar efter stambytet. Är den det? Tja... gissa.

Med andra ord: idag har jag lekt surkärring. Jag har med allra största nöje talat om för entreprenören som hanterar stambytet i min lägenhet att det är finstädning som gäller enligt kontraktet, inte grovstädning. Och att den städning som idag kl 15 var gjord i lägenheten förvisso var en välgjord grovstädning, men alls inte någon finstädning.

Jag har vidare meddelat att jag därför inte flyttar hem idag som planerat utan att jag räknar med att han tar dit en städfirma som fixar finstädningen så den är klar på måndag kl 14 när det är besiktning av min lägenhet. Sen flyttar jag hem. Om jag är nöjd med städningen, alltså. Att kunna flytta hem idag var inte alls var planerat från min sida... men det behöver inte han veta. Jag hade lugnt räknat med 1-2 veckor till och är både förvånad och imponerad över att såpass mycket är klart i tid.

Som bonus innebär detta att jag inte behöver städa lägenhet i helgen, utan kan ägna kvällarna åt att dricka alkohol och dagarna till att vara lagom bakfull. Perfekt.

Ett år

Idag är det ett år sedan jag startade min blog. Ett antal klyschor flyger naturligtvis igenom mitt huvud i samband med detta. Oh så tiden går. Och så vidare.

Ska jag fortsätta att blogga eller inte? Jag har varit väldigt omotiverad på senaste tiden. Jag får väl göra ett litet försök, ger det fram till nyår eller så. Om jag inte kommit igång igen då så får min blogg stilla somna in. Tyvärr. För det har varit kul att skriva och kul att träffa på nya människor via min blog.

Vi får se vad som händer.

Nää...!

Det är faktiskt alldeles för tidigt för snö. Nu blir jag deprimerad.

Gitarrporr

Detta är ren gitarrporr, avsedd för Superkryp.

Hösten är här

Igår höll jag på att frysa ihjäl i min tunna kappa, så idag åkte nya höstkappan på. Svart, förstås. Jag har gett upp försöket att köpa något annat än svarta kläder. Patetiskt eller praktiskt? Nu finns det i alla fall en affär här i stan som bara säljer svarta kläder, så jag kan inte vara helt ensam om denna beteendestörning.

Hösten är på sätt och vis min favoritårstid. Nej, jag gillar inte regn och blask och kyla och mörker, men jag gillar att man äntligen kan börja klä sig vettigt igen. Det är svårt att se snygg ut när man håller på att dö av värmeslag.

Kuriöst

I helgen var det Antik- och Kuriosamässa i Sollentuna igen. För första gången på flera år så struntade jag fullkomligt i detta. Jag har tydligen tappat intresset för att fylla mitt hem med prylar.

I stället fyller jag min hårddisk med musik. Det funkar också som hobby.

Dockteater

Var ska jag börja? Förmodligen med att upplysa er om att jag fortfarande har ett stort, fånigt leende på läpparna.

I söndags fick jag se och höra en av mina absoluta favoriter, David Johansen, tillsammans med nygamla New York Dolls på Berns. I sisådär 24 timmar efteråt hörde jag inte så mycket mer överhuvudtaget, ljudnivån var skapligt hög och det blev väl inte bättre av att jag höll mig så långt framme vid scenen som möjligt. Men det var det värt.

Man kan ju undra om det är möjligt att ett band som varit upplöst i sisådär 30 år och där två tredjedelar av originaluppsättningen inte längre lever kan vara intressant. Svaret är att det går alldeles utmärkt. David Johansens röst är lite raspigare, men fortfarande helt fantastisk. Kanske är det just den där extra raspigheten som gör den riktigt, riktigt bra. Speciellt "Private World" var otrolig. Och bandet verkar ha så himla kul på scenen, med en självdistans till glittret och det chockrosa nagellacket som gör att det faktiskt funkar. Ironisk, bullrig, oborstad glamrock när den är som bäst, helt enkelt.

Badrumsbryderier

Jag kan inte bestämma mig. Jag har hela tiden varit tvärsäker på att jag vill ha ett badkar när jag gör om badrummet. Problemet är att jag utnyttjar badkaret till att bada i mindre än en gång i månaden, resten av tiden duschar jag bara och går omkring och gnäller över bristen på förvaring i badrummet. Med en duschhörna i stället för badkar så skulle jag få in ett stort, härligt badrumsskåp också. Jag vacklar, jag velar, jag tvivlar. Och jag måste bestämma mig senast om 10 dagar.

Den enda säkra inredningsdetaljen i mitt blivande badrum är en stor velpotta.

Rök och damm

Huset där jag bor genomlider just nu en total ansiktslyftning. Det är fasadrenovering och stambyte på en gång. Det blir säkert toppen när det väl är färdigt (speciellt som jag har lagt min näsa i blöt mer än en gång avseende val av färger och annat, det har sina fördelar att vara styrelseordförande) men just nu är det bara jobbigt. Alla fönster är igensatta med plast och spånskivor så jag ser inte dagsljuset alls. Och byggdammet kryper längre och längre in i lägenheten.

Ändå har det inte börjat på allvar här hos mig. Först om en vecka börjar stambytet i min lägenhet. Det innebär sex veckors helvete, som jag raskt bestämde att jag inte tänker stå ut med. Jag utlokaliserar mig till Kungsholmen under tiden.

Stambyte medför en del vånda. Först av allt måste jag ta ner alla gardiner, packa ner allt glas och porslin i köket i lådor, plasta in alla möbler och ett antal andra sådana praktiska saker. Sen måste jag packa en kappsäck (eller snarare flera) för sex veckor. Sist - men inte minst - måste jag få ändan ur vagnen och bestämma vad jag vill ha för tillval i badrummet. Naturligtvis duger inte det som är satt som standard.

Varför ska jag vara så petig?

Så ska det låta

Jag har funderat ett tag på att köpa mig en 60 GB iPod, i stället för den 20 GB som jag har idag. Jag har sagt det förut: jag är förundrad över hur fort 20 GB blev alldeles för lite plats.

Nu har jag insett att jag inte ska köpa en 60 GB, utav den enkla anledningen att den inte finns längre. Den största är numera 80 GB. Till ett lägre pris än tidigare 60 GB. Jag vet nu vad min julklapp till mig själv ska bli. En av julklapparna, i alla fall. Jag vill minnas att jag mumlat något om platt tv också.

Bäst att vara riktigt snäll de närmaste månaderna, med andra ord.

Shoppinglycka

Tack vare Sessan tog jag mig idag till den nyöppnade butiken C.o.e.t.

Jag visste att det skulle bli farligt för plånboken, men jag klarade mig ändå hyfsat helskinnad. Det jag absolut inte kunde motstå var ett tre meter långt läderskärp från Jarow. Användbart. På väldigt många sätt.

Musiklycka

Jag har ju tidigare yrat om de gamla kultfavoriterna New York Dolls och kanske framför allt deras sångare David Johansen, som jag älskat sedan tidigt 80-tal. New York Dolls var en hysterisk blandning av glamrock och proto-punk, ett kultband som vände upp-och-ner på det tidiga 70-talet. De splittrades redan på 70-talet, men återförenades för ett par år sedan tack vare ett av deras största fans (ingen mindre än Morrissey). Ja, de Dolls som fortfarande lever, alltså. De släppte till och med en ny skiva i år.

En ny skiva. Och en turné. Och en spelning på Berns den 1 oktober. Jag fick syn på affischen idag och köpte biljetter på studs. Det känns fullständigt overkligt. Ungefär lika overkligt som det var att se Eric Burdon & The Animals på Berns i somras.

Garderobsrensning, del 2

Hittade ett skelett i garderoben. Nu är det utrensat.

Det ser mörkt ut

I alla fall i min garderob, och det på alla upptänkliga sätt. För det första - och mest självklara - så har jag nästan ingenting annat än svart i garderoben. För det andra så är väldigt mycket av det som faktiskt finns där antingen i fel storlek eller för slitet. Eller helt enkelt fult. Jag fick hjälp av Sessan häromdagen för en första utrensning, men jag måste vara ännu hårdare.

Som tur är så ser modet för en gångs skull vettigt ut. Borta är de allra värsta avarterna av mönster och volanger och tjafs, och åter på menyn är snygga, enkla, strikta kläder. I svart, svart, svart.

Jag funderar faktiskt på att vara riktigt drastisk och slänga ut de toppar som inte är svarta (de är exakt 4 stycken i min garderob) eftersom jag ändå inte använt dem på något år eller så. Ett alternativ skulle förstås vara att börja använda mer färger, men det känns inte så realistiskt. Har jag levt nästan helt svartklädd de senaste 20 åren så tror jag inte att det är ett övergående fenomen.

Musiknostalgi

Jag såg dokumentären Punk: Attitude i söndags på tv. Intervjuer med gamla punkare och några av punkens föregångare blandat med gamla musikklipp. Klart sevärd film.

Jag hade glömt hur mycket jag älskade The Clash. Hur man nu kan glömma något sådant. Mina gamla vinylskivor är för länge sedan stulna, men jag rotade fram Combat Rock på iPoden. En nostalgitripp av stora mått.

Skrattade för övrigt gott åt min gamla favorit David Johansens chockrosa nagellack i intervjun från (troligen) 2004. Det såg faktiskt helt normalt ut. I alla fall på honom. Inte en färg som jag själv skulle välja, dock.

It's only when I lose some weight...

Jag har upptäckt ett nytt sätt att gå ner i vikt. Ett något förvånande sätt, men eftersom det verkar funka så ska jag inte gnälla.

Det handlar om Depeche Mode-konserter.

Efter konserten 1 mars så trillade det på några korta veckor av mig ett antal kilo (en dryg klädstorlek) utan att jag vet hur jag bar mig åt. Nu har samma fenomen upprepats. Idag, några veckor efter senaste konserten, var jag tvungen att traska ner på stan och köpa ett nytt par av mina älsklingssommarbyxor i en storlek mindre än de jag redan har. Fortfarande vet jag inte vad jag gjort. Min fysiska aktivitetsnivå är ungefär likvärdig med Andy Fletchers scenframträdande, så det kan inte vara det. Det handlar definitivt inte heller om ett allmänt sundare leverne.

Jo, konserten var för övrigt mycket bra. Undrar när de tänker komma tillbaka. Det finns fortfarande kläder i min garderob som jag inte kommer i.

Semesterminnen

Jag skulle kunna berätta om strålande sol från blå himmel och nära nog tropisk värme. Om solvarma, kala klipphällar och kristallklart saltvatten. Om tång och sjögräs. Om solnedgångar bortom öarna. Om regnet som kommer så påpassligt under den traditionsenliga bryggfesten med dans långt in på natten.

Jag skulle kunna berätta om mammas köttbullar. Om silluncher och grillkvällar. Om räkor direkt från räktrålaren. Om pappa som tassar iväg mitt i natten för att komma hemkrypande på morgonkvisten med ett gäng nyfångade makrillar och krabbor.

Jag skulle kunna berätta om den ostyriga jättetaxen. Om den sjubenta spindeln Albert som bor under hörnskåpet i vardagsrummet. Om måsen Papp-app-app, som dresserat mina föräldrar till att mata honom när han sätter sig och blänger uppfordrande genom köksfönstret.

Jag skulle kunna berätta om alla Lassies jag mött. Om boxaren Ingos kusin. Om katten Morris/Clinton. Om Saltön. Om alla turister som söker efter sin Lassie.

Jag skulle kunna berätta om Udentutt, Flåshöken, Nisse Knott och Sture Bäver. Om grannsämja och osämja. Om uteplatser, staket, byggnadslov och bestickning.

Jag skulle kunna berätta. Men jag nöjer mig med att konstatera att jag är hemma igen, bland asfalt och avgaser. Och att det är helt fullkomligt underbart.

Att bli packad

Eftersom här skall bortresas, så måste här packas kappsäck. En vecka på landet. Det kräver viss eftertanke, eftersom jag inte är van vid att vistas utanför tullarna.

Högklackat är onödigt. Varma kläder kan vara bra. Badkläder kan också vara bra påstås det, men jag tvivlar på att vattnet nått de erforderliga 25 plusgraderna som krävs för att jag skall ha någon nytta av badkläderna.

Böcker är ett måste. Läsglasögon ett ännu större måste, annars kan lika gärna böckerna vara kvar hemma. Min iPod är redan fylld med allt möjligt och omöjligt. Jag har fått en utomordentligt diversifierad (läs: förvirrad) musiksmak på senaste tiden, så 20 GB räcker inte långt har jag märkt.

Men jag har egentligen inte alls tid att packa. Jag ska se på tv för första gången på en halv evighet. Först Morden i Midsomer, och sedan en dokumentär om Coco Chanel på BBC Prime. Naturligtvis är detta mycket viktigare och mer intressant än att packa. Och om inte det räcker för att skjuta upp det oundvikliga så finns det säkert något annat jag kan hitta på att göra i stället för att packa. Å andra sidan brukar min packningstaktik vara att slänga ner lite prylar i sista stund, och varför ändra ett vinnande (?) koncept?

Västkustskt

I morgon bitti bär det iväg till det här:

Ooops...

You Are 90% Boyish and 10% Girlish

You have a tough exterior - and usually a tough interior to match it. You're no nonsense, logical, and very assertive. Sometimes you can't understand women at all, even if you're a woman yourself. You see things rationally, and don't like to let your emotions get the best of you.

How Boyish Or Girlish Are You?

---------
Edit: Och hur katten får man den där sista grejen att bli en klickbar länk och inte bara en massa tjafs? Jag trodde att det bara var att klippa och klistra, men så enkelt var det tydligen inte. Hilfe!

Försök till omstart

Nej, det här är för bedrövligt. Men nu har jag i alla fall fått en direkt uppmaning från Lyckliga Lisa, och denna lilla lista kanske kan hjälpa mig att komma igång med bloggandet igen.

Fem saker i min frys
1. Ett rådjur. Nej, inte riktigt ett helt rådjur, men ganska många delar av ett rådjur. Tack, pappa.
2. Ett par burkar med hemgjord supergod tomatsås
3. Jordgubbar som blev över på midsommarafton
4. Kycklingfilé (basvara hemma hos mig)
5. Ett paket med mystiskt innehåll som en god vän glömde i min frys för några år sedan. Jag har frågat vad jag ska göra med det, men han vill att jag ska behålla det i frysen så länge. Jaha.

Fem saker i min garderob
1. Nästan ingenting som inte är svart.
2. Förunderligt många kläder i fel storlek.
3. Några gräsliga felköp.
4. En jättefin jättedyr kort kavaj som jag inte använt ännu och som jag ärligt talat inte vet när jag kommer att använda. Men fin är den.
5. En gul solhatt med blåa kronor på, som jag fick när jag var med jobbet på kickoff för ett tag sedan och vi prompt skulle se på fotbollsmatch tillsammans. Iiiih. Nej, vid närmare eftertanke så finns den inte i min garderob längre, den är numera förpassad till soporna.

Fem saker i min bil
- Har ingen bil.

Femton saker i min handväska
1. Stor svart plånbok (Furla)
2. Ett SL-kort
3. En kam
4. Ett läppstiftsfodral (eller vad man nu ska kalla det för) med liten spegel och ett läppstift Kanebo 06 Salvia
5. Ett läppstift Kanebo 12 Rananculus
6. En läppenna Kanebo LP 06
7. Ett solglasögonfodral (note to self: hitta solglasögonen!)
8. Ett paket pappersnäsdukar
9. Ett paket våtservetter
10. En tub Chanel Gommage Eclat Express som jag tog med mig igår för att ge till Sessan, men det glömde jag givetvis bort...
11. En hoptrasslad nummerlapp

... sen var det faktiskt tomt i handväskan! Jag får väl fylla på med sånt som brukar finnas där men som för närvarande ligger och dräller lite varstans här hemma:
12. Nyckelknippa
13. Läsglasögon
14. iPod
15. Ett par mobiltelefoner

Skickar inte vidare till någon särskild, utan låter den som vill hänga på med egen lista.

Torrt

Ja, här händer det inte mycket för tillfället. Jag har förlagt min hjärnversamhet någonstans, och har inte återfunnit den.

Dagens positiva är i alla fall Led Zeppelin och Polar Music Prize. Det tackar vi för. Nina Persson gjorde en alldeles utmärkt version av... ja, hjärnverksamheten räcker inte ens till för att minnas vad låten jag hörde för en halvtimme sedan på tv-sändningen av prisutdelningen hette, men hon var riktigt bra i alla fall.

Nu: åter till min iPod och Deep Purple. When A Blind Man Cries. Finns inte bättre.

Lika som bär

Min iPod gjorde mig mycket förundrad häromdagen. Inte visste jag att jag hade något med Peps Persson???

När jag lyssnade lite närmare så insåg jag att det inte var Peps, och att det inte var skånska. Det var David Johansen som sjöng Babylon från New York Dolls återföreningskonsert på Royal Festival Hall 2004 (tack, Morrissey).

Klart intressant förväxling.

Dagens outfit

Svart linne, svart kjol, svarta sandaler, svarta solglasögon.

Vit iPod, kritvita armar och ben.

Det är snyggt och fräscht med svart och vitt ihop. Eller hur?

Om synd och sånt

För ett par år sedan blev en av mina favoritskivor stulen. Den befann sig på vinden, det var en gammal LP och jag hade i alla fall inte någon skivspelare att spela den på så det borde inte ha haft någon större betydelse - men det gjorde mig väldigt ledsen.

Idag blev jag så löjligt glad när jag hittade den på Megastore: soundtracket till A Clockwork Orange.

Förmodligen skrämde jag slag på folk omkring mig med mitt glädjetjut, jag hade nämligen som vanligt min iPod i öronen så jag var kanske inte helt på det klara med min egen ljudnivå. Men vem bryr sig.


Jag tycker om filmen, men jag tycker ännu mer om boken. Författaren, Anthony Burgess, är en av mina favoritförfattare. Hans genomgående tema är synd - tänk katolska övertoner och arvssynd - kontra den fria viljan, det fria valet. Låter det torrt? Det är det inte. A Clockwork Orange är ett hyfsat bra exempel på detta tema, men favoritboken är Earthly Powers. Läs den.

För övrigt är nog filmen en av de mest missförstådda filmerna genom tiderna, många ser den enbart som en hyllning av ultravåld. Glöm det. Läs boken.

Ebba och jag

Följer exemplet från Annas blog feat. Mel E och gör en snabbkoll i garderoben hur väl jag sköter mig enligt Ebba:

KLÄDER
- Två par jeans - Äger bara ett par.
- En kashmirkofta - Nej.
- Ett par svarta finbyxor - Ja, absolut.
- Ett par svarta shorts - Jag har redan beskrivit mina reaktioner inför det där med shorts. Nej, nej, nej.
- En vit skjorta - Jag passar helt enkelt inte i vit skjorta. Dessutom avskyr jag att stryka. Svaret är alltså nej.
- En kavaj - Flera kavajer.
- En svart kofta - Ja, men den är för bedrövligt ful. Endast användbar för att hålla mig varm på vintern, när jag tvingas vistas utomhus.
- En kofta i en annan färg - Annan färg? Varför det?
- En jeanskjol - Jag passar inte i jeanskjol.
- Två svarta toppar - Inte bara två. Många. Väldigt många.
- Två vita toppar - Nu var jag faktiskt tvungen att kolla i garderoben. Nej, bara en vit topp, och den har jag inte använt det senaste året eller så.
- Två svarta linnen - Många.
- Tre vita linnen - Inget vitt linne alls.
- En trenchcoat - Vårkappa, ja. Trenchcoat, nej.
- En vinterkappa - Ja, ju varmare desto bättre. Favoriten går under namnet "duntäcket".
- En svart klänning - Jadå, många.

SKOR
- Ett par partysandaletter - Ja.
- Ett par svarta och/eller chokladbruna boots - Menar Ebba boots "cowboy-boots" eller menar hon boots "stövlar"? Hur som helst, inga cowboy-boots här men väl en hel samling av svarta stövlar av olika slag. Inga bruna. Varför skulle jag ha bruna boots?
- Ett par ballerinor - Ballerinor funkar inte. Nej.
- Ett par partyskor - Oh ja. Många par.
- Ett par söta gummistövlar - Men hallå, varför skulle jag ha gummistövlar i min garderob? Jag är inte gummi-fetischist och jag rör mig inte utanför tullarna/i naturen om jag kan undvika det. Svar nej.
- Två par gympaskor - Nej.

ACCESSOARER
- En mellanstor vardagsväska - Ja.
- Ett par mörka solglasögon - Ja.
- Ett par skinnhandskar - Ja.
- En pashminasjal - Ja.
- En weekendbag - Räknas liten kabinväska som weekendbag?
- En partyhandväska - Inte specifikt party, men jag har några små behändiga saker som jag brukar ta med mig när jag ska ut. Ja, inte alla på en gång, förstås. En i taget.
- En kuvertväska - Nej. Tycker att det är opraktiskt.

Liksom Anna så undrar jag dock var KJOLARNA tagit vägen? Min garderob består till största delen av kjolar (svarta), lämpliga både till vardag och till fest. Dessutom saknar jag en KOSTYM på listan. Och ett par snygga jobbskor som passar till kostym.

Dagens outfit

Det som låg överst i högen.

Jag måste verkligen börja fundera över om det är vettigt att använda min favoritfåtölj som klädförvaring.

Musikfunderingar

Det finns musik som målar små fina miniatyrer med liten pensel.

Det finns musik som målar upp stora ljudlandskap med kraftfulla penseldrag.

Det finns musik som försiktigt lirkar upp en tioliters hink med målarfärg, lyfter upp färgburken, tittar på den, tittar på duken... och slänger färgen, med burk och allt, med all kraft rakt in i duken.

Just nu lyssnar jag på Nine Inch Nails, som lyckas med allt ovanstående plus lite till. Att den enda färg som används är svart gör ju inte saken sämre.

Trendrapport: shorts

Ni kommer inte att få se mig i shorts, hur modernt det än blir. De enda shorts jag kan tänka mig att ta på mig kräver lite tyngre artilleri när det gäller accessoarer.

Lösögonfransar, exempelvis.

Jag är dock inte helt säker på att just den klädseln skulle funka fullt ut på jobbet. Lite väl drastiskt att behöva byta jobb, kanske.




Uppdatering: Bilden är från filmen Cabaret med Liza Minelli som Sally Bowles, komplett med lösögonfransar.

Trendrapport: höga klackar

Jag tillbringade fredagskvällen uppkrupen i en soffa på Pontus by the Sea med en väninna och ett par flaskor champagne. Jag kunde under kvällen konstatera att det tydligen är väldigt populärt med spetsiga skor/stövlar med mycket höga klackar, helst superultratunna stilettklackar.

Man kan väl tycka vad man vill om den saken. Det jag personligen tycker är att dylika fotbeklädnader inte skall få säljas till personer som inte vet hur de skall ta sig fram i dem. Det borde ingå en kurs i hur man går snyggt i högklackat, helt enkelt. Man blir inte sexig av att knäa och vingla fram. Man blir bara löjeväckande.

Så om du vet med dig att du inte kan gå snyggt i högklackat, hör av dig till mig för en snabbkurs. Eller nöj dig med att ha skorna på dig i sängen.

För övrigt anser jag att sandaler skall säljas tillsammans med en fotfil.

Hobbies

Just nu ägnar jag min fritid åt att sova, dagdrömma och lyssna på musik. Jag känner ibland att jag borde göra något mer aktivt. Kanske dricka vin? Ingen dum idé. Funderar vidare på den möjligheten.

Musik just nu är Velvet Underground, Lou Reed, David Bowie, Nine Inch Nails, New York Dolls, David Johansen. OK... jag erkänner att det slinker med en skvätt Depeche Mode också då och då.

Med tanke på ovanstående: är det någon som sett Trent Reznor i fjäderboa någon gång? Eller åtminstone lite paljetter, glitterögonskugga eller så? Det verkar vara en gemensam nämnare för de övriga på min musiklista.

Dagens outfit

Sunkiga mysbyxor, oformlig urtvättad tröja, okammad och osminkad.

Men vänta nu... påskkäring är väl morgondagens tema? Så fel det blir ibland.

Förnuft - känsla 1-0

Min plånbok segrade över min förälskelse i en klänning från DKNY idag. Jag har gått och sneglat på den länge, och idag tog jag mod till mig och provade den. Jag hoppades förstås på att den inte alls skulle passa, men så väl var det inte. Den var hur snygg som helst. Men... 4300 kr, och dessutom kemtvätt. Nej. Inte ens jag lyckades klara av att intala mig själv att den var värd det.

Gammal hund

Jag har köpt ny mobiltelefon. Det var fyra år sedan sist. Det har hänt en hel del på teknikfronten sedan dess, kan man lugnt säga. Tur att jag har en vecka ledigt för att ha en chans att lära mig att använda i alla fall de grundläggande funktionerna på eländet...

Debatt om modebloggar

Det verkar som om många stör sig på modebloggar. Jag måste säga att trots att jag personligen finner de flesta modebloggar ointressanta (eftersom jag helt enkelt inte har det modeintresset) så har jag svårt att begripa vad som skulle vara fel i att skriva om något man är genuint intresserad av.

Jag har träffat några av mina allra bästa väninnor, intelligenta och kloka och helt underbara kvinnor, via ett nätverk som handlar enbart om smink och skönhetsvård. Javisst, smink är yta. Men det finns ju så mycket mer än bara yta. Vi delar detta ytliga intresse, och vi delar andra intressen som förmodligen anses "finare".

Igår var jag på ett seminarium där en person kom in som inspirationsföreläsare för att ge lite nya idéer utanför seminariets ämne. Resten av seminariet var IT-relaterat. Det var en blond, välsminkad, modemedveten, snygg tjej. Hon är litteraturvetare och kulturjournalist. Och professionell boxare. Jag gillar kontrasterna.

Jag önskar att fler förstod att vi människor har många dimensioner. Inte enbart det som syns vid första anblicken. Inte enbart det vi väljer att visa upp mot omvärlden i en given situation.

Dagens outfit

Ett par nya, tajta jeans och en stor portion självförtroende. Känns bra.

Musiklista

Att jag är löjligt långt efter min tid när det gäller att upptäcka musik har väl alla förstått vid det här laget. Inte nog med det, jag är löjligt långt efter när det gäller den här listan också. Hittade den hos Jessica, och eftersom jag har noll inspiration för tillfället så norpar jag den.

Öppna iTunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara.

Hur många låtar?: 1954 st.

Sortera låt efter titel:
Första låten: "Heroes", David Bowie (men varför dessa fnuttar runt låtens titel, kan man ju fråga sig)
Sista låten: Zither, R.E.M.

Sortera efter tid:
Kortaste låt: Avtryck, Kent 0:00 (nå, det är ju en välsignelse på sätt och vis eftersom jag inte egentligen gillar Kent, men verkar det inte lite skumt ändå?)
Längsta låten: Europe, Noir Désir 23:44 (kan inte minnas att jag någonsin lyssnat på den)

Sortera efter album:
Första låten: This Is Not America, David Bowie
Sista låten: Lady Stardust, David Bowie

Sortera efter artist:
Första låten: One Way Out, Al Kooper/Michael Bloomfield
Sista låten: Smokestack Lightning, Yardbirds

De fem mest spelade låtarna:
Fem Depeche Mode-låtar från Playing The Angel. Faktum är att man måste krypa ända ner till plats 51 på listan för att hitta något annat än DM, och då blir det I'm Afraid Of Americans med David Bowie följd av Frenchette med David Johansen. Klart pinsam fixering vid DM efter förra månadens konsert :-)

Första låten som kommer upp på Shuffle:
Beginning To See The Light, Velvet Underground

Sök...
"sex", hur många låtar kom upp? Hela 45 stycken, tack vare Red Hot Chili Peppers och James Brown.
"love", hur många låtar kom upp? 97 st
"death", hur många låtar kom upp? 6 st
"you", hur många låtar kom upp? 136 st
"chewbacca", hur många låtar kom upp? ingen

Någon gång i en framtid nära dig ska jag ta tag i att lyssna på alla olyssnade skivor som ligger och skräpar i min iTunes. Kan bli rätt spännande, misstänker jag.

Mer indoktrinering

Morrissey ska man tydligen lyssna på. Återigen något jag missat, alltså. Resonerar dock som så att han kan ju inte vara helt och hållet fel. Han har i alla fall bra musiksmak enligt vad jag har lyckats läsa mig till. New York Dolls-fan på gränsen till det patetiska. Gulligt. Dessutom är han passande dyster, enligt uppgift. Också något som tilltalar mig.

Min utbildning i nutidskultur fortsätter alltså så sakteliga, den här gången tack vare Lisa. Jag passade på att låna massor av musik av henne häromdagen, däribland någon form av singelsamling med The Smiths. Någonstans ska man ju börja.

Men - ärligt talat - har inte Morrissey en liiiiten smula jobbig röst? Notera att detta uttalande kommer från en person som har Bob Dylan som husgud, så gudarna ska veta att jag borde klara det mesta när det gäller jobbiga röster.

Nåja. Man vänjer sig väl. Sa hon dystert.

Ny favoritblogg

Om mode... eller kanske inte: antifashion.

Udda intressen

Jag älskar broar. Speciellt hängbroar.

Och måsar. De svävar så vackert. Speciellt kring hängbroar.

Älskar, älskar inte...

Om man packat ett par flyttkartonger med kläder och prylar som skall skänkas till Myrorna så är det ingen bra idé att öppna dem några månader senare för att se vad man kan tänkas ha lagt där. Just nu står 6 par skor på mitt vardagsrumsgolv. Jag fick helt plötsligt för mig att de inte var så hopplösa som jag tyckte tidigare. Kanske till och med riktigt snygga.

Korkat.

iTunes - Just For You

iTunes har tydligen något "nytt" koncept som ger tips om musik baserat på vad man tidigare köpt.

Jag köpte Thåströms "Skebokvarnsv. 209" för ett tag sedan. Nu rekommenderar iTunes "Back To Bedlam" med James Blunt. Och "Son Of A Plumber".

De kan ju för tusan inte vara kloka. Inte någonstans. *ryser*

Lista

Den här listan flaxar runt på lite olika bloggar. Hittade den först hos superkryp.

Senaste impulsköp: Tre cd-skivor (Lou Reed: Transformer, Velvet Underground: The Velvet Underground & Nico, Neil Young: Harvest).
Bästa promenad: Hem från jobbet.
Favoritdryck: Vin, helst rött.
Äter lyxmiddag på: Hemma.
Favoritgata: Sveavägen.
Bästa förfestmusiken: Just nu är jag Depeche Mode-fixerad.
En bra gå bort-present: Tulpaner, tulpaner, tulpaner.
Favoritlyxartikel: Champagne.
Älsklingsljud: Hammond-orgel och skränande måsar. Inte nödvändigtvis samtidigt.
Senaste upptäckt i Stockholm: Jag rör mig bevisligen i alltför snäva cirklar eftersom jag inte kan komma på att jag upptäckt något nytt på ett bra tag. Skärpning!
Favoritgalleri: Har inget, springer i antikaffärer och på loppmarknader i stället.
Favvosajt: Shortcut.
Tidning: Residence.
Här bjuder jag mamma på middag: Hemma.
Favoritförort: Förort?? Nä.
Fikar gärna på: Gillar inte att fika.
Favvobutik: NK.
Bästa lunchställe: Chinatown i Lausanne. Funkade bra när jag bodde i Lausanne, funkar klart mindre bra nu.
Favoritmärke: Oj, det går ju knappt att svara på... jag begränsar mig till kategorin hudvård/smink och säger då självklart Chanel.
Favoritdjur: Katt.
Världens bästa nu levande regissör: Ingen aning. Film är något jag inte begriper mig på.
Stjärna jag vill träffa: Om jag får återuppliva de döda: Serge Gainsbourg. Om inte: Bob Dylan.
Favvoskor: Ett par snygga halvhöga stövlar som funkar både till kjol och till byxor.
Klädkonto per månad: Det har jag aldrig vågat räkna ut.
Modeförebild: Coco Chanel, för hennes sätt att vända uppochner på samtidens föreställningar om hur mode skulle vara.
Mest överskattade affär: Någon form av hatkärlek får mig att även här svara NK.
Det dyraste jag köpt: Min bostadsrätt.
Mode jag aldrig vill se igen: Cityshorts. Men vänta nu... det är ju toppmodernt i år igen. *gaaaah!*
Favoritprodukt på Systembolaget: Champagne. Naturligtvis. Se frågan om favoritlyxartikel.
Bästa fyllekäket: Ett stort lass med skagenröra.
Favoritbar: Eriks Vinbar.
Senaste fyndet: Den här kjolen. 20% rabatt. Tack, Åhléns.
Bästa romanen: Anthony Burgess: Earthly Powers.
Bästa diktsamligen: Leonard Cohen: Puckelryggens sånger.
Favoritprodukt på apoteket: Ipren.
Beställer i baren: Vin.

Sockerchock

Idag har jag haft en klänning med volang och rosett. Den som känner mig vet att detta är ovanligt, oväntat... för att inte säga helt osannolikt. Ännu mer otroligt är att jag faktiskt kände mig snygg och inte ett dugg utklädd.

Titta det snöar, titta det snöar, titta det...

... är för jävligt.

Vårkänslor

Där hängde den. Kjolen som jag suktat efter i ett par månader men aldrig ens kommit mig för att prova. Mitt framför näsan på mig. I rätt färg. Och rätt storlek. Eftersom jag har ångrat så bittert att jag inte köpt den tidigare så var jag självklart tvungen att göra det nu.

Det är en mörkt smutsgrön kjol från J Lindeberg, i tung viscose/polyester med riktigt bra fall. Modellen kan väl närmast beskrivas som... punkterad ballong, kanske?

Jag är lycklig.

Uppskjutardjävul i repris

Nu när jag äntligen fått min bokhylla och min förvaringsbänk så har jag inte längre något rimligt skäl att fortsätta möblera min lägenhet med flyttkartonger, pappkassar med prylar och klädhögar. Det jag ska behålla kan lätt sorteras in på lämpliga ställen, och överflödet kan säljas på Blocket eller bäras iväg till Myrorna.

Hur kommer det sig då att allt fortfarande är kvar?

Separationsångest?

Är det så enkelt att jag börjar bli rädd för att "Projekt Lägenhet" snart är klart, och att jag då inte ska ha något att göra efter det?

Shop/un-shop

Igår un-shoppade jag sandalerna jag shoppade i onsdags. Jag insåg att bara för att de var rätt storlek så var det inte skäl nog att köpa dem. Om de inte passar min stil så ska jag helt enkelt inte ha dem. Det skulle ju vara fantastiskt om jag äntligen börjar inse detta uppenbarligen svårbegripliga faktum. Jag vet inte hur många av mina felköp i skoväg som fått traska iväg mer eller mindre oanvända till Myrorna. Expediten försökte dock få mig att ändra mig genom att försäkra mig om att alla kvinnor behöver ett par sandaler med kilklack i sommar. Är det så, verkligen?

Jag gjorde dock raskt av med pengarna igen genom att shoppa kökshanddukar från Klässbols Linneväveri. Modellen heter Manhattan, jag hade redan två och köpte nu fyra till. Alla mina gamla slitna, eländiga kökshanddukar ligger i en hög på vardagsrumsgolvet på väg mot sopnedkastet.

Dessutom halkade jag in på Zanzlöza Zmycken, där jag hittade något jag letat efter en längre tid: ett läderarmband. Just det här var från Jean Paul Gaultier. Omedelbar kärlek uppstod.

Tyvärr var jag otrogen mot den kärleken redan idag. Min blick råkade nämligen falla på ett armband från Hermès på NK... och det fick följa med mig hem, eftersom det verkligen bad mig om det. Jag ljuger inte, det talade mycket förföriskt till mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det för Jean Paul. Eller för mitt bankkonto.

I övrigt har jag också investerat i en dvd-spelare. Igen. Min tredje. Ska försöka behärska mig och inte titta på samtliga avsnitt av en säsong av 24 i ett sträck igen, det är vad som tagit död på de tidigare dvd-spelarna. Eller så är det just precis vad jag ska göra nu när jag ändå har garanti på den. Jag är i alla fall trygg i förvissningen om att jag inte behöver titta på melodifestivalen i kväll.

Äntligen!

Äntligen äntligen äntligen har jag fått mina möbler som jag beställde den 3 december. Det var på tiden.

Dagens toppnotering på nöjd-kund-index, tillsammans med ett stort fång virtuella rosor, går till de två killarna från Birka Logistik som mot alla odds lyckades lirka in min Unit från Asplund i lägenheten. Otroligt skickliga och trevliga.

Dagens fnysning går till killen från Nordiska Galleriet som inte ens orkade packa upp bokhyllorna ur sina kartonger.

Balenciaga

Jag har förälskat mig totalt i Balenciagas kollektion för våren/sommaren 2006. Speciellt kjolen som finns på bilderna 7, 9 och 10. Jag är rent generellt svag för asymmetriska kjolar, klassiska och lite småkorrekta vid första anblicken men där det händer något mer. Det gäller inte bara kjolar, förresten.

Walking in my shoes

Gick ut för att köpa ett par boots. Kom hem med ett par sandaler i stället. Sandaler som troligen åker tillbaka till affären i morgon, de är inte helt perfekta vid närmare eftertanke. Inte bara med tanke på att de är föga lämpliga i det här vädret, utan för att de faktiskt inte var så snygga när de väl kom med mig hem. De är dessutom lite för stora.

Jag har förvånansvärt många par skor (och stövlar...) med tanke på att jag alltid gnäller över hur svårt jag har att hitta skor i min storlek. Jag har nämligen så löjligt små yttepyttefötter att det enda som funkar är italienska 35:or eller barnstorlek. Till och med min nioåriga systerdotter har större fötter.

För något år sedan hade jag en diskussion med goda vänner om kroppsuppfattning och vilka tre saker man skulle vilja ändra på om det plötsligt stod en god fé där med ett trollspö i handen. Jag är nöjd med det mesta, men konstaterade att jag gärna skulle vilja ha lite större fötter så att jag hade lättare att hitta snygga skor. Per undrade lite stillsamt om det inte var enklare att jag önskade att det fanns ett större utbud av skor i min storlek i svenska affärer. Det kan han ju ha rätt i. Hur som helst så vågar jag inte tänka på hur min garderob skulle se ut i så fall. Eller min plånbok.

Se rött

Jag har haft albinokaninröda och svidande ögon hela dagen idag, vet inte varför. Troligen begynnande förkylning.

Först nu kom jag på att jag har en flaska ClearEyes hemma. Det hjälpte. Synd att jag inte har något hjälpmedel mot dåligt minne här hemma också. Eller har jag det? Minns inte.

Antik- och kuriosamässa

Idag började antik- och kuriosamässan i Sollentuna. Som vanligt tog jag en dag ledigt för att hänga på låset och trängas med pensionärerna. Det är nog sista året jag gör det.

Den stora antikmässan i Älvsjö blir mer och mer ointressant i och med att prylarna som säljs är på tok för dyra.

Jag trodde att jag skulle uppskatta Sollentunas antik- och kuriosamässa mer, men den blir mer och mer ointressant i och med att prylarna som säljs där till 97,3% bara är rent skräp. Dyrt skräp, dessutom. Älvsjös antikmässa har i alla fall den goda smaken att ge någorlunda valuta för pengarna. Om man har pengarna, alltså.

Jag kom ut från mässan med en enda sak som jag faktiskt letat lite halvhjärtat efter: en vas från Skruf, signerad Edenfalk. Ganska nöjd kund, i alla fall.

Våga vägra...

... melodifestivalen!

Allvarligt talat. Är jag den enda som gör i stort sett vad som helst för att slippa se och höra melodifestivalen?

Pip?

Problemet med att koka ägg samtidigt som jag har Depeche Mode i iPodens hörlurar är att jag inte uppfattar äggklockans pipande. Jag tror att det är en synth som ska vara där. Hårdkokta ägg är gott, som tur är.

Det påminner mig osökt om en kväll för många år sedan. Jag stod i köket och stökade, och helt plötsligt hörde jag hur min make (numera ex-make) drog igång dammsugaren i vardagsrummet. Frivilligt. Jag studsade givetvis ut till honom för att utstöta lämpliga glädjetjut och andra uppmuntrande läten. Nej, det var inte dammsugaren. Han hade köpt en ny skiva med något obskyrt råpunkrasselskrammelband. Röjde gjorde det förvisso på sitt sätt, men jag hade föredragit dammsugaren.

För den som inte förstått det ännu så har jag snällt accepterat att bli musikindoktrinerad. Men vissa blippanden gör mig sannerligen förvirrad.

Kan inte låta bli...

Den var ännu bättre på Globen häromdagen. Men den är inte så illa här heller.

Det finns fördelar med att vara så totalt bortkopplad från samtiden som jag oftast är. När man väl upptäcker musik man tycker om så finns det massor att gräva i.

Nackdelarna kan ni säkert räkna ut själva.

Trendspaning

Jag har haft detta i huvudet ett bra tag nu, men inte riktigt hittat formen. Därför struntar jag i formen.

De nyckelord jag tänker på är medvetna konsumtionsval, simple living, less is more, kvalitet framför kvantitet. Kanske med en släng av ekologiskt hållbarhetstänk.

Nej, det handlar inte om att alltid köpa billigt och spara pengar, snarare tvärtom. Det handlar om att köpa en dyrare kvalitetströja i stället för en hel hög H&M-tröjor. Att dricka ett glas av ett riktigt gott vin i stället för att köpa hem en bag-in-box. Att ta sig tid att handla och laga mat med omsorg, kärlek och riktigt bra råvaror. Men också att äta middag på en riktigt bra, enkel kvarterskrog i stället för att lägga pengar i onödan på en dyrare restaurang som kanske har ett "finare" namn men där maten inte är riktigt i klass med priset.

Känner ni igen det? Det kommer ni att göra. Om inte nu, så om ett tag.

Modeminnen

Jag måste nog modifiera min sågning av 80-talsmodet en smula.

Köpte senaste DV Mode häromdagen, men hade inte ork att titta i den förrän idag. Inredningstidningar kan inte ligga olästa någon längre stund hemma hos mig, men jag är inte lika intresserad av kläder.

Artikeln jag fastnade för var "När världen blev en catwalk", om 80-talet. Den återupplivade minnet av vad som faktiskt i mina ögon var bra, nämligen Mugler, Alaïa, Gaultier och framför allt min stora favorit på den tiden, Claude Montana. Jag ger mig. Det fanns snygga kläder även på 80-talet.

Annat som jag tyckte om i tidningen var fotoreportagen Glamazon och Rollspel, samt Balenciagas kollektion.

Kanske, kanske kommer modet att svänga mot något som jag gillar nu. Det ser nästan så ut.

Finfredag och sunksöndag

Mitt lite halvhjärtade försök till finfredag har avlösts av en riktigt helhjärtat sunkig helg. Tänk otvättat hår och mysbyxor, så förstår ni. Igår lördag hade jag egentligen tänkt gå ut på stan en sväng, men efter att ha sett snön så bestämde jag mig för att strunta i det. Samma sak idag, trots att det inte snöar som igår. Eländet ligger ju kvar på marken i alla fall.

Lördagens ovilja att gå ut var inte helt orelaterad till att väninna T kom på improviserad middag på fredagen. Hon har bestämt sig för att indoktrinera mig (själv påstår hon att det handlar om att utbilda mig i nutidskultur) så hon kom hem till mig och laddade ner allt hon hade med Depeche Mode i min iTunes. Indoktrineringen funkar förvånansvärt bra, jag har frivilligt erbjudit mig att gå med henne på konserten i sommar. Det som funkar väldigt mycket mindre bra är att dricka Frozen Margaritas kl 04:00, man blir så himla trött dagen efter.

Musik

Liksom Sessan och många andra var jag på Depeche Mode-konserten igår. Det var en klart intressant erfarenhet, speciellt eftersom jag har en stark misstanke om att jag var en av de få som var där som i stort sett inte hade den minsta aning om vad det var för musik som väntade mig.

Detta bör nog förklaras.

Naturligtvis har jag inte kunnat missa Depeche Mode totalt de senaste 25 åren, men de har aldrig gjort något djupare intryck på mig. När de först slog igenom tyckte jag bara att det var något lättviktigt blippande strunt som min dåvarande pojkvän var helt överförtjust i men som framkallade allergiska reaktioner hos mig, och det intrycket har aldrig egentligen fått en chans att ändras. Jag har följaktligen inte lyssnat aktivt.

Hur som helst, en väninna släpade mig till Globen igår (jag protesterade faktiskt inte alls särskilt kraftfullt). Jag blev klart positivt överraskad. Självklart kände jag igen mycket av det som spelades, även om jag inte på förhand skulle kunnat räkna upp några låtar. OK, med tumskruvar skulle jag kanske lyckats klämma ur mig Personal Jesus och Master And Servant. Och Gahans röst går ju inte att ta miste på, jag tycker mycket om den även om jag normalt gillar lite "spetsigare" röster (eller hur man nu ska beskriva det).

Gårdagens solklara musikfavorit var Leave In Silence, som var helt underbar. John The Revelator fastnade också direkt. När det gäller scendekor erkänner jag att jag blev klart förtjust i de små texterna som flimrade förbi med tillrop som "misery", "pain" och liknande. Trivsamt med folk som inte är för klämkäcka, och en välkommen motvikt till schlagerfestivalseländet som jag benhårt vägrar titta/lyssna på.

Det mest lustiga var väl alla associationer till annat som jag fick under konserten. I mitt huvud blixtrade förbi The Doors, tidiga Genesis (Peter Gabriel) och ett gäng andra osorterade bilder och ljud.

Sammanfattning: Jag kommer inte att bli Depeche Mode-fan, men jag kan absolut tänka mig att traska iväg på fler konserter om tillfälle ges, och kanske peta in några valda låtar i min iPod. Och jag kommer aldrig, aldrig att anamma 80-talets klädmode igen, hur modernt det än kan tänkas bli. Du milde tid, så mycket gräsligt man får se när man letar runt på nätet och tittar på gamla bilder på Depeche Mode.

I säkert förvar

Någonstans i lägenheten ligger fjärrkontrollen till min stereo. Möjligen har den råkat bli utslängd av misstag, men det mest troliga är att jag lagt den på ett säkert ställe för att den inte ska komma bort. En smula trist att jag inte kommer ihåg var detta säkra ställe är.

Jag letar vidare. Kylskåpet, kanske?

Egenheter

Det verkar som om det mest intressanta bloggvirket just nu är listor om vilka egenheter man har. Även på Shortcut hittade jag en tråd med dylika bekännelser. Idétorka, anyone? Så jag hoppar väl på tåget och gör hela två listor. Så konstig är jag.

Egenheter i köket:

• Hur jag än bär mig åt så klarar jag inte av att koka en lagom mängd pasta. Det blir alltid för mycket. Även om jag mäter upp det. Det ser ju så lite ut så jag slänger i lite till för säkerhets skull, även om jag vet att det kommer att bli för mycket.
• Jag avskyr matrester. Även om jag ställer in resterna i kylen så är sannolikheten för att jag äter upp dem väldigt, väldigt liten. Enda chansen är om det är tillräckligt mycket kvar för att bli en lagom lunchlåda till dagen efter.
• Efter att ha bott utomlands i många år med klimat som är mer gynnsamt än det svenska för diverse småkryp så förvarar jag numera alltid torrvaror i tättslutande burkar. Det är så trist när maten kryper omkring i skafferiet.
• Jag lagar i stort sett alltid middag på kvällen, även om det bara är till mig själv (vilket oftast är fallet eftersom jag är singel utan barn). Det tristaste som finns är att äta en macka eller en yoghurt eller något sånt, då är jag faktiskt nästan hellre utan mat.
• Uppdaterat 060221 kl 23:10: Jag kan ha choklad hemma i flera veckor utan att ens frestas att äta upp den. Om jag har förstått mina vänner korrekt så är detta en Extremt Egendomlig Egenhet.

Andra konstigheter:

• Jag klarar inte av att läsa en bok eller se en film som någon rekommenderat. Det värsta en vän kan göra är att sticka en bok i handen på mig och säga "den här är jättebra, du får låna den". Jag läser den helt enkelt inte.
• Jag har oändligt svårt för att gå och lägga mig på vardagarna. En fredagkväll kan jag däcka tidigt, men det är snudd på omöjligt att komma i säng före midnatt en vanlig vardag. Inte för att jag har saker att göra, och inte för att jag inte är trött (ibland sitter jag nästan och halvsover), utan helt enkelt för att... jag vill inte.
• Jag klarar inte av att ha fula förpackningar i mitt hem. Saker och ting flyttas raskt över till snyggare behållare. Detta gäller även såna obskyra saker som diskmaskinstabletter, de ligger i en snygg plexiglaslåda i städskåpet i stället för i sin fula originalförpackning.
• Jag missbrukar inredningstidningar, inredningsböcker, inredningsprogram på tv... det mesta som har med inredning att göra.

Nej, jag ger upp. Det måste ju finnas (minst) en femte egenhet att lägga till på varje lista, men jag kan inte komma på vad det skulle vara. Jag får väl fundera vidare och återkomma.

I väntans tider

Den 3 december beställde jag en bokhylla och en förvaringsbänk. Enligt uppgift var leveranstid 6-8 veckor.

Även om man räknar bort ett par veckor för julledighet så har jag gått rejält över tiden.

Heta kittel, sjud och bubbla

Min köttfärssås har nu puttrat i tre timmar, och det blir nog lagom med ungefär en timme till på spisen. Hur jag står ut med att vänta på middagen så länge? Det gör jag inte. Detta är inte dagens middag. Köttfärssås blir liksom andra grytor bättre dagen efter, det är alltså morgondagens middag jag lagar idag. Och ett antal fryslådor. Idag har jag ätit annat.

För övrigt undrar jag samma sak som Helena: Vad har hänt med köttfärsen? Jag kommer att välja köttfärs med största omsorg fortsättningsvis, jag märker att det är klart sämre kvalitet på den fabrikspackade färsen. Ännu en sak att notera inför kommande matshoppingturer.

Shopping på Antikmässan

Idag kom jag äntligen iväg till Antikmässan. I vanliga fall brukar jag ta en semesterdag och hänga på låset på torsdagen när mässan öppnar, men i år funkade inte det. Ja, jag är lite smått besatt av den här typen av evenemang.

Antikmässan är egentligen inte min favorit. Det som visas där är ofta för gammalt, fel stil och/eller för dyrt. Jag tycker om 1900-talsdesign. Därför föredrar jag Antik& Kuriosa-mässan i Sollentuna. Där har man lite större chans att göra skojiga fynd. Men visst dreglade jag över Wiwen Nilsson-silver och Stig Lindberg-keramik, och jag förälskade mig totalt och hopplöst i en liten kinesisk keramikdosa från 1400-talet.

Hur som helst så kom jag hem med en liten saltsked i silver, samt ett silverarmband med matchande ring. Armband och ring köpte jag av Fredrik Zimmerdahl. Det är finsk design, Matti Hyvärinen från 1974. Jag gillar stora smycken, helst vintage så jag är hyfsat säker på att inte så många andra har samma. Fredrik är suveränt trevlig och kunnig. Jag har varit i kontakt med honom tidigare angående vinglasen jag samlar på (Rhapsody av Palmqvist, Orrefors 1950-tal). Ringen behöver tas in så den passar mitt finger och armbandet måste justeras lite, annars är de perfekta till en enkel svart kostym. Som jag inte äger för närvarande. *skriver upp på inköpslistan*

Mode

Jag sitter här och tittar på Elle-galan och går samtidigt igenom min garderob.

Min garderob är ett sorgligt kapitel. Inte själva "möbeln" eller vad man nu kan kalla en inbyggd garderob för, utan innehållet. Jag har utfört en rätt omfattande "what not to wear"-utrensning alldeles själv. Det som tyvärr förstör upplägget en smula är att ingen hittills har gett mig en check på £2000 för att köpa nya kläder. Det innebär att jag har väldigt lite att ta på mig. Det som hittills fått godkänt är:

• en kritstrecksrandig kostym (kavaj + byxa, Tiger)
• en svart kavaj (Tiger)
• ett par helsvarta byxor (Lindeberg, funkar naturligtvis inte med Tiger-kavajen... det vore ju att hoppas på för mycket)
• ett par svarta byxor med tunna, tunna kritstreck i lila och grått (Lindeberg)
• ett par jeans (Levi's)
• en svart knäkort omlottkjol (Tommy Hilfiger)
• en svart pennkjol (Karen Millen)
• en svart festklänning
• ännu en svart festklänning
• en lavendelblå festklänning (att användas i undantagsfall, allt som inte är svart är normalt sett helt onormalt för mig)

Detta är alltså basen i min garderob, det som jag vet passar och fungerar. Till detta kommer förstås en liten hög med toppar/tröjor som också passar. Resten ligger i en stor hög i fåtöljen i vardagsrummet, för genomgång. Mycket har krympt sedan jag köpte det (eller hur det nu var...), men några fler plagg som fortfarande passar och är snygga borde jag kunna plocka fram ur högen.

Jag håller tummarna för att min Marcel Marongiu-kjol kommer att få godkänt. Inköpt för 2-3 år sedan på NK, rea på rean på rean (möjligen var priset ytterligare nedsatt). Den har hög midja, är snäv och slutar strax under knät. Helt rätt just nu, med andra ord (om jag nu inte som vanligt missuppfattat modediktaturen). Men jag känner för att byta ut chiffongbandet som håller ihop den trivsamt oanständiga slitsen mot något annat, sidenband tror jag blir rätt.

För övrigt köpte jag Marcel Marongiu-kjolen delvis för att jag har grämt mig över att jag inte hade råd att köpa en av hans kjolar som jag såg i Lausanne hösten 1994 och några månader senare i Stockholm. Jag hade helt enkelt inte råd eftersom jag var arbetslös, men jag har ofta tänkt på den. Det är väl så att man ångrar mer det man inte gjort än det man gjort.

Plogsamt

Jag har verkligen längtat hem till min egen lägenhet den här dryga veckan som jag varit hos mina föräldrar i den lugna lilla staden (läs: ankdammen) där jag är född och uppvuxen. Men just plogbilens dundrande framfart utanför mitt fönster är väl inte det jag längtat allra mest efter, förstås.

Matnyttigt

Jag är väldigt duktig på att leka feng shui även bland böcker, vilket gör att min samling av kokböcker är rätt tunn. Jag har i min bokhylla:

• Boonlong Boonyuen: La cuisine thaïlandaise
• Anne Cheng: Asiatisk mat
• Lisa Kinsman: Délices de Chine
• Kenneth Lo's New Chinese Cookery Course
• Hedvig von Mentzer & Anna Huerta: Snittar
• Michel Montignac: Montignacs bästa recept
• Norma Weber-Wong: Cuisine chinoise
• Yan-kit's Classic Chinese Cookbook

Den som är uppmärksam kan säkert se någon form av mönster i ovanstående. En sak som slår mig i alla fall är att jag har massor av kokböcker på franska, utom just Montignac.

Den kokbok jag är allra mest glad över är Kenneth Lo's New Chinese Cookery Course. Den har jag återfunnit på Amazon.co.uk efter drygt 10 år, den damp ner i brevlådan häromdagen. Jag hade den tidigare på franska (surprise...) men min ex-make lånade ut den till några kompisar i Annecy eller var det nu var och den kom aldrig tillrätta i skilsmässan. Nej, vi skildes inte pga detta, men det gjorde ju inte saken bättre. Jag hade inte ens hunnit läsa igenom den ordentligt själv, bara provat ett recept som var suveränt på Sichuan Hot Crispy Fried Shredded Beef. Så nu ska jag kasta mig över den igen. *mums*

Naturligtvis har jag också en uppsättning andra recept nedskrivna på diverse papperslappar. Funderar på att samla ihop alla dessa i en receptblogg. Får se om det blir något av den saken.

Dead or alive

En amerikansk läkare har uppfunnit ett test där man kan se hur gammal man kommer att bli.

Jag vågar nog inte göra testet. Med min inställning till en sund livsföring finns det anledning att misstänka att testet kommer att visa att jag redan är död.

Rester

Min mamma har lärt mig att man ska ta vara på mat som blir över och inte slänga rester. Jag erkänner att jag är dålig på det, oftast får jag rensa ut något luddigt som sakta börjar krypa omkring i kylskåpet. Därför har jag i stort sett slutat ta vara på rester, om de inte är såpass stora att de utgör en lämplig matlåda att ta med till jobbet påföljande dag.

Idag har jag dock tagit hand om en del rester. Jag hade tre stycken lime som låg och sakta vissnade i kylen, och det är ju synd att låta dem förfaras. Tillsammans med en liten restslatt cointreau och en skvätt tequila ur en flaska som säkert bott i mitt barskåp i 10 år så blev det en laddning margaritas, som jag hällde i en plastbunke och ställde in i frysen. Frozen margaritas är inte helt fel. Bra rester att plocka fram någon dag när man har tråkigt.

Nu måste jag helt plötsligt köpa mer cointreau. Så besvärligt. *noterar på inköpslistan bredvid champagnen*

Flyttfrågor

Ett antal bloggare har den senaste tiden snällt svarat på följande frågor:

1. När flyttade du senast?
2. Hur många gånger har du flyttat?
3. Vad tycker du är det värsta med att flytta?
4. Det bästa med att flytta?
5. Vill du flytta nu och i så fall vart?

Påfallande många har på fråga 4 svarat att det bästa är att man får rensa, kasta, koll på vilka prylar man har. Vän av ordning (i alla bemärkelser) frågar sig naturligtvis varför det är så? Varför inte rensa kontinuerligt i stället? Det finns exempel på människor som tagit hjälp av en flyttstajlare inför försäljning av bostaden, men upptäckt efter en rensning att de inte alls behövde flytta, bostaden hade bara försvunnit i de allmänna skräphögarna.

Jag är bra på att rensa. Så bra att jag för tillfället har lite kris om jag inte tvättar en gång i veckan, de allra flesta av mina lite tjockare toppar och tröjor som lämpar sig för vinterbruk har nämligen åkt ut. Det är kanske lite övernitiskt.

OK, mina svar:

1. December 2002.
2. Orkar inte räkna, det är rätt många gånger.
3. Att flytta inom samma stad besvärar mig inte, men jag har bytt stad och till och med land några gånger och det svåraste då är att lämna vännerna man fått på platsen. Nuförtiden är det tack och lov enklare att hålla kontakt via mail och så, jag är en hopplöst dålig brevskrivare.
4. Att få inspiration av en ny plats, allra helst en ny stad eller ett nytt land.
5. Jag trivs väldigt bra där jag bor nu, men om jag vann massor av pengar skulle jag gärna köpa något större - också i innerstan.

Dagens middag

Dagens middag blev pasta med tomatsås enligt recept som jag hittade hos Kinna. Jag missade löken och persiljan och ersatte honungen med lite råsocker, annars var såsen enligt anvisningar. Pastan var fullkornspasta från Saltå Kvarn. Salladen... ja, ni vet vad jag tycker om sallad. Tycker allra bäst om överhoppad sallad, så det fick det bli. Inget bröd hade jag hemma heller.

Trots mina små modifikationer blev det underbart gott, rekommenderas varmt!

Matlista

Listidé norpad från Hedgehog. Jag har tidigare bloggat om mitt kylskåp.

Tre saker som jag alltid har i kylen:
1. Färsk parmesan
2. Dijonsenap
3. Marmelad

Tre saker jag alltid har i frysen:
1. Rådjurskött (nästan alltid, i alla fall... tack, pappa!)
2. Kyckling
3. Isbitar

Tre saker jag alltid har i skafferiet:
1. Pasta (just nu fullkornspasta från Saltå Kvarn, faktiskt riktigt god)
2. Ett lager av mitt favoritte
3. Burktomater

Tre kryddor jag alltid har hemma:
1. Santa Maria Red Hot Chili Pepper
2. Basilika
3. Timjan

Tre saker jag använder varje dag:
1. Eeh...
2. Oj så svårt...
3. Nej, jag har tydligen ett så oregelbundet liv att jag inte kan hitta tre saker jag använder varje dag i mitt kök.

Mina tre favoritgrejor i köket:
1. Min underbara spis (gasplattor och elugn)
2. Min diskmaskin
3. Mina bestick (New York från Georg Jensen)

Tre saker som inte får komma in i mitt kök:
1. Blodpudding
2. Hushållsost
3. Falukorv

Lägger till en extra kategori, tre saker som jag skulle vilja ha i mitt kök:
1. En taklampa över matbordet
2. Nya köksstolar
3. Massor av champagne

Nördigt

Jag börjar misstänka att mina kära väninnor smittat ner mig rejält. Visst måste man väl säga att man är på god väg att bli en fullfjädrad sminknörd när man tar reda på när Chanels nya foundation skall släppas och hänger på låset för att köpa den samma dag? Och blir sur när de inte har den framme i butik den dagen?

Pro Lumière släpptes enligt uppgift i tisdags, men den fanns inte i butikerna i Stockholm då. Den fanns naturligtvis inte på taxfree på Arlanda på onsdagen heller. De stora varuhusen i Köpenhamn (Illum och Magasin du Nord) hade inte heller lyckats plocka fram den på onsdagen, men en av de större Matas-butikerna på Ströget hade den. *pust*

Varför detta hysteriska letande? Speciellt underligt med tanke på att jag inte brukar använda foundation sådär ofta så att det stör. Jo, jag skulle vara på två dagars konferens och fest med hela företaget (sisådär 800 personer) och jag kände för att vara riktigt snyggt festsminkad. Och det lyckades jag med, kan jag meddela. Ansiktet satt perfekt på plats, både dagtid och genom diverse nattsuddande och dansfnattande.

Lunchtips

I onsdags åt jag lunch på ett av mina favoritställen i Köpenhamn, Cafe Europa på Amagertorv mitt på Ströget. Jag blev nästan tårögd av lycka när jag fick in maten, den var så fantastiskt vackert presenterad! Och jag blev inte mindre lycklig när jag smakade på maten, den var minst lika god som den såg ut.

Jag åt en plocktallrik som innehöll följande smårätter:

• Rökt lax med örtcrème, dill och lime
• Krabba med melonsalsa och koriander
• Färskost med soltorkade tomater och örter
• Salade Niçoise med färsk tonfisk och vaktelägg
• Carpaccio med parmesan och basilika
• Skagenskinka med fikon och mozzarella
• Getost med olivtapenad och soltorkad tomat

Till detta serverades två sorters bröd (ciabatta och mörkt bröd) samt en skål med blandade salladssorter med krutonger, rostade pinjenötter och dijonsenapsvinaigrett. I vanliga fall tycker jag att salladsblad är det tristaste som finns, men denna vinaigrett är så god att till och med jag äter upp varenda litet blad. Priset är inte helt plånboksvänligt (159 danska kronor) men å andra sidan så är det ju inte så ofta som jag är i Köpenhamn.

Den enda lilla smakmissen i det hela tyckte jag var getost med olivtapenad. Båda var goda var för sig men slog tyvärr ihjäl varandra när man försökte äta dem tillsammans. Jag hade hellre sett någon form av rödlöksmarmelad eller liknande till osten. Men den soltorkade tomaten var perfekt, inte en mörkröd stenhård slamsa som man oftast får utan en (förmodligen) ugnstorkad, saftig liten tomat med örter.

Jag blev tokförälskad i den lilla Salade Niçoisen, den var så himla gullig (och god, förstås). Den bestod av en liten skål med en pyttepotatis, en cocktailtomat och ett vaktelägg, alla tre kluvna mitt i tu. Till detta en bit lättstekt färsk tonfisk, ett par korslagda haricots verts, en jättekapris och en god vinaigrett.

Måltidsdrycken fick bli en stor caffe latte med vanilj. Cafe Europa har den goda smaken och intelligensen att servera den smaksättare man vill ha till sin latte i en pytteliten tillbringare vid sidan av, så att man själv får tillsätta precis så mycket eller lite man vill. Något som fler borde ta efter. Enligt Alt om København arbetar världens bästa barista på Cafe Europa. Det visste jag inte men det förvånar mig inte ett dugg.

Kort sagt: besök inte Köpenhamn utan ett besök på Cafe Europa.

Ny trend?

Jag har tillbringat några dagar i Köpenhamn, och upptäckte där en lite lustig trend.

• Onsdag lunch: serverad på rektangulär vit tallrik.
• Onsdag middag: serverad på rektangulär vit tallrik.
• Torsdag lunch: serverad på rektangulär vit tallrik.
• Torsdag middag: till och med danskarna har insett att rektangulär vit tallrik inte funkar till stående buffémiddag, så det blev en vanlig vit tallrik.
• Fredag lunch: serverad på rektangulär vit tallrik.
• Fredag middag: serverad på ett antal olika vita tallrikar, varav faktiskt inte en enda var rektangulär.

Fyra av sex helt olika matställen har alltså fått någon form av superbra erbjudande på vita rektangulära tallrikar. Intressant. Speciellt intressant är det att försöka få plats med tallrikarna på trånga bord. Snyggt men bökigt, inte en trend som jag kommer att haka på.

Wonderful, wonderful Copenhagen

I morgon bär det iväg till Köpenhamn. Eller rättare sagt, planerna är att jag skall åka till Köpenhamn. Planerna är att hela företaget skall åka till Köpenhamn. Vi får väl se om SAS tycker att de planerna är godtagbara. Varför ska det bli pilotstrejk i Danmark just nu?

Jag har med mig en lååååång inköpslista på vad som skall shoppas på taxfree och vad som skall letas upp på plats. Kommer förmodligen att behöva köpa en resväska också.

För övrigt har jag inte börjat packa ännu. Klockan är ju bara strax före 11 på kvällen, ingen stress...

Godispåsar

Idag köpte jag läppstift och läppenna från Kanebo. Har förälskat mig i The Lipstick, och ville ha en festfärg för att känna mig riktigt festfin i Köpenhamn. Handlade på Åhléns City, eftersom jag hade två bonuscheckar och 20% rabatt på en vara under 23-25 januari. Jag är inte säker på att hitta Kanebo på taxfree i morgon. Läppstiftet är nr 06 Salvia och pennan nr 06 Beige.

Jag fick dessutom en liten påse med smågodis: 25 ml Volumising Shampoo, 25 ml Balancing Hair Conditioner, 8 ml dagkräm Immediate Moisture Power och 8 ml 10 Seconds Awakening Essence. Ska bli jättekul att prova, jag har inte testat någonting av Kanebo förut utom läppstiftet jag köpte.

För närvarande har även Clinique det vanliga godispåse-erbjudandet om man köper två produkter. Den här gången finns det flera saker i påsen som jag faktiskt är lite småintresserad av. Den innehåller 30 ml Rinse-Off Foaming Cleanser, 30 ml 7-Day Scrub Cream Rinse-Off Formula, 15 ml Superdefense Normal/Dry, Lash Doubling Mascara Black, Long Last Lipstick Bamboo Pink, Cream Shaper for Eyes Chocolate Lustre, Eye Colour Combo med Almost Peach och Bewitched samt något som de kallar för "Promo Eye Applicator".

Det jag verkligen är sugen på är Cream Shaper for Eyes och Eye Colour Combo, de var jättefina. Resten kan kvitta. Men ögonprodukterna... sååå fina! Och jag vet att Clinique-skuggorna är bra, ett par av mina absoluta favoriter kommer just från en sån här godispåse.

Det finns bara ett litet problem... jag kan inte för mitt liv komma på några Clinique-produkter som jag verkligen vill köpa. Jag måste dubbelkolla om ögonskuggorna finns även till försäljning, i så fall ska jag köpa dem. Och ögonpennan. Men i så fall får jag ju en godispåse också. Och då har jag dubbelt. Oj, så jobbigt det blev helt plötsligt. *hjälp*

Vardagsansikte

Nippertippan med flera listar vardagsmakeup. Jag gör detsamma.

1. En bra fuktighetskräm. Just nu är jag extra vintertorr och använder mig av Garnier Total Comfort.
2. Concealer Bisque från I.D. Makeup i inre ögonvrån och lite ner under ögat, runt näsvingarna och på mitt alldeles speciella problemområde: en röd fläck stor som en halv femtioöring på varje kindben pga ultratorr hy. Jo, jag vet att det ska vara rött på kinderna, men det bör vara i form av snyggt rouge och inte illröda småfläckar. Jag tycker att denna concealer är bättre än Touche Eclat.
3. För att ytterligare jämna ut färgen på kinderna använder jag någon gång ibland foundation, Hydralight från Isadora för tillfället. Jag har faktiskt aldrig ägt en foundation tidigare, men har äntligen upptäckt hur foundation kan användas så jag ser snygg ut utan att se sminkad ut. Man lär så länge man lever.
4. Transparent löspuder från Chanel.
5. Rouge Nars Orgasm - för att dutta dit rött på kinderna igen, i stället för det röda som jag så omsorgsfullt tagit bort.
6. Läppstift Le Lipstick från Kanebo i färgen Rananculus.

Nej, jag har inte missat något. Jag använder inte mascara till vardags för tillfället trots att jag har ljusa ögonfransar. För sisådär ett år sedan började jag få problem med att det kliade runt ögonen, och för att undvika ett allergiutbrott slutade jag med mascara och kajal till vardags. Nu har jag problemet att jag inte hittat någon mascara jag trivs med. Och man vänjer sig faktiskt vid att inte ha mascara, nu känner jag mig snarast överspacklad med mascara och kajal. Ögonbrynen plockas och färgas på salong, men jag tycker att det är obehagligt att färga ögonfransarna.

Ovanstående tar max 5 minuter. Det som tar tid för mig är håret, jag tvättar och fönar det varje morgon eftersom det är så mjukt att det formar sig efter kudden på ett ytterst korkat sätt, och det är för kort för att rädda genom att sätta upp det.

På sommaren blir det bara en fuktighetskräm med solskyddsfaktor (vilket inte Garnier-krämen har), puder och läppstift.

Notes to self

1: Det är alltid godare att göra maten själv i stället för att köpa något som låtsas vara mat. Om det inte finns råvaror att få tag på till den mat jag är sugen på så är det bara att välja en annan maträtt.

2: Om jag ändå envisas med halvfabrikat/färdigmat, läs innehållsförteckningen innan köp.

3: Glöm inte läsglasögonen, eftersom innehållsförteckningar alltid skrivs med mikroskopisk stil.

Avokado, ärter, vatten, tomater, lök, vitlök, modifierad majsstärkelse, jalapeñopeppar, emulgeringsmedel (glycerol, E461), salt, glukossirap, surhetsreglerande medel (E575), kryddor, socker, druvsocker, avokadoarom, citronjuice, örter, smakförstärkare (natriumglutamat), syror (citronsyra, askorbinsyra), vitlökspulver, limearom, stabiliseringsmedel (E412, E415), färgämnen (E104, E133), vegetabilisk olja.

Låter det gott? Nä. Det var det inte heller.

4: Undvik till varje pris Old El Paso Guacamole på burk.

Ljusa idéer

Jag behöver en taklampa till sovrummet. Behöver och behöver... vill ha, är väl ett bättre uttryck. Den jag hade har åkt till tippen, den var gammal och trasig och eländig.

Min ursprungsidé var Le Klint 172, jag har alltid tyckt att den är vacker. Efter att ha sett den som butiksinredning hos KappAhl (tror jag det är) så har jag börjat tveka. Inte för att jag inte längre tycker om lampan, utan för att jag misstänker att den kommer att vara opraktisk. Lamporna över kassadiskarna på KappAhl är väldigt dammiga. Det ser ofräscht ut, och det blir ju rätt så dammigt i ett sovrum så jag misstänker att det finns risk för samma effekt här hemma. Och det vill jag ju inte.

Alternativ nummer två är Random Light från Moooi. Funderar bara på om en lampa med diameter 50 cm funkar i ett litet sovrum som är 3x3 meter med 2,70 i takhöjd.

Sen återstår problemet med taklampor i kök och vardagsrum.

Till köket har jag faktiskt redan lampor liggande i ett skåp sedan ett par år tillbaka, jag har bara inte fått ändan ur vagnen att sätta upp dem. Det är korkat, med tanke på att köket är det mest akuta. Visst är det mysigt att alltid äta sin middag i skenet av levande ljus, men ibland behöver jag se lite tydligare än så. Det är danska lampor från någon gång på 50-60-talet, design Mogens Koch för Louis Poulsen (se bild). Jag köpte dem på Antikmässan i Älvsjö.

Vardagsrummet är ett dilemma. Jag har ingen aning om vad jag vill ha där, så tills vidare får min 5-armade 50-talslampa som jag köpte på loppis för sisådär 10 år sedan sitta kvar. Men det är ingen bra lösning. Spotlights som kan vändas och vridas för att belysa vackra tavlor, kanske? Det förutsätter förstås att jag skaffar tavlor. Jag behöver faktiskt också en läslampa vid fåtöljen, drömmen är AJ av Arne Jacobsen (pyttelilla bilden).

Det enda ställe där jag har en lampa som jag är supernöjd med är hallen: den vita/frostade Royal Lamp av Arne Jacobsen.

Jag är tydligt insnöad på danska lampor, gärna 50-tal, verkar det som.

Of mice and men

Om det ändå vore så väl. Möss, alltså. De är ju rätt söta, trots allt.

Idag gick jag från gången mellan Sergels Torg och NK in på Gallerian. Till vänster precis vid ingången i denna korridorstump ligger ett café. Jag såg något som rörde sig, tittade till lite noggrannare... och fick se en stor välmående råtta som knatade omkring i korridoren. Storlek som en inte alltför nyfödd kattunge, ungefär. Den blev lite skrämd när jag kom närmare (stackars krake... not!) och sprang raskt och gömde sig. Under caféets disk där all mat låg och väntade på hungriga kunder. Och råttor, tydligen.

Café-personalen tillkallades diskret men bestämt och fick berättat för sig vad som hänt. Undrar vad de ska göra åt saken? Finns det överhuvudtaget något att göra åt saken?

Isch. *ryser*

Personlig assistent

... eller snarare Personal Shopper eller styling-hjälp. Ja, det var vad jag trodde att jag skulle få idag. Det fick jag väl också på sätt och vis.

Bakgrund: Företaget jag jobbar på ska ha stort megajättejubileumsparty nästa vecka. VD (man) och marknadschef (kvinna) kommer att stå på scenen under hela kvällen för att presentera olika framträdanden och liknande. Till avslutningsnumret skall några av oss upp på scenen för att tillsammans med VD och marknadschef tacka alla på företaget. Nej, i år slipper vi sjunga playback iförda Elvis-kostymer direkt efter Lena Ph:s framträdande. Vi slipper även Lena Ph. Vi ska bara upp och se allmänt trevliga ut. Nog så svårt, i och för sig. Marknadschefen har fått hjälp av en stylist för att se riktigt bra ut (och stylisten har bra grundmaterial att arbeta med, så det lär inte bli så svårt). Eftersom marknadschefen är en omtänksam kvinna så tyckte hon att även jag - som enda ytterligare kvinna i sammanhanget - kunde nyttja stylisten också, så att vi var någorlunda synkade i klädsel så jag inte skulle känna mig obekväm på scenen. Herrarna har det ju onekligen lite lättare på den fronten, man kan inte variera en mörk kostym i all oändlighet.

Sagt och gjort, jag stämde möte med stylisten hemma hos mig i eftermiddags för att hon skulle se vem jag är och ta en titt i min garderob på det som redan finns där. Tanken var att vi sedan skulle överfalla alla klädaffärer i stan.

Jag vet inte om jag ska bli grymt besviken eller klart smickrad över att hon föll i trans över klänningen jag köpte på rea i torsdags som hängde i min garderob, och deklarerade att vi inte behövde leta vidare. Troligen bör jag bli smickrad, eftersom jag vet att hon får betalt för att ge mig goda råd och gissar att ju längre tid det tar desto bättre är affären för henne. Eller nåt. Men det skulle ju ha varit så himla kul att få någon att plocka fram kläder till mig som jag förmodligen inte skulle haft en tanke på att prova i normala fall!

Hur som helst släpade jag iväg henne till stan i alla fall för att leta fram en schal att ha över axlarna, och passade på att lura av henne lite idéer på samma gång. Hon plockade fram en häftig klänning i olika lila nyanser på Debenham's som var urläcker men som inte fanns i min storlek, och hon avrådde mig bestämt från en klänning som jag provat några gånger och suktat efter, men som jag inte riktigt kände om den var bra eller ej. Sen larvade vi iväg och letade glittriga smycken till marknadschefen i stället för att ödsla mer tid på mig.

Jag avslutade shoppingen på egen hand med att hitta ett par helt perfekta örhängen på Antikt, Gammalt och Nytt på Mäster Samuelsgatan. Rekommenderas om ni är ute efter vintage-strass, man får väldigt mycket glitter för pengarna. Faktum är att jag hittade två par perfekta örhängen, ett par till mig och ett par till marknadschefen. Man kanske skulle bli stylist i stället?

Sen middag

Att äta regelbundet lär vara bra. Jag äter regelbundet min middag väldigt sent på kvällen, vilket lär vara mindre bra. Undrar hur jag egentligen ska göra för att det ska bli rätt?

Idag åt jag min middag kl 22.30. Det är fullt naturligt eftersom en god köttfärssås måste koka ihop ett par timmar innan den går att äta. Den hade med fördel kunnat puttra några timmar till utöver de futtiga 2,5 timmar som den fick, men den gick alldeles utmärkt att äta i alla fall.

Jag har äntligen gjort slag i saken och lagat köttfärssås enligt ett recept som jag hittade i Elle för ett antal år sedan. Förutom köttfärs så innehåller den finhackade grönsaker i form av lök, morot och bladselleri, tillsammans med bacon och kycklinglever (som inte är grönsaker - jag vet). Ett par burkar krossade tomater åkte också ner, lite tomatpure, buljongpulver och - icke att förglömma - en skvätt rödvin. En skvätt rödvin åkte dessutom ner i mig, det är ju måndag. Salt och nykrossad svartpeppar, förstås. Jag hade ingen muskot hemma så den skippade jag. Jag hade faktiskt inte några krossade tomater heller, men jag lyckades släpa mig till Netto runt hörnet för att inhandla tomaterna. Men det finns väl ingen som tror att Netto har muskotnöt? Att de överhuvudtaget hade krossade tomater förvånade mig. Behöver jag tillägga att jag inte brukar handla där?

Hur som helst, nu har jag matlåda tills i morgon samt ytterligare 5 mycket rikligt tilltagna portioner köttfärssås att lägga i frysen. Känner mig oerhört duktig.

Same procedure...

Jag är inte någon utpräglad rutinmänniska, snarare tvärtom, men jag har insett att jag ändå på något lustigt sätt har skaffat mig fasta rutiner för vissa saker. En av dessa är min morgonrutin under arbetsveckorna. Jag är inte direkt morgonpigg (för att uttrycka mig milt) men jag har på något sätt lyckats hitta en rutin som inte kräver någon som helst medveten tankeverksamhet och som tar mig från säng till skrivbord på ganska exakt 60 minuter. Jag har tack och lov förmånen att bo inom promenadavstånd från jobbet. På vägen till jobbet kliver jag in på det lilla bageriet och köper min frukostmacka, i stort sett alltid samma bröd och samma pålägg.

En av de få medvetna rutinerna i mitt liv är att jag tvättar på söndagar, tvättpasset 17-22. Just nu förbannar jag högljutt denna rutin, eftersom den innebär att jag måste bädda sängen med rena lakan innan jag kan gå och lägga mig. Och jag vill gå och lägga mig NU.

Mycket smartare att sitta här och blogga i stället för att bädda, eller hur?

Vårt dagliga bröd

Jag är inte någon storkonsument av bröd. Det blir den dagliga frukostmackan på solrosfralla från Jalles Konditori på Dalagatan under arbetsveckorna, och någon gång då och då en ciabatta eller baguette till plockmat på helgen (ja, ni gissade rätt... den där eviga tryffelsalamin och en getost brukar vara stående ingredienser i plockmaten) .

Det stora problemet för min del är att det i stort sett inte finns något riktigt gott bröd att få tag på. Vanliga mataffärers utbud är under all kritik. Nej, jag har inte lust att baka bröd själv även om det säkert skulle vara det bästa sättet att få gott bröd. Jag vill ha tips på bra bagerier i Stockholm.

Förresten, varför står det så ofta i recept "serveras med ett gott bröd och en fräsch sallad"? Skulle någon av er få för sig att servera sin mödosamt hopknåpade finmiddag med ett äckligt bröd och en ofräsch sallad?

Mat- och sovklocka

Det sägs att ett bra sätt att gå ner i vikt är att äta grönsaker och fullkornsprodukter. Det tror jag säkert. Om inte annat så tappar man matlusten av att äta så erbarmligt tråkig mat som jag lyckas åstadkomma av nämnda ingredienser. Konstigt, jag som är så bra på matlagning i vanliga fall. Min kropp är väl helt enkelt skapt för att leva på gåslever, löjrom och champagne. Och tryffelsalami.

Min kropp är även skapt för att sova länge på morgonen. Jag ger mitt helhjärtade stöd till revolutionen som startats av Pale Green Woman!

Fuldagar och snyggdagar

Jag är nog inte ensam om detta fenomen. Vissa dagar hjälper det inte vad man än gör. Man vet att man ser så eländig ut att man utan problem kan skrämma hästar i sken, göra att hjärtsjuka personer sträcker sig efter medicinburken, ge små barn mardrömmar, spela första monster i vilken skräckfilm som helst och så vidare. Andra dagar behöver man inte anstränga sig alls, man är bara så himla snygg.

I alla fall är det så det känns. Det är förmodligen inte alls någonting som egentligen syns, det sitter inuti huvudet och inte utanpå. Men det är ett lika reellt faktum i vilket fall som helst.

Just nu är jag inne i en snygg-period. Det vore himla skönt om den kunde få fortsätta ett tag till.